Som en medeltida borg reser sig Frimurarehotellet i Linköping. Men mer än närmare ett hundra år räknar inte byggnaden. Det var 1910-12 som komplexet byggdes i nationalromantisk stil. Invigningen förrättades av konung Gustaf V.

Det var frimurarna, Sveriges äldsta ordenssällskap, som lät bygga huset när de gamla sammanträdeslokalerna började bli för små för den lokala gruppen Östgöta Provinsialloge. Det beslöts att man skulle satsa på en kombinerad loge- och hotellbyggnad, en ordning som består än i dag. Medan resenärerna lugnt sover i sina rum kan därför slutna möten med hemliga ritualer pågå i frimurarsalarna tätt intill, bara en tegelvägg bort.

Fast sådant berör inte hotellgästerna. Eller de flesta Linköpingsbor heller för den delen. Lokalt går hotellet under begreppet "Frimis" vilket också inkluderar restaurang- och nattklubbsverkssamheten.

Pampigt blir det första intrycket med stilfull foajé där takspeglar, frasande sidengardiner, lampetter och färgerna rött och guld fångar ögat. Flera tillbyggnader genom åren har gjort rummen betydligt fler än det ursprungliga hotellets. Det blir en lång promenad på mjuka heltäckningsmattor till det trivsamma rummet som turligt nog vetter mot en lugn bakgata. Fast badrummet känns tyvärr lite väl slitet och ofräscht, toalettborsten har sannnerligen sett sina bästa dagar.

Numera ingår Frimurarehotellet också i Scandic-kedjan vilket bland annat borgar för Svanmärkning. För gästen blir det synligaste beviset papperskorgen på rummet som är uppdelad i tre separata fack: organiskt avfall, papper och övrigt.

Några speciella weekendpaket förekommer inte. Men i restaurang Frimis serveras bland annat en trerättersmeny som kan kombineras med boendet. Fast när den lokalen är abonnerad äts middagen i stället i puben i huset. Så är det när Hotellpatrullen är där. Det är inget fel på pubstämningen. För öldrickande är lokalen mycket trevlig. Men det blir ändå väl enkelt om man tänkt sig något festligare.

Tyvärr visar det sig att maten ändå inte lever upp till något storartat. Det handlar om väl enkla komponenter - gravlax, fläskfilé med senapssås och pannacotta. Medan för- och efterrätten i alla fall är riktigt njutbara känns huvudrätten mest trist. Då är det mer spännande med ölutbudet. Vi faller för Runöl som tillverkas lokalt i Ödeshög, förtäljer kyparen med härligt östgötska ö:n som nästan försvinner ner i halsen.

Till hotellets fördelar hör att det ligger centralt och att det ändå är mycket lätt att bli av med bilen på hotellets gård. För den som har ärende till Linköping utan att kräva stora upplevelser inom hotellets väggar är "Frimis" ett bra alternativ.

Hotellfrukosten bjuder trevligt nog förutom på det vanliga även på ett urval av kravmärkta produkter.