Historiens vingslag hörs i salarna på Haparanda stadshotell. Men det är bastukulturen och maten som gör Hotellpatrullen nöjd.

Haparanda stadshotell är ritat av Stockholmsarkitekterna Fritz Ullrich och Eduard Hallquisth som kring förra sekelskiftet ofta anlitades för att skapa den nya tidens tingshus och bankpalats. Stadshotellet, som snart fyller 110 år, måtte vara herrarnas magnum opus: en av de mer monumentala hotellbyggnaderna i Sverige.

Prakten går igen även invändigt, med kristallkronor, valnötspaneler och marmordetaljer. Det finns en påtaglig fläkt av den tid då Haparanda var en brusande brännpunkt i första världskrigets rysstrafik, en epok då stadshotellet blev sambandscentral för diplomater, spioner, flyktingar och smugglare.

Därför blir gästen snopen när själva rummen visar sig vara av mer ordinärt stadshotellsnitt. Visst är sängstandarden bra, och hotellets läge gör att ingen behöver drabbas av den bara alltför vanliga parkeringsplatsutsikten.

Men det är smått och en smula murrigt, och duschutrymmet är rentav påvert, med sladdrigt duschförhänge och ”snålbehållare” för schampot.

I gengäld erbjuds den tornedalska bastukulturen. Herr- och damsaunan ligger lättåtkomliga i korridoren på första våningen och har behaglig värme och en liten relaxavdelning.

Det finns också möjlighet att bada vip-bastu med överdådig utsikt över Torne älv, men det är förbehållet större sällskap.

Tips till hotelledningen: spela ut detta trumfkort mot weekendgästerna.

De ståtliga matsalarna och sällskapsrummen är ett trevligt blickfång men utnyttjas i huvudsak som konferensutrymmen. Bakfickan, döpt till Gulaschbaronen, har dock en nog så mysig bistrokänsla och framför allt, sensationellt god mat.

Kalixlöjrom, den finaste löjrommen, fiskas i en begränsad del av Bottenviken och brukar dyka upp på Nobelmiddagarna. Gulaschbaronen serverar en generös klick tillsammans med boveteblini, rödlök, dillcrème och citronolja. Friskt, välbalanserat och väl värt sina 175 kronor. Huvudrätten Seskaröpanna (205 kronor) består av skivad renbog som serveras i gjutjärnspanna med bland annat skogschampinjon och lingonkompott. En rejäl portion tillagad med finess. Lammracks med butternutsquash (220 kronor) är två perfekt rosastekta lammbitar vars smak accentueras av det fräscha tilltugget.

Sammanfattning: Haparanda stads-hotell erbjuder en extravagant miljö som borde tas till vara än mer, speciellt på rumssidan. Maten, och bemötandet, drar upp betyget.

Fotnot: Fem är det högsta betyget.