I dag är det 60 år sedan Indien blev självständigt från Storbritannien. Det fria Indiens första ledare Jawaharlal Nehru gav den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier uppdraget att skapa en ny stad som kapade bandet med det förflutna och utstrålade framtidstro. Resultatet blev Chandigarh med breda avenyer och sektorer med identiska hus.
Häpna stirrar vi ut genom bilfönstret på väg från flygplatsen till hotellet i Chandigarhs hjärta. Gatorna är breda och spikraka. Vi passerar rondeller med blommor, buskar och en och annan fontän. Med kartans rutmönster förstår vi exakt var vi är. Sektor 35, 22 och 17. Det går snabbt, trafiken flyter utan problem. Är detta verkligen Indien?
Vi kommer direkt från delstaten Uttar Pradeshs huvudstad Lucknow. Där ligger fantastiska palats granne med slumområden. Gatorna är skräpiga, dammiga och gropiga, det luktar gott av mat och stinker av avfall, alla bilister tutar oavbrutet och försöker slinka förbi tungt lastade cykelrikshor. Det är folk och djur överallt. Charmigt men kaotiskt. I Chandigarh är trafiken helt tyst. Alla får plats, ingen behöver tuta. Det finns stora parkeringsplatser överallt. Gatorna kantas av lummiga alléer, där varje sektor har sitt eget trädslag. Ett stort grönområde med en omtalad rosenträdgård löper genom staden.
- Indier som återvänder efter några år i USA söker sig gärna till Chandigarh. Det här påminner om en amerikansk stad, säger ingenjören Ramesh Nibhoria. Han kom till Chandigarh som barn från Rajasthan och som så många andra är han stolt över sin stad. Chandigarh har den högsta levnadsstandarden i Indien. Infrastrukturen är i särklass.
- Det senaste åren har allt fler IT-företag sökt sig hit. Deras anställda har råd att betala hur mycket som helst för ett hus och bostadspriserna i Chandigarh har rusat i höjden. Det känns som många av de nyinflyttade är på genomresa, de har inte valt Chandigarh själva och deras intresse för staden är flyktigt, säger Ramesh Nibhoria.
Att Chandigarh över huvud taget finns är ett resultat av delningen av Indien i samband med självständigheten från Storbritannien 1947. Halva delstaten Punjab och inte minst huvudstaden Lahore hamnade i den nya muslimska staten Pakistan. Indiska Punjab behövde en ny delstatshuvudstad. Premiärminister Jawaharlal Nehru var själv mycket engagerad i frågan. Den nya staden skulle planeras från noll mitt ute på landsbygden, inte ha London eller någon annan metropol som förebild. Chandigarh skulle bli en symbol för det unga demokratiska Indiens utvecklingsmöjligheter.
Först gick uppdraget till två amerikanska arkitekter, Le Corbusier fick ta över skapandet av stadsplan och byggnader i början av 50-talet när den ene av amerikanerna hastigt dog.
Le Corbusier ritade själv Chandigarhs maktcentrum med parlament, domstol och sekretariat. Några årtiondens monsunregn har farit hårt fram med de tre rätlinjiga betongklossarna, som utgör huvud och hjärna i den människokropp som är Chandigarhs förebild.
Parkerna är stadens lungor, sjukvården högerarm och arbetarnas och de lägre tjänstemännens bostäder ben och fötter. Alla sektorer är lika stora, 800 meter gånger 1 200 meter och bostadshusen fanns från början i tolv utföranden. I takt med att invånarantalet har stigit har nya sektorer byggts till. I dag bor knappt en miljon människor i Chandigarh, som sedan 60-talet är huvudstad för både Punjab och Haryana.
Den futuristiska stadsmiljön har stora likheter med Sovjetunionens stalinism och fascismens Italien. I dag tvistar arkitekter om huruvida staden är ett jättemisslyckande eller mästerverk. Aloki Kumar jobbar på en bank i sektor 9 C. För henne är det viktigast att staden fungerar.
- Jag vet inte om allt är snyggt, men jämfört med trafiken i Bombay så är Chandigarh är paradiset. Vi har knappt några strömavbrott. Jag kom hit som student för sju år sedan och kommer aldrig att flytta.
Den som tröttnar på det välorganiserade kan få en stunds andrum i Rock Garden, Chandigarhs populäraste utflyktsmål. Där har den före detta väginspektören Nek Chand skapat en gigantisk trädgård med mer än fem tusen skulpturer byggda av skräp.