På vägen mot havet vid Plage Piémanson har vi sett de vita vildhästarna beta i grupper i ett lågväxande busklandskap eller komma strövande i par över vita saltmarker. De är en viktig del av marsklandskapet Camargues magi.

Dit hör förstås också de rosa flamingorna som betar i grunda saltvattenlaguner, som den vidsträckta Étang du Vaccarès i Camargues hjärta. Värdigt lyfter de smala röda ben i en långsam förflyttning innan näbben doppas ner i vattnet för att sila plankton och smådjur. Under sommarsäsongen finns här cirka 50 000 flamingor att upptäcka.

Men här finns även många andra arter. Kohägrar och vita silkeshägrar svävar i skyn, styltlöpare och skärfläckor letar föda i grunda vatten. Den som vill lära sig mer om fågelarter och natur har mycket att hämta i de informationscentrum som har byggts upp.

Smala vägar och stigar genomkorsar landskapet som avgränsas av Rhônes två flodarmar. "Mas" (bondgård) står det vid många avtagsvägar kombinerat med ett bomärke. Mas Thibert, Mas DAgon, Mas de la Galère. Vägarna leder upp till grå- eller ockrafärgade gårdar, där många fortfarande bedriver uppfödning av Camargues egen tjurras som känns igen på de uppåtböjda hornen. Men även mer muskulösa spanska tjurar syns på de magra markerna. Så bedrivs också två former av tjurfäktning - den blodiga spanska och den lokala, kallad Course à la cocard, som innebär att unga män försöker plocka bort ett band fäst mellan hornen på Camargues egen tjurras.

- Tjurarna testas när de är ett par år för att se hur aggressiva de är. Om de inte håller måttet slaktas de, berättar guiden Maité le Dantec under en middag på restaurang Les Sallades i den lilla orten Salin-de-Giraud.

På menyn finns många tjurrätter, bland annat traditionella gardianne de taureau, en gryta på tjurkött som jag råkat välja. Rester av en alltför mesig stackare.

Här befinner vi oss i saltets rike. I enorma saliner pumpas havsvatten in för att avdunsta under den varma solen. Saltkristallerna lagras sedan i imponerande saltberg, som bildar ett spännande linjespel mot den klarblå himlen. Men inne i själva byn råder missnöje. Saltutvinningen, som har traditioner sedan antiken, är nedläggningshotad.

Camargues enda stad, Les Saintes-Maries-de-la-Mer, är i dag en magnet för turismen. Den är också en vallfartsort för romerna. Enligt legenden anlände två bibliska Marior hit på flykt undan förföljelse. Med fanns den svarta tjänarinnan Sara, som kom att bli romernas skyddshelgon. En gång om året, i maj, bärs Svarta Sara i procession genom den vita staden och ut i havet. Annars står hon i kyrkan i ett välbesökt rum där det är varmt och andaktsfullt av alla tända stearinljus.

I andra änden av Camargue, i norr, har landskapet dränerats för ris- och vinproduktion. En tredjedel av Frankrikes behov av ris odlas här. Fälten blänker i solnedgången när Maité le Dantec bjuder hem till sin egen mas - 1700-talsgården Mas du Grand Arbaud. Torkad tjurkorv, oliver, kikärtsröra och pernod dukas fram i trädgården medan månskäran sakta höjer sig och himlen tänder lyktor.