På Zinzani kulturcenter vid Gambias kust bjuds turisterna på afrikansk mat och musik. Ett svensk-gambiskt par skräddarsyr program för grupper som vill lära mer om afrikansk kultur.
Femton minuters promenad från stranden i Kololi, utanför turisthotellens omkrets, bakom en enorm brandgul järngrind hörs trummornas rytmer och korans milda strängar så gott som varje dag. Där ges föreställningar och lektioner, för tillfälliga kvällsgäster och för sådana som bor i centret veckor i sträck.
Zinzani kulturcenter är som en helt egen by, skyddad av höga murar, med små husgrupper runt en central gård med sittgrupper och en scen för dans, sång och musik. Där löper livet som i en riktig afrikansk by. Ett 40-tal människor bor där, hälften av dem permanent, resten som tillfälliga gäster. De fastboende ger lektioner i västafrikanska instrument, dans eller sång, snickrar möbler, reparerar gästrum, lagar rör, lägger mosaikgolv eller övar dansnummer. Getter och får står och mumsar på sitt hö, byrackorna gläfser eller slöar i skuggan av de stora mangoträden. Några småkillar kånkar på trummor, ungdomar slår några solon på sina instrument. I köket lagas det mat åt många på mycket liten yta. På husväggarna finns pedagogiska målningar med kartor och berättande texter om stora män i Västafrikas historia.
Gambiern Ousman Papa J Jammeh och svenskan Sandra Olivegren-Jammeh har slagit sig ihop för att ge turisterna en dos äkta afrikansk kultur. Han är musiker och pedagog med västafrikanska instrument som sin specialitet samt utbildad sjukskötare med flera år på svenska sjukhus bakom sig. Hon har länge arbetat med barn och ungdom, miljö- och kulturprojekt. Båda drivs av ambitionen att sprida kunskap och kultur till besökare från Europa och därmed riva barriärer av rasism och fördomar. För dem som väljer att bo på Zinzani i stället för ett vanligt hotell ges tillfälle att knyta vänskapsband med afrikaner i alla åldrar.
Det hela började 1991 då Ousman Papa J Jammeh startade Zinzani.
- Min vision var att skapa en plats där människor av olika ursprung kunde mötas och lära av varandra. Eftersom musik och dans är mitt yrke blev det naturligt att använda vår rika afrikanska kultur som verktyg.
Papa J slet ensam med sitt projekt i fem år. 1996 mötte han Sandra och sedan dess jobbar de dag och natt med denna vision.
Turistsäsongen varar ett halvår, resten av tiden arbetar Sandra i Sverige med att knyta kundkontakter, planera och marknadsföra. Papa J sköter planeringen på plats: musiker och dansare ska kontrakteras, större byggprojekt genomföras. Under sommaren reser han runt i Sverige och Europa för att delta i musikfestivaler, ordna workshoppar och berättar om Zinzani. Framför allt satsar Zinzani på professionella musiker och välrenommerade västafrikanska artister i historieberättandets uråldriga konst.
Zinzani ordnar turistkvällar en gång i veckan, då det kommer busslaster med folk från hotellområdet. De bjuds på afrikansk mat, föreläsning om västafrikansk musik, dans- och musikföreställning samt kortkurs i trummor och dans. En utflykt som kostar runt 600 dalasi (cirka 230 kronor). Hälften av pengarna stannar hos Zinzani, resten går till researrangör och bussbolag.
Dessa turistkvällar är också en marknadsföring för det Sandra och Papa J hellre vill: erbjuda resenärer ett par veckor med det verkliga Afrika, så att förståelse och närhet uppstår mellan européer och afrikaner.
- Det är så beklämmande! Här finns en hel kontinent som vi svenskar vet väldigt lite om, säger Sandra. Vi vill bidra på vårt sätt. Vi skräddarsyr program för grupper som vill bo här en eller flera veckor: skolklasser, danskurser, Afrikaintresserade svenskar. Det blir en fin motvikt till hotellivet. Det blir starka känslor och upplevelser. Särskilt ungdomar reflekterar mycket, omprövar mycket. Här minskar misstron och växer respekten för andra folk och livsvillkor.
- Och många halvafrikanska svenska barn kommer nära sitt Afrika här hos oss.
För några år sedan satsade Zinzani på ett utbytesprojekt för unga i samarbete med KFUK-KFUM, finansierat av Sida. Det krävde stora arbetsinsatser och mycket byråkrati som till slut nådde endast ett fåtal ungdomar. Med den här arbetsmetoden, som mer liknar vanlig turism, når Papa J och Sandra så många fler, cirka 500-600 européer på en säsong.
Ett annat viktigt engagemang för Papa J har också förverkligats här: åtskilliga unga afrikaner får jobb och framtidshopp på Zinzani. Några unga släktingar till Papa J arbetar på centret men också ett antal tidigare tiggande ungdomar som fångats upp på stranden och erbjudits ett vettigt jobb.
Bostadsrummen är målade i vackra pastellfärger, inredningen är en blandning av lokala textilier och skåp av flätat naturmaterial och Ikeaprylar. Trämöbler tillverkas av Zinzanis egen snickare. I de finaste rummen, som är runda som en afrikansk hydda, är sängen nedsänkt i marken. Det svalkar om natten, förklarar Papa J. Nästa säsong kommer han att erbjuda Zinzanis besökare gästrum uppe i ett mangoträd.