Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Georgien

I Georgien är gästen en gåva från gud

Den vidunderliga naturen, de gästvänliga människorna, maten och vinet. Georgien toppar många reselistor just nu, åtminstone ute i världen. DN Resor åkte dit för att undersöka vad vi missat – och överraskades av ett land fullt av bohemromantik, hipsters och mystiska legender.

– Aha, du skriver! Åh, det var mitt drömjobb när jag var ung!”

Kvinnan slår förtjust ihop händerna. Hon står i ett hav av mattor, några ligger utfällda över varandra på golvet, de flesta är hopvikta och placerade i höga travar. Det är handvävda kelimmattor i dova, jordiga färger, ingen den andra lik. En del av dem är över hundra år gamla.

– Men se var jag hamnade, i en mattaffär, säger kvinnan och visar med sitt stora leende att det inte verkar vara någon jättesorg att drömmen inte slog in.

– Jag jobbar ju med berättelser här också. Varje matta har en egen, det är rätt fantastiskt, säger hon och lägger handen på en av travarna.

Det är kväll och utanför butiken, längs med restauranggatan King Erekle, är uteserveringarna upplysta av kulörta lampor. Vi tar oss långsamt fram längs med kullerstensgatorna, det dyker hela tiden upp något som bara måste fotograferas. De vackra 1800-talsfasaderna med sin flagnande färg, balkongerna som går längs med hela husen, många av dem mjukt inramade av vinrankor och parker där barnen leker bland ärgade statyer och rostiga gungor. Tbilisi osar av bohemromantik – och fattigdom. Här och var saknas fönster och en del hus verkar ha lämnats helt till sitt förfall.

– Vad är det där? Det doftar bröd!

Vi upptäcker ett bageri i en liten glugg i väggen. Snart strömmar kunder till och det bildas en kö till öppningen. Vi köper ett bröd som visar sig vara det traditionella georgiska brödet, en platt skapelse bakat på vetemjöl och surdeg och en självklarhet på matbordet.

Just här, i stadens gamla delar, är vi knappast de enda turisterna. Antalet utländska besökare i Georgien har vuxit lavinartat – utslaget på de senaste tio åren har ökningen varit så stor som 30 procent. Men att höra svenska på gatorna är fortfarande relativt ovanligt. Enligt den georgiska turistmyndigheten är det bara några tusen svenskar per år som hittar hit.

– Jag tror det har att göra med att många knappt vet var Georgien ligger. De tänker att det är grått, trist och farligt. Ett typiskt gammalt Sovjetland – vilket det ju verkligen inte är, säger filmregissören Levan Akin med rötter i Georgien när jag pratar med honom några dagar före resan. Han åker till Tbilisi flera gånger om året för att hälsa på familj och vänner, men också för att inspireras.

– Georgierna är så konstnärliga. Barnen lär sig dansa folkdans, det är nästan obligatoriskt. Det finns så mycket musik, hantverk, konst och film överallt. Det är verkligen ett kulturland, säger Levan.

Georgien har under de senaste 30 åren genomgått dramatiska förändringar. Sedan Sovjetunionens fall har det gått från kaos och krig till vad det är i dag: en ung nation som, om än med något svajiga ben, blivit tillräckligt stark för att kunna bygga på något nytt. Än är arbetslösheten stor men nu växer framtidstron i form av nya skyskrapor och hotellkomplex. Investerare, inte minst i turistbranschen, flockas för att surfa på framgångsvågen.

– Tyvärr försöker myndigheterna locka hit de stora massorna nu. Det tror jag är helt fel väg att gå, säger Georgi Mindiashvili som jobbar som Food and Beverage Manager på ett av landets största hotellföretag.

– Jag tror mer på att locka hit de som är specifikt intresserade av mat, vin och den georgiska kulturen. Visste ni förresten att georgier anser att gäster är en gåva från gud? Det är sådant vi ska lyfta fram! Vi borde satsa på en smal och hållbar turism som bevarar det som gör Georgien unikt, säger Georgi.

Vi åker till Kazbegi, tydligen ett måste för varje Tbilisiturist. Här ska vi bo på designhotellet Rooms Kazbegi som ligger vid foten av det 5 047 meter höga Kazbegiberget, drygt två timmar från Tbilisi och bara sju kilometer från den ryska gränsen. Hotellet kan beskrivas som en symbol för det nya Georgien där tradition och historia kombineras med modern design. Vägen dit går genom Kaukasus dramatiska landskap och bara efter någon halvtimme känns Tbilisis puls långt borta. Förbi oss susar scener som lika gärna hade kunnat utspela sig för hundra år sedan. Gamla kvinnor i blommiga hucklen som säljer ullsockor längs med vägen, får som vallas av vindbitna män till häst. Då och då måste vi sakta in för att låta en ko gå över vägen.

Väl framme i hotellets lobby möts vi av ett lågmält sorl och i de låga vintagesofforna hänger lika delar hipsters och medelålders turister. De har, precis som vi, kommit hit för att njuta av det storslagna landskapet, besöka den mystiska Gergetikyrkan som ligger på 2 170 meters höjd och dricka drinkar på den enorma träaltanen med utsikt över Kazbegitoppen. Enligt legenden var det här Prometheus kedjades fast som straff för att ha lärt människan att göra eld, men det är det nog inte så många som tänker på att när de tar sina selfies med berget i bakgrunden. Huset, som även under Sovjettiden fungerade som hotell, totalrenoverades för några år sedan. Ett ekonomiskt riskfyllt projekt – som lyckades. I dag, tre år efter öppningen har hotellet i princip full beläggning året om.

Morgonen därpå går vi upp tidigt för att hinna ta en vandringstur medan solen fortfarande leker på bergstopparna. Färgerna går i grönt, gult och brunt, här och var står hästar och betar. En ortodox präst vandrar över sluttningen, det blåser och den svarta kaftanen dansar kring hans fötter. Kazbegis landskap var väl värt timmarna i bilen.

Tillbaka i Tbilisi. Bilar och människor i ett enda virrvarr och vi märker snabbt att det gäller att akta sig om man inte vill få fötterna överkörda av lastbilar och vagnar fyllda med frukt, grönsaker och lastpallar. Vi vill lära oss mer om den georgiska maten och kocken Francesco Manolo, som är amerikan och jobbar på hotellet vi bor på, har tagit med oss till sin favoritmarknad i utkanten av staden. Det är här bönderna och småodlarna möts för att sälja sina varor och allt är, enligt Francesco, ekologiskt.

– Mycket är odlat på försäljarnas egna bakgårdar, säger han och berättar att georgierna är stolta över sin mat och helst äter inhemskt. Minst åttio procent av restaurangerna i Tbilisi har georgiskt på menyn. Maten är en central del av den georgiska kulturen och är en kombination av snäll ”comfort food” och intensiva smaker. Vitt bröd fyllt av rinnig ost, dumplings med kryddig köttfärs inuti, salta ostar, valnötskräm inrullad i aubergine och pumpa kryddad med kanel. Till det de typiska råvinerna, lagrade i nedgrävda lerkärl.

Vi pustar ut på Pur pur, en romantisk restaurang i den gamla delen av staden där väggarna går i mjuka färger, på sofforna och de antika borden ligger textiler i blommiga mönster. Ingenting i inredningen är övermålat eller tillfixat vilket, enligt vår servitris Maia, är typiskt för husen i den här delen av staden. Dels för att pengarna till att renovera saknas, men också för att de finns en tradition av att bevara det gamla i Georgien. Låta väggarna, möblerna och mattorna besjäla platserna med sina historier. Vi får veta att Pur Pur ägs av ättlingar till den före detta kungafamiljen i Georgien, Bagrationi. Den som drottning Tamar, Georgiens mest älskade regent, tillhörde. Tamar regerade i slutet av 1100-talet och av rädsla för gravplundring berättades det aldrig var hon begravdes. Än i dag går ryktena varma om var hon kan finnas. Berättelsen känns typisk, särskilt här, bland de flagnande väggarna på restaurangen. På alla ställen vi besökt har det vilat en känsla av mystik – eller som Malin beskriver det:

– Det ligger ett vänligt sagoskimmer över det här landet.

Foto:

Kontakta DN Resor

God mat för en spottstyver
Georgiska dumplings.

Resa hit

Turkish Airlines flyger till Tbilisi från Göteborg, Stockholm och Köpenhamn med byte i Istanbul. Pegasus Airlines flyger till Tbilisi från Stockholm och Köpenhamn med byte i Istanbul Sabiha, Ukrainian Airlines flyger från Stockholm med byte i Kiev.

Biljetterna brukar kosta mellan 2 000–3 000 kronor tur och retur. Bästa tid att resa till Georgien är april–oktober.

Bra att veta: Det kan vara svårt att växla till georgiska laris i Sverige, bäst är att ta med sig amerikanska dollar och sedan växla dem på plats i Georgien. På många ställen i Georgien går det att betala med amerikanska dollar.

Bo

Budget: Marinas Guesthouse. Enkelt, charmigt och med en inredning där minsta lilla pinal har en historia att berätta. Missa inte Marinas ekologiska frukost. Pris cirka 220 sek/person och natt. Inklusive frukost. Chubinashvili Street 20, Tbilisi 0132

Mellan: Hotel No12. Ett charmigt litet boutiquehotell med mycket karaktär och på ett bra läge i Tbilisis i gamla delar. Pris cirka 880 sek/rum och natt, inklusive frukost. 12 Vakhtang Beridze St, Tbilisi 0105. www.no12hotel.com

Lyx: Rooms Tbilisi och Rooms Kazbegi. Hipsterhäng i hemtrevlig och snygg miljö. Högklassig mat och rum som man skulle vilja packa ner och ta med sig hem. Pris: Rooms Tbilisi från cirka 1 100 sek/rum och natt och Rooms Kazbegi från cirka 1 700 sek/rum och natt inklusive frukost. Rooms Tbilisi: 14 Merab Kostava St, Tbilisi 0108. Rooms Kazbegi: 1 V.Gorgasali Street, Stepantsminda. www.roomshotels.com

Äta

Budget: Pasanauri. Enkelt ställe i typisk georgisk stil dit kockarna i stan går för att äta sig mätta och lyckliga. Här serveras med andra ord riktigt vällagad mat – för en spottstyver. Två måltider inklusive dryck för under hundralappen. Obs! Precis som på många andra enklare restauranger i Georgien är det okej att röka inomhus här. 37/46 Griboedovi Street, Tbilisi

Mellan. Kakhelebi. Det ligger en bit utanför staden, men är väl värt taxiresan (som inte bör gå på mer än runt 100 kronor). Ät Tbilisis bästa dumplings fyllda med köttfärs och buljong, knaperstekta svampar och hemgjord saft gjord på mynta och persika.www.kakhelebi.ge Saqnavtobi Settl. #2 (LILO), 0151

Lyx: Café Littera. På den romantiska bakgården till Tbilisis kända författarhus, där de nationella kulturstorheterna träffades förr i tiden, ligger Littera. Spännande mat med georgiska undertoner. Öppet bara under sommarhalvåret. Webb: Sök efter Cafe Littera Tbilisi på Facebook. Machabeli St., 13, Tbilisi