Förrätten är garanterat färsk. Vi trängs i aktern på båten när besättningsmannen vevar upp ett grovmaskigt grönt nät ur havet. Fångsten är god och snart sträcks ivriga händer mot ett berg av pilgrimsmusslor och sjöborrar. Vi vräker i oss och glömmer för en stund bort att titta på den mäktiga utsikten.
Vi befinner oss på kvällskryssning utanför Stykkishólmur på västra Island. Till middag utlovas lokala specialiteter och vi är misstänksamma mot det stora fatet med stekt lunnefågel. Ska man verkligen äta den stiligaste av fåglar? Det är inte särskilt gott även om inlagda päron tar udden av den tranaktiga smaken. Under tiden glider båten förbi höga fågelberg med häckande tobisgrisslor, märkliga basaltklippor och en och annan havsörn och stormfågel. Vattnet är spegelblankt.
Ett par dagar senare väntar Dantes inferno i Námaskard i norr. I ett guldgult ökenlandskap puttrar och fräser det ur marken. Djupblå lera bubblar i stora naturliga grytor och ur kratrar sprutar pelare av ånga. Lukten av svavel är påträngande och det hettar under fötterna. Det är svårt att förstå att det är på riktigt.
Island är den mest oberäkneliga medlemmen i den nordiska familjen. Landet lever med de geologiska konsekvenserna av att ligga precis på gränsen mellan den amerikanska och europeiska kontinentplattan. Det är liv och rörelse i heta källor, osande lerpölar och vulkaner som kokar över så fort någon vänder ryggen till. Island är ett av de mest vulkaniska områdena i världen. Det värsta utbrottet i modern tid inträffade 1783 i Lakagígar då en tredjedel av landets befolkning dog.
En tiondel av Island är täckt av lava och ett sterilt lavafält är det första som möter besökaren på väg från flygplatsen Keflavik till huvudstaden Reykjavik.
Där lavan inte har dragit fram är den isländska naturen storslagen. Längs vägarna betar får och hästar nedanför dramatiska klippor.
På västra Island finns Europas största fågelberg och glaciären Vatnajökull är större än Europas övriga glaciärer tillsammans. Vattenfallet Dettifoss tävlar i samma klass som nordamerikanska Niagarafallet. 500 kubikmeter vatten i sekunden kastas nedför ett 44 meter högt stup. Skummet kan ses på flera kilometers avstånd och inga staket har satts upp för att turistanpassa vattenfallet. Det är en svindlande känsla att låta blicken sugas in i de väldiga vattenmassorna.
Island är det mest spännande resmålet på nära håll men landet har två stora nackdelar - vädret och priserna. Det utsatta läget i Nordatlanten innebär hård vind, regn och snabba väderväxlingar. Även mitt i sommaren är det mössa och vantar som gäller. Reykjavik har i snitt en molnfri julidag om året.
Priserna är höga även för en luttrad svensk. En simpel pizzalunch kostar 150 kronor. Det enda som är någorlunda billigt är de tjocka hemstickade islandströjorna. Man får snabbt användning för dem i det bistra klimatet.
För den som är beredd med varma kläder och tjock plånbok är det bara att ge sig ut på väg 1. Den knappt 150 mil långa ringleden går runt hela Island.
Första stopp är blåvalssafari i "lafsvik. För valskådare är vattnen utanför Island i världsklass. Under åtta timmar till havs ser vi delfiner, späckhuggare, vikvalar och knölvalar. Vikvalarna är skygga men knölvalarna håller show. De 15 meter långa djuren kastar sina 25 ton tunga kroppar genom luften alldeles intill båten. Inga blåvalar dock. Det är första gången på två år som det händer och kapten Siggeir Petursson är förtvivlad. Han har blåvalsgaranti och nästa dags tur är gratis.
Det vill sig inte riktigt då heller och det är dimmans fel. Vi ser en blåval på ganska långt håll. Kaskader av vatten kommer upp ur blåshålet och den väldiga kroppen ser ut som ett godståg bland vågorna. Blåvalen är den i särklass största levande varelsen. En vuxen blåval är 30 meter lång. Bara tungan väger lika mycket som en elefant och stjärtfenan är stor som ett fotbollsmål.
Från havet har vi perfekt utsikt över Islands mest berömda glaciär Snaefellsjökull. I Jules Vernes bok "Till jordens medelpunkt" är glaciären öppningen till jordens inre. Snaefellsjökull anses ha magiska krafter och glaciären har blivit ett pilgrimsmål för new age-intresserade på jakt efter kosmiska upplevelser.
På väg norrut passerar vi Akureyri som med 15.000 invånare är Islands näst största stad utanför Reykjavikområdet. Akureyri har landets bästa väder och det sitter bra med en dyr kopp kaffe i solgasset på gågatan.
Framme vid vandrarhemmet utanför Húsavik är det gärdet på andra sidan vägen som drar till sig uppmärksamheten. Marken lever och det pyser upp ånga överallt. Vandrarhemmet är spartanskt men har en naturligt uppvärmd utomhusbassäng. I den gråkalla sommarkvällen leker vi som dagisbarn på utflykt i det 40-gradiga vattnet.
Minsta lilla isländska samhälle med självaktning har en utomhusbassäng. Badandet är en favoritsysselsättning och "jag hörde det i poolen" är en vanlig kommentar.
Söder om Húsavik behövs det inte ens en bassäng för ett hett dopp. Trakten är full av varma källor. Vid den första är det bara att vända - vattnet är alldeles för varmt och det är risk för skållning. Några kilometer därifrån kan vi glida ned i en grottliknande bassäng insprängd i berget.
Området runt Húsavik har mer att erbjuda. Havet är fullt av delfiner och vikvalar och vid sjön Myvatn häckar sällsynta fåglar i sällskap med en förskräcklig massa mygg. Några mil österut har Odens häst Sleipner satt ett väldigt hovavtryck vid Jökulsárgljúfur. 75 meter höga klippor bildar en kilometerbred ring som kallas Gudarnas borg. Geologernas förklaring är tråkigare: Kanjonen har skapats av en väldig is- och vattenström från Vatnajökull efter ett underjordiskt vulkanutbrott.
Östra Island får bli en naturskön transportsträcka. Vi har siktet inställt på glaciärerna i söder.
Vatnajökull är en imponerande syn. Isen är spetsig och smutsig och lämpar sig inte för skridskoåkning. I sjön Jökulsárlón har glaciären kalvat och en båt tar oss ut bland de ljusblå isbergen. De ser ut som fluffiga maränger.
Skaftafells nationalpark sticker in som en landtunga i Vatnajökull och erbjuder vandringar med glaciärutsikt. Mindre ansträngande och minst lika roligt är det att köra snöskoter på den mindre glaciären Myrdalsjökull.
Det går inte att lämna Island utan att ha ridit på en islandshäst. Det finns över 70.000 hästar i landet och den speciella rasen har omsorgsfullt skyddats genom århundradena. En häst som lämnar hemön tillåts aldrig återvända. Gårdar som anordnar ridläger och kortare turer finns överallt. För en hästrädd nybörjare slutar det snabbt i förödmjukelse. De andra ser ut att ha kul när de försvinner bort i tölt.
Vi börjar närma oss Reykjavik och ger oss in det som kallas den gyllene triangeln med högt sprutande gejsrar, ett storslaget vattenfall och Tingvalla där Nordens första parlament sammanträdde på 930-talet.
Turistbussarna trängs på parkeringsplatserna och det är mycket folk. För mycket, tycker vi som har haft resten av Island nästan för oss själva.
Reykjavik är känt för sitt heta nattliv, men vi satsar på ett varmt bad i Islands mest spektakulära bassäng.
Blå lagunen är en stor spillvattensjö vid Svartsengi kraftvärmeverk och återigen en miljö som känns nästan overklig. Massor av människor flyter runt i den konstgjorda sjön som ligger mitt i ett lavafält. Några dricker klarblå drinkar, andra har smörjt in ansiktena med en gråvit lera. Det grumliga vattnet är rikt på kisel, salt och andra mineraler och har visat sig lindra psoriasis och eksem. I bakgrunden syns rökpelarna från kraftvärmeverket.
Resan till Sverige börjar med en sista svidande utgift. Taxin från Reykjavik till flygplatsen kostar 820 kronor.