Tågintresset växer och det gör också arrangemang av allt inkluderat-resor på spår. Indien storsatsar på lyxtåg. DN har kollat fem bekväma tågkryssningar i det stora landet.
När skymningen faller över världsarvet Hampi, i södra Indien, står vi framför Stone Chariot. Den är en liten helgedom med den ovanliga formen av en vagn på stenhjul, uppförd framför Vitthalatemplet, bägge berömda exempel på konstfull arkitektur under Vijayanagarriket.
Hit har vi anlänt på ett ovanligt sätt – med lyxtåg från Bangalore. Tåget är vackert rödlila som ett leksakståg och har döpts efter stenkärran i Hampi till The Golden Chariot, Den gyllene vagnen. I verkligheten handlar det om femton vagnar, uppkallade efter historiska riken och dynastier. Satavahana från seklerna runt Kristi födelse, Hoysala från 1000-talet, Vijayanagar som täckte Sydindien på 1500-talet.
Vi bor i en rejäl kupé med två riktiga sängar, panoramafönster, skrivbord och badrum en suite – ett litet hotellrum mer än en tågkupé. Vagnen heter Chalukya efter en härskardynasti på 700-talet som älskade och stöttade konsten. De slogs ut av de underlydande Rashtrakuta, som tågvagnen framför oss döpts efter.
Arogyavagnen har fått ge plats åt massagerum, gym och internetkupé. Madira är vagnen för den stiliga barloungen, där vi gärna sätter fart på aptiten med en myntadoftande Mojito före middagen.
Under den åtta dagar långa tågkryssningen i sydstaten Karnataka reser vi på nätterna och gör kulturhistoriska nedslag på dagtid.
Golden Chariot är det senaste nytillskottet på Indiens förvånansvärt utbredda lyxtågsmarknad, och det allra första i Sydindien. För en svensk är lyxtågen en ganska bisarr företeelse i ett land med 600 miljoner människor i djup fattigdom.
Indien är visserligen världens mesta tågland och dess järnvägssystem världens största arbetsgivare. Men det finns ingen riktigt bra reguljär tågklass, trots att Indien också har 200 miljoner välbärgade medelklassare. De skulle, tillsammans med den ökande turismen från Europa och Amerika, ha råd att betala för vettiga vagnar i den dagliga trafiken.
De lyxiga tågen kompenserar för detta. Länge fanns bara Palace on Wheels, men nu har en mindre boom inträffat. Tågen och indiernas under av servicevilja återkallar en svunnen epok av kolonialism. Tillräckligt långt efteråt får det mesta ett romantiskt skimmer över sig.
Lyxtågen är en reinkarnation av en gången era, kostar som en kryssning och uppskattas av både utlänningar och inhemska turister som ett magnifikt sätt att se Indiens otroliga kulturhistoria på.