Visst är utsikten förtjusande ut över Dalälven, och omgivningarna rogivande och kulturhistoriskt intressanta. Men det är kanske inte i första hand dessa företräden som på senare år lockat allt fler besökare till den lilla orten Dala Husby i södra Dalarna. I en rödmålad träfastighet bara några meter från älvstranden, en gång traktens barnhem, finns i dag ett av de styvare köken i landet, åtminstone om man får tro några av de svenska gourmetbiblarna. Och märkligt vore det väl annars med en välmeriterad kock och krögare vid grytorna - bland annat med utmärkelsen Årets viltkock 2002 i bagaget.
Det är således med högt ställda förväntningar Hotellpatrullen tar in på Dala Husby hotell som sedan tre år tillbaka drivs av Victor Angmo med familj.
Från den lilla hotellreceptionen leder en ganska brant trappa upp till de tolv rum som ryms i byggnaden. Alla varierat inredda i en lite rustik charm, utan excesser i allehanda pryttlar, men med det mesta man behöver under en hotellvistelse.
Skatorna trippar obekymrat omkring på den slingrande vägen utanför fönstret, störande biltrafik är inget man behöver frukta här och från övriga gäster hörs ingenting, trots hotellets intima format.
Så värst gott om egna aktiviteter kan inte Dala Husby hotell bjuda på en vanlig weekend, bortsett från en skön stund i hotellets lilla spahus. Golfare kan dock boka speciella golfpaket, för andra är kanske en promenad längs en del av Husbyringen med sina historiska platser ett intressantare alternativ.
Oavsett preferenser, här är det ändå de kulinariska upplevelserna som är hotellets profil. För ändamålet har man lagt extra kräm på utformningen av den luftiga matsalen - ljusa textilier, vitklädda stolar, vackert linne på borden.
Vår kväll inleds med ett glas champagne - inget fusk här inte - och en liten utsökt amuse på färskost med ett lövtunt rödbetsflarn. In kommer sedan egenbakat råg-,
dinkel- och olivoljebröd, innan paraden av de konstfullt arrangerade och de sinnligt anrättade avsmakningsrätterna tar vid: snabbrimmad pilgrimsmussla till en krispig gurksallad, kycklingsoppa med ekoägg och en perfekt avvägd dos tryffel, ravioli, upplagd som en ros med fyllning av kungskrabba och havskräfta samt torsk i saffrans- och fänkålsbuljong.
Vid det här laget har vi kommit en bit ner i vinpaketets förträffliga urval och serveras påpassligt en magsmältarpaus i form av en läskande granité. Därefter vidtar en perfekt lågtemperaturstekt oxfilé till ett glas smakrikt och ändå strävt rödvin från Sydfrankrike. Måltiden avrundas med en skir skapelse på citronfromage, maräng och jordgubbsglass, till vilken vi får en muscat som överraskande nog inte är klibbigt söt.
Servicen är perfekt rakt igenom, men så är vi ganska få gäster denna kväll.
Frukosten är av förståeliga skäl jämförelsevis något mer frugal men håller ändå hög klass. Sex olika ostar, varav två lagrade hårdostar är inte fy skam. Fina charkuterier, bra juicer, lokalt bakat knäcke och så sill förstås. Samt en osedvanligt trevlig betjäning - det tackar vi för.