Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Gardasjön för strövtåg och äventyr

Gardasjön är ett klassiskt badresmål. Hit åker man för kulturhistorien, den dramatiska naturen, anrika hotell och goda viner. Men här finns också äventyr som klättring, skärmflygning och cykling i branta berg. DN Resor har rest runt sjön.

Strandläge var fint redan för 2.000 år se. Så när den romerska storgodsägaren vi inte känner namnet på runt år 50 efter Kristus lät anlägga sin lyxvilla i Desenzano vid Gardasjöns södra strand, placerade han den så klart precis vid vattnet. Från huset, omgivet av slättland med välmående jordbruk, kunde husets ägare se österut mot den flera kilometer långa, smala udden med den befästa staden Sirmione längst ut. Där hade en ännu rikare romare – enligt myten poeten Catullus (känd för sina minst sagt sexuellt provokativa dikter) – anlagt ett ännu mäktigare palats runt hundra år tidigare. Längre norrut syntes Alpernas sista branta 2.000-metersutlöpare, som reser sig precis vid sjön där den smalnar av kraftigt för att fjordlik fortsätta flera mil norrut.

Foto: Johan ÖbergI dag återstår bara knähöga murverk av Desenzanovillan. De visar hur rummen lagts ut och byggts om genom århundradena tills villan förstördes på 400-talet. Det som lockar sedan den grävdes ut på 1920-talet är de färggranna mosaiker som täcker alla golv: satyrer, keruber, vilda fantasibestar, en allegori över de fyra årstiderna med mera. Mycket sevärt, men den här regniga måndagen är jag den enda besökaren.

Annat var det dagen innan, då tusentals söndagslediga italienare och massor av turister norrifrån gjorde trängseln svårforcerad i grannstaden Sirmiones smala gränder. Sirmione är med sin terrakottafärgade skönhet, fina borg, heta källor, romerska ruiner och lättillgängliga läge Gardasjöns främsta besöksmål – faktiskt lite för populärt för sitt eget bästa. Och inte blir det mindre turisttryck av att det strax öster om Sirmione och hela vägen bort till Bardolino finns massor av familjevänliga nöjes- och äventyrsparker. Den som bokat hotell innanför stadsmuren har privilegiet att köra in i gränderna i stället för att jaga p-plats långt från stadsporten.

Den friska sjöluften får här ute en karaktäristisk svaveltouch. Ur marken pumpas nämligen hett mineralrikt källvatten. Stans stora kurbad Terme di Sirmione, har njutningsfyllt spa och heta bassänger på Aquaria och terapeutiska behandlingar på Virgilio och Catullo spa.

Foto: Johan ÖbergAquarias utomhuspooler är lika behagliga i duggregn som sol. Foto: Johan Öberg

På Aquaria njuter jag av att bada utomhus med heta masserande vattenstrålar mot ryggen medan passagerarbåtarna passerar ute på sjön på väg mot ett pärlband av småstäder runt sjön. Men termalvatten är starka grejer så för hälsans skull tillåts inga långbad, max 20 minuter per dopp. När man fått nog av bad för dagen kan man köpa med sig Acqua di Sirmione, termalvatten på flaska med högt literpris, som hjälper mot det mesta, enligt reklamen.

Vill man komma ännu närmare naturen finns faktiskt en strand på östra sidan av halvön, precis innan Catullus palatsruiner, där det heta vattnet stiger upp precis i vattenbrynet och där man kan bada hett helt gratis.

Horderna av besökare alla helger året runt och varje dag sommartid gör så klart restauranger och butiker turistinriktade. Men när besökarna åkt hem i skymningen lägger sig lugnet, att få restaurangbord blir åter lätt och flera håller stolt hög klass trots rätt lättfixade intäkter dagtid.

– En drink innan maten? Vi bjuder, säger servitören på Girasole, innan det är dags för en välsmakande meny baserad på fisk från sjön – carpaccio på röding, fiskfylld ravioli och grillat till huvudrätt. Efterrätt och avec till kaffet bjuder huset också på – allt för strax över 300 kronor.

Sirmione må vara Gardasjöns främsta turistmagnet, men den har aldrig varit italiensk huvudstad – som nästa stopp på resan: Salò.

Filmnördar minns Pier Paolo Pasolinis chockerande sadomasochistiska drama Salò, eller Sodoms 120 dagar, baserad på en bok av Markis de Sade men med handlingen flyttad till semesterorten Salò vid Gardasjön under Andra världskrigets sista månader.

Det var ingen slump: Salò var nämligen de facto huvudstad i den våldsamma fascistiska marionettstaten Repubblica Sociale Italiana, utropad den 23 september 1943, kort efter att Rom fallit och Italien kapitulerat för de allierade. Tyskarna tog då kontrollen över norra Italien, som förvandlades till operettrepublik. Facistregeringens departement och myndigheter installerade sig på lyxhotell och villor i Salò och badorterna Gardone Riviera och Gargnano – långt från de bombräder som drabbade italienska storstäder och med bara några timmars bilresa till tyska gränsen.

Foto: Johan ÖbergSalòs bilfria kajer fylls av turister sommartid, men kan vara nästan folktomma under för­säsong.

Jag bor på det vackra art nouveau-hotellet Laurin, som under Repubblica Sociale Italiana var säte för utrikesdepartementet. Kanske har facistledaren Mussolini – som av Hitler mer eller mindre tvingats leda Salòrepubliken – stått och ryat just här i mitt vackra sovrum med originalmöbler från tidigt 1900-tal?

I utlandet är Salòrepubliken rätt bortglömd men inte i Italien och sen 2015 har Salòs fina stadsmuseum MuSa utöver antika samlingar och lokal konst en välgjord utställning om Salòrepubliken och det lidande den ledde till, både genom fascisternas övergrepp och den hämnd som motståndsrörelsen stod för när de allierade segrat. Mussolini själv greps med sin älskarinna på flykt mot Tyskland, båda sköts och hängdes upp för allmän beskådan på en bensinstation i Milano.

Badorterna på sjöns västsida har i dag förlorat lite av sin dragningskraft trots att flera av de mest anrika hotellen finns här och man kan bada både från små stränder och bryggor.

Foto: Johan ÖbergMen här finns en av Gardasjöns märkligaste sevärdheter – värd en omväg: Den pro-fascistiska författaren och poeten Gabriele d’Annunzios villa och stora fina trädgård, med både ett krigsfartyg och d’Annunzios mäktiga marmormausoleum, på en sluttning ovan Gardone Riviera. En märklig anläggning, där den mörka, gravt överlastade bostaden får en att ana en inte helt frisk person.

– d’Annunzio tilltalades av fascismen, men ogillade Mussolini, som han förolämpade å det grövsta när fascistledaren kom på sitt enda besök. Så Mussolini drog en lättnadens suck när d’Annunzio dog 1938, berättar min raske guide mellan historier om poetens sexuella utsvävningar och rituellt styrda privatliv och hur han på egen hand startade krig för Italiens räkning (med kryssaren Puglia som står i trädgården).

Det känns som luften blir lättare att andas när jag lämnar d’Annunzios hem för en god middag på Ristorante Rosa vid Salòs promenadstråk vid vattnet.

– Du måste prova vår olja. Den är gjord på handplockade oliver från trakten där kärnorna tagits ut innan oliverna pressats, säger restaurangens ägare Corrado Molignoni.

Självklart är den ljuvlig – kryddig, gräsig och fylligt smakrik. Men när jag undrar om den finns att köpa och får höra att literpriset ligger långt över tusenlappen så svalnar intresset lite – jag tar en skvätt extra till det goda brödet i stället.

Resan fortsätter norrut och där sjön smalnar av smalnar också kustvägen som blir allt kurvigare och ofta går i mörka tunnlar. I högsäsong blir vägen en enda lång bilkö upp till Limone, men på försäsongen rullar det på fint.

För min trevliga, skäggprydda guide Andrea Pagliari är dagens program bara ”en vandring på kullarna ovan Limone”, som han meddelat mig innan. För mig är det däremot ett kraftprov.

– Jag bor i Brescia men är uppe i bergen runt Gardasjön ofta – både som guide och på egen hand. Det är ju så fint här, speciellt när man får gå flerdagarsturer, säger han efter att ha berättat att vi har ett rejält uppförslut framför oss.

Från sjön, 65 meter över havet, följer vi en tvärbrant militärväg från Första världskrigets mardrömslika Alpstrider, som halvvägs övergår till en sicksackstig genom skogen till vårt mål – den utskjutande klippan Cima di Mughera på 1 161 meter. Härifrån blickar vi ner över nästan hela Gardasjön – en svindlande vacker vy. Det tar två timmar upp och lite mindre ner. På slutet darrar knäna.

Berömda Limone med sina omgivande citronodlingar såg så vackert ut från berget och är en rar liten stad även på närmre håll, inpressad mellan sjön och en bergvägg. Men Limone är samtidigt resans enda besvikelse: För mycket turister, för många turistaffärer och för höga turistpriser.

Då gillar jag Riva del Garda och grannstaden Arco vid sjöns norra ände mycket mer. Här är fler bosatta och alla lever inte av turister, det ligger flera pappersindustrier här också.

Carmen Picciani är uppväxt här och visar mig runt i sin bil. Första stopp är Lago di Tenno, nordväst om Riva, 500 meter upp i bergen.

– Hit har jag åkt och badat sen tonåren. Sjön blir varm mycket fortare än Gardasjön, säger Carmen när vi blickar ut över en turkos dröm där vattnets färg smälter samman med den omgivande grönskan.

Några serpentinkurvor längre ner, där världens nordligaste olivodlingar har sina högsta växtplatser, ligger byn Canale di Tenno, en av de drygt 400 fint bevarade byar och småstäder som är med i sammanslutningen i Borghi più belli d’Italia.

Canale di Tenno är en typisk kompakt bondby i bergen som bevarat sin genuina stil och sluppit den avfolkning som drabbat många andra byar här uppe. Det beror främst på alla konstnärer som lockats hit av det konstnärshus med egna utställningssalar, arbetsytor och fritt boende grundat av konstnären Giacomo Vittone på 60-talet. Under vårt besök visar lokala förmågor naturnära träskulpturer, men långt större stjärnor har ställt ut genom åren.

Vindsurfare, klättrare, vandrare och mountainbikecyklister är Rivas och Arcos målgrupp och man har lyckats fantastiskt bra. Den norra änden av Gardasjön hör till Europas bästa vindsurfarvatten, trots att vind- och vågor kan skifta dramatiskt under dagens gång. Och i bergen runt Arco finns hundratals cykelleder av olika svårighetsgrad. Vi får se upp för alla leriga mountainbikecyklister som forsar fram i staden, alla kaféer har stora cykelställ och specialistaffärerna är fyllda av märkesprylar enbart för cyklister – och för klättrare:

– Till för några år sen avgjordes Rock Master- klättrarnas motsvarighet till VM – varje sommar på den flera hundra meter höga bergväggen här i stan, säger Carmen och pekar. Men i naturen är det omöjligt att göra två klätterleder exakt lika, så nu avgörs tävlingen på Arcos klätterstadion i stället.

De två identiska klätterbanorna är 20 meter höga och världsrekordet i speed climbing till toppen ligger på dryga sex sekunder! Jag ser tävlingsvideor på Youtube och häpnar – det är som Spiderman fast på riktigt. De som tävlar på de brutalaste överhängen är inte lika raska, men faktiskt ännu märkligare – existerar tyngdlagen alls för dem?

Mountainbikecyklisterna har en till favorit vid Gardasjön; Monte Grande, berget som reser sig ovan den medeltida småstaden Malcesine på sjöns västsida.

Cyklisterna tar precis som jag kabinbanan till toppen 1 700 meter ovan sjön. Här uppe samlas också massor av skärmflygare när vädret är det rätta. Jag ser dem starta med nästan lika täta mellanrum som planen på en storflygplats i den ljuvliga förmiddagssolen.

Foto: Johan ÖbergMalcesines borg: i dag favorit för bröllop, förr bland annat tillfälligt fängelse åt Johann Wolfgang Goethe, som hölls här misstänkt för spioneri. Foto: Johan Öberg

Malcesine lockar också många mindre äventyrliga turister och stadens vackra borg är en bröllopsfavorit där det vigs nordeuropéer på löpande band sommartid.

Jag slår mig ner på restaurang Re Lears uteservering med stans vice borgmästare, tillika vigselförrättare, Bertuzzi Claudio.

– Är man politiker här känner man snart alla. Att gå ut och köpa en kaffe brukar ta mig minst en timme då alla vill prata, säger borgmästaren medan vi får in den första av den stora avsmakningsmenyns läckra rätter. Jag inser att den utlovade timslånga lunchen kommer att klocka in på en bra bit över två.

Foto: Johan ÖbergFederica Zeni driver vinfirman Zeni tillsammans med sina syskon. Foto: Johan Öberg

Så det blir till att öka tempot söderut till nästa möte, med Federica Zeni på vinmakarfamiljen Zenis eget vinmuseum i Bardolino.

Det görs bra vin runt hela Gardasjön. Trento DOC i norr kommer starkt – framför allt de mousserande – och de vita torra från Lugana i sydväst är populära i Italien. Men de mest berömda områdena är Bardolino i sydost och Valpolicella med de i Sverige så populära Amaronevinerna aningen längre österut.

– Vi gör viner från båda dessa områden och är de enda som får lagra Amarone utanför Valpolicella, säger min charmerande värdinna medan hon studsar runt bland mäktiga vinfat i ek – har hon druckit tre dubbla espresso innan mån tro?

Som så ofta vid vingårdsbesök är provsmakningen på slutet skojigast och Zeni är generösa. Runt 15 olika viner finns att smaka utan extra kostnad och vill man prova exklusiv Amarone kostar det bara någon euro glaset. Skål för Gardasjön!

Fakta

Resa hit

Flera flygalternativ: Milano, Bergamo och Venedig ligger alla bara någon timmes bilresa från Gardasjöns södra ände. Billigast är Ryanair till Bergamo, men en Milanobiljett tur och retur kan gå på så lite som 1.400 kr.

Det finns en del bussresor till Gardasjön. Hyrbil kostar från 2.000 kr/vecka, bensinen är dyrare här men körsträckan runt sjön ganska kort även om det tar tid. Med egen bil går den snabbaste rutten på 140 mil från Malmö till Riva del Garda på Autobahn genom östra Tyskland och Österrike.

Ta sig runt

Bil ger stor frihet, men under högsäsong får man räkna med köer där också lokalbussar fastnar. Ett alternativ är de många båtlinjerna över sjön, mest passagerarbåtar, men också bilfärja på två ställen. Gör man dagsturer får man tänka på att de nord-sydgående båtarna tar tid. Salò, Malcesine och Sirmione är bra baser för båtutflykter. Den hurtige hyr i stället cykel. Kustvägen är lite för trafikerad, men med mountainbike kan man ta sig fram på makalösa vägar i bergen.

Bo

Utbudet är stort, det är efterfrågan också så boka i god tid. Detsamma gäller sjöns 40 campingar – från enkla 1-stjärniga till 5-stjärnig lyx med samma utbud som hotell. De bästa campingarna bokar man ett år i förväg.

Hotel Laurin, Salò: Vackra dubbelrum med frukost för cirka 2.000 kr. En drink i baren känns som en hundraårig tidsresa. F hotellaurinsalo.com

Hotel Continental Thermae & Spa, Sirmione: Finfint läge med utomhuspool fylld av termalvatten och badbrygga i sjön. Dubbelrum för 2.000 kr. Kort promenadavstånd till allt. F continentalsirmione.com

Hotel du lac et du parc, Riva del Garda: Modernt spahotell med över hundraåriga anor. Ligger omgivet av en makalös park precis vid sjön. Nästan för skönt – man vill knappt gå ut. Dubbelrum från 1 900 kr. dulacetduparc.com

Äta

Il Girasole, Sirmione: Mysigt och trerätters avsmakningsmenyer för 250 kr är rena fyndet. Dessutom lägger man inte på coperto och bjuder på både snacks, fördrink och limoncello efter maten. F www.ilgirasole.info

Ristorante Re Lear, Malcesine: Femrätters avsmakningsmenyn som är värd en rejäl omväg och är det läckraste i matväg i hela staden. Vad du får avgörs från dag till dag beroende på råvarutillgången och maten presenteras spektakulärt vackert. Ändå tar man bara humana 75 euro för menyn inklusive utvalda viner.  www.facebook.com/relearmalcesine/

Ristorante Rosa, Salò: Utsökt italiensk mat på mestadels lokala råvaror, men också finfint tillagade skaldjursrätter. Ät helst på den sköna uteserveringen.  www.ristoranterosasalo.it/

Webbadresser: Officiell turismhemsida: visitgarda.com. De tre provinserna runt sjön har också egna hemsidor: lagodigardaveneto.com, gardalombardia.com och gardatrentino.it