I indiska Shekhawati ligger hus efter hus med de mest fantastiska fresker, som ett gigantiskt utomhusgalleri. Sorgligt nog håller detta kulturarv på att rasa ihop och mögla bort.
Shekhawati ligger i den indiska delstaten Rajasthan, ungefär 15 mil från New Delhi. Ändå är området en lantlig och traditionell avkrok, bortom de större järnvägslinjerna och vägarna.
Men så har det inte alltid varit. För ett par hundra år sedan låg Shekhawati vid en viktig handelsväg där kamelkaravaner lastade med bland annat indigo, silver och opium passerade. Traktens handelsmän gjorde lysande affärer och visade sin status genom att uppföra havelis, privatpalats, vars like man inte finner någon annanstans. På ytterväggarna samsas målningar av den indiska guden Krishna med bilder som visar hur järnvägen dras fram, och brittiska kvinnor som kör bil.
Många av Indiens näringslivstoppar har sina rötter i detta område, exempelvis släkten Birla, indisk motsvarighet till familjen Wallenberg.
Men karavantrafiken glesnade när mer och mer av handeln styrdes över till hamnen i Bombay och de nybyggda järnvägarna. De mäktiga familjerna gav sig av till Bombay och Calcutta, där det fanns chans att expandera. Deras gamla palats lämnades åt sitt öde.
Några generationer senare har många av byggnaderna ett nästan oräknerligt antal delägare, många storstadsbor som aldrig satt sin fot i trakten och som inte är det minsta intresserade av att betala för underhåll av kulturhistoriska ruckel i obygden.
Samtidigt ger många potentiella köpare upp när de inser hur svårt det är att förhandla med en hel släkt, utspridd över hela Indien. Under tiden rasar många av Shekhawatis byggnader samman och freskerna förstörs av monsunmögel och sandiga ökenvindar.
Andra havelis används som samlingsplatser för släkter. Ett av dem vaktas av Ramu Suini, som är 75 år, har en lysande röd turban och inte så värst många tänder längre. För det mesta bor han helt ensam i den jättelika, praktfulla byggnaden.
– Jag började jobba åt familjen när jag var 15. Jag anställdes för att vara fläkt, det vill säga jag stod och viftade med ett tygskynke för att svalka min arbetsgivare medan han gjorde sina affärer.
Sedan dess har Ramu varit ägarfamiljen trogen, även om alla dess medlemmar nu bor på andra håll i Indien.
– Men nu kommer en del av dem faktiskt hit. De ska fira bröllop här nämligen, och stannar ett par dagar. Det ska bli så skönt med lite sällskap.