"Naturen hade wid denna gård, mycket sjelf uträttat at konsten omöjeligen kunde något bättra deruti", skriver Carl von Linné på sin resa genom Skåne i mitten av sjuttonhundratalet - ett påstående som har fog för sig än i dag. Den trolskt glittrande Häckebergasjön omgiven av bok- och ekskogar är en anblick som verkligen smeker ögonen. Och säkert hade Linné blivit mycket nöjd om han hade vetat att denna unika skånska miljö numer är klassad som naturvårdsområde, där den tidigare nästan utrotningshotade gladan hittat en fredad plats att föröka sig på.

Huruvida han även innefattade själva slottsbyggnaden i sin beskrivning är dock oklart. På den tiden låg här en medeltida borg, som revs i början av artonhundrasjuttiotalet. I stället uppfördes en franskinspirerad skapelse i tegel och cement, signerad arkitekten Helgo Zettervall, känd för diverse domkyrkor och andra slott i riddarstil. Med sina takutsprång och kolonner, omringat av ståtliga kastanjeträd utgör slottet en imponerande syn, där det reser sina två torn mot himlen på en av öarna i Häckebergasjön.

I likhet med andra gamla slott och herresäten har Häckeberga en minst sagt brokig historia med lika delar danska och svenska inslag. Åtskilliga är de adelssläkter från båda sidor sundet som huserat på godset genom arv eller giftermål, från den första kände ägaren Niels Nielsen Brock på 1300-talet till dagens familjen Tham.

Bara till för åtta år sedan använde de fortfarande slottet som privatbostad. Sedan dess har det succesivt renoverats och byggts om till hotell och konferensanläggning, och i nästa etapp blir det flera nya hotellrum i slottets vindsvåning.

Själva inkvarteras vi denna weekend i det nyligen moderniserade stallet, där rummen visserligen är mindre ståndsmässiga än i själva huvudbyggnaden men med alla tänkbara moderniteter. Möjligen kan vi tycka att färgsättningen är en aning murrig, mer anpassad för en kulen höstdag än för den sprittade försommaren utanför fönstret.

Efter en kopp kaffe med hembakad mjuk chokladkaka på slottsterassen känns det nästan som en synd att inte ta en promenad under de skira bokträden och spana efter gladans typiskt rostbruna kluvna stjärparti. Men den håller sig undan och i stället får vi nöja oss med en sävsparv och de hundratals grågäss vars högljudda skrän ljuder över Häckebergasjön. Att de även gillar slottsträdgårdens gräsmattor är uppenbart - här får man se upp vart man sätter ned fötterna.

Inför den stundande middagen dröjer vi inför de många konstverk som blev resultatet av en inbjudan från ägarfamiljen till sexton konstnärer från hela Europa att komma och bo på slottet under en längre tid. Trots sina moderna uttryck samsas de utan större bekymmer med salongernas kristallkronor, familjeporträtt, jakttroféer och brokadstolar - det vill säga den rekvisita man förväntar sig i en äkta slottsmiljö.

Lite andlig spis sätter fart på aptiten. Och nu är vi i Skåne, där vi också förväntar oss mycket och god mat. Och vi kommer inte att bli besvikna. När vi avverkat de små hembakade bröden med tillhörande aubergineröra serveras vi en liten pikant aptitretare bestående av tuppleverpaté med egengjord rödlöksmarmelad. Förrättens rökta lax med vit sparris, basilikahollandaise och laxrom smickrar smaklökarna, för att inte tala om den efterföljande citronbakade tuppfilén, mör som den bara kan bli av lång varsam tillagning i låg värme. Kvällens ostar visar sig vara en spännande resa mellan några av Europas främsta ostländer, medan desserten på ett elegant sätt kombinerar de svenska blåbären med vit choklad, syrliga elegant fileade apelsinklyftor och karamelliserade valnötter.

Serveringspersonalen är rapp, trevlig och kunnig, både på mat och dryck. Det vinpaket (för 350 kr) som vi får rekommenderat är träffsäkert valt att passa middagens skiftande smaker, från den vita, lätt aromatiska argentinaren, över en fruktig, örtig Valpolicella med sju år på nacken till den avslutande porten.

Efter en skön nattsömn begår vi den väl tilltagna frukosten med goda korvar, sylter, färsk frukt och ett föredömligt brödutbud: skånsk kavring, grahamsbullar och ett smörstinnt formbröd, perfekt att rosta. High class, Häckeberga!