Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Italien

Abruzzo: Italiens gömda höjder

Foto: Alamy/Birgitta Rubin

Italienska Abruzzo vid Adriatiska havet är fortfarande relativt oupptäckt av svenska turister. DN:s konstredaktör Birgitta Rubin reste dit i fjol och har redan varit tillbaka, överväldigad av naturen, kulturen och maten.

Abruzzo? Nej, de allra flesta svenskar har aldrig hört talas om denna region i mellersta Italien, med Apenninerna i väster och Adriatiska havet i öster. Men sedan påminner sig många om det smakrika rödvinet Montepulciano d’Abruzzo. Ja, detta är Italiens femte största vinproducerande region, till två tredjedelar täckt av backar och berg. Några minns också Abruzzo från jordbävningskatastrofen 2009.

Faktum är att den utländska turismen var på gång precis innan dess, svenska resebolag hade börjat med charter till två abruzziska badorter, och mäklarna anande vårluft. Sedan kom dråpslaget, med dödsfall och materiell förödelse i bergsområdet runt staden L’Aquila. Utvecklingen tvärnitade.

Men italienarna själva är vana vid jordbävningar och den inhemska turismen hämtade sig snabbt. Romarna har bara 10-15 mil till en rad skidorter och vandringsleder i Apenninerna, och på två timmar tar man sig från Rom till den adriatiska kustens kritvita sandstränder.

Vi tillbringade en het julivecka i Abruzzo förra året, återvände redan en mild höstlovsvecka och ska dit igen i sommar; tvärförälskade i det storslagna bergslandskapet, de rena stränderna, den gedigna maten och genuina kulturen. Många städer och byar har antika lämningar och välbevarade medeltida kärnor, med borgar, krenelerade torn, kyrkor och kloster. Provinsens symbol är gravstatyn ”Krigaren från Capestrano”, ett arkeologiskt fynd från förromersk järnålder.

Foto: Alamy

Abruzzos särmärke är variationsrikedomen. Här finns olika saker att göra varje årstid och från senhöst till tidig vår går det ibland att åka skidor på förmiddagen och sedan ta ett bad i havet på eftermiddagen.

Längs den 13 mil långa kusten ligger ett pärlband av gamla badorter och små fiskehamnar, med historiska centrum som klänger på klipporna ovanför. Inåt landet böljar landskapet med vin- och olivodlingar på kullarna, garnerade med ljusa husklungor på topparna.

Serpentinvägar skruvar sig uppåt mot muromgärdade byar som klättrar på bergsväggarna, vidare upp till vidsträckta högplatåer med betande får och liftsystem till alla skidbackar. I Abruzzo reser sig Apenninernas högsta toppar med Corno Grande på 2912 meter och Europas sydligaste glaciär.

Här hisnar man och blir andäktig över vyerna stup i kvarten. Bergsmassiven Gran Sasso och Majella är båda naturreservat, vilket är en anledning till att landskapet är så oförstört. Redan 1922 skapades ”Parco nazionale d’Abruzzo”, ett av världens äldsta naturreservat. I dag är en tredjedel av provinsen fredad och i vildmarken lever varg, björn, stenget, utter och örn. Här finns alpblommor som edelweiss, jämte vildväxande ginst, iris och gentiana, som används i en lokal likör. Tryffel trivs i skogarna och det odlas saffranskrokus i världsklass.

Att även kulturlandskapet är så ursprungligt beror på att Abruzzo länge varit en fattig avfolkningsbygd, där man inte haft råd att riva de gamla stenhusen.

Vi bor i den lilla byn Castiglione a Casauria, 17 mil från Rom och 370 meter över havet, omgivet av vingårdar och olivlundar. Här skadades några byggnader svårt av jordskalven, men de flesta har bara sprickor i fasaden eller är helt oskadda. Många byar i Abruzzo drabbades hårdare av bombningar under andra världskriget och massemigrationen därefter, som lämnade hus och hem öde.

Just till Castiglione a Casauria har några svenska familjer hittat, lockade av den autentiska kulturen och huspriser som ligger långt under dem i norra Italien. Vi får hyra två av tre våningar i ett svalt sandstenhus, med utsikt mot det mäktiga Majellamassivet.

Vi njuter av att slippa massturismens trängsel. Lokalbefolkningen är genomgående vänlig och tillmötesgående, utan större åthävor.

Läget är perfekt, mitt i Abruzzo. Men regionens behändiga storlek, bara aningen större än Skåne, gör att de flesta ställen går att nå på ett par timmar – oavsett var man bor. Tidigare var detta ett isolerat område, men nu finns en modern motorväg mellan Rom och Chieti/Pescara, det ekonomiska centrat vid kusten. Därtill en milslång tunnel genom Gran Sasso till provinshuvudstaden L’Aquila.

Det är lättast att ta sig runt med bil. Trafiken är gles på de avgiftsbelagda motorvägarna och vi gör utflykter i olika väderstreck med stöd av en engelskspråkig guidebok. Dock upptäcker vi rätt snart att fågelvägen är något annat än det verkliga avståndet, så fort man svängt in på de slingrande grusvägarna. Där måste man ta det piano.

Men vi njuter av att slippa massturismens trängsel. Lokalbefolkningen är genomgående vänlig och tillmötesgående, utan större åthävor. Till trivseln hör också den prisvärda, lokalproducerade och omväxlande maten.

Under vår sommarvecka i Abruzzo är det värmebölja med temperaturer kring 35 grader och baden lockar. Vi testar Pineto på den så kallade Pinjerivieran, med en vacker pinjeskog ovanför den fina, breda sandstranden. Andra gången åker vi längre söderut, till Marina San Vito på det som italienarna kallar Costa de Trabocchi.

Foto: Eva Fristedt

Vi hyr solstolar billigt, med vy över en ranglig fiskebrygga på höga pålar, varifrån man kastat nät i hundratals år. Idag finns det ibland enkla serveringar på dessa traditionella trabocchi, men vi blir rekommenderade ”Frittura mista”. Det är billig men fräsch gatumat med friterade fiskar och skaldjur, serverade med citronklyftor.

Inåt landet är menyn mer rustik. Det är grillat kött, inälvsmat, fårostar, linser, svamp- och saffransrätter. På en dagsutflykt till pittoreska Penne vågar maken sig på att beställa trippa (komage), lätt gummiartad i en buljong med distinkt stallukt.

Abruzzo har sin egen pasta, Chitarra, där degen trycks för hand genom en gitarrliknande ram med strängar. Den smakar vi första gången på en enkel vägservering nära vår by, där man också serverar den lokala specialiteten Arrosticini, grillspett med små lammkuber omväxlande med mindre sidfläsktärningar. Det är fantastiskt gott, med spenat, rostade paprikor och tomatsallad till.

Foto: Alamy

En annan matupplevelse får vi hos ”Giacomino”, Castiglione a Casaurias enda restaurang med en kock som är 80 plus. Här är det bara lunchöppet och meny saknas, men kolgrillen förstklassig.

Vi får in ett lass med grillat lamm-, gris- och nötkött, blandat med färska salsiccia-korvar från den lokale slaktaren, allt med en underbar röksmak. Jag ber om grönsaker till och får in en ”gröt” som gissningsvis är stampad potatis med skärbönor. Det är väldigt mäktigt.

Den dagen vilar vi siesta.

Bergslandskapet i sig är rogivande och inger en känsla av andlighet. Området kristnades tidigt och i utkanten av vår by ligger en romansk kyrka från 1100-talet. San Clemente a Casaurias portal är rikt dekorerad, men inuti avskalad och seren med ett himmelskt ljus.

Kyrkan ligger på vägen till Sulmona, omtalad som födelsestad för den romerske skalden Ovidius men framför allt för tillverkningen av confetti ända sedan 1783. Det är sockerdragerade mandlar och den äldre delen av fabriken är numera ett museum. Det färgade mandelgodiset formas till blommor för olika högtidsdagar men säljs även i lösvikt – så sött att tungan krullar sig.

Vi vill vidare upp till Majellas högplatå via Pacentro, mest känt för att artisten Madonnas farfar kom därifrån. Här fikar vi på en bar och får höra att Passo San Leonardo är stängt på grund av ras – fast lokalbefolkningen kör ändå, det är bara lyfta undan avspärrningen…

Sista dagen tillbringar vi i ett stekhett Pescara, shopping- och nöjesstaden, där det anordnats en jazzfestival sedan 1969

Vi chansar, men det är svindlande brant och till slut vågar jag inte ens snegla mot stupen. Väl över passet på 1 282 meter över havet blir det bråttom att hinna hem innan mörkret faller. Det går bra, trots omvägar; gps:en hinner inte alltid med i svängarna.

Sista dagen tillbringar vi i ett stekhett Pescara, shopping- och nöjesstaden, där det anordnats en jazzfestival sedan 1969. Vi köper biljetter till Cassandra Wilson på Teatro d’Annunzio, döpt efter stadens store författare. Det är en amfiteater med utomhusscen och musiken väller ut i det stjärnklara mörkret.

I slutet av oktober är temperaturen mer behaglig, dramatiska molnformationer driver förbi, omväxlande med strålande sol. Denna gång fokuserar vi på bergsutflykter till olika delar av Gran Sasso, med tuffare stigningar och ännu mer kringelkrokar upp till högplatån Campo Imperatore, Italiens ”Lilla Tibet”.

I området finns en rad populära skidorter och precis där bergstunneln nu mynnar ligger Fonte Cerreto, med linbana upp till 2000 meters höjd och ett beryktat högfjällshotell. Där satt Mussolini i husarrest efter fascistregimens fall men fritogs av nazisterna i en spektakulär flygraid.

Foto: Birgitta Rubin

Men Gran Sasso har betydligt äldre och ädlare anor. Hit sökte sig munkar och nunnor för eremit- och klostervistelser. Här fick den blivande påven Celestinius V en uppenbarelse på 1200-talet och Johannes Paulus II älskade att inkognito åka skidor, vandra och meditera i dessa bergstrakter.

Om påvarna skriver Johan Werkmäster i sin faktaspäckade reseskildring ”Lärkorna i L’Aquila. Abruzzo, Italiens hjärta”. Också Werkmäster har förälskat sig i regionen och åkt hit regelbundet i 11 år. Boken består av 30 korta kapitel, där författaren följer historiska personligheter i spåren.

Det är svenskar som Heliga Birgitta, Per Rådström och Karl Isakson, som besökte en skandinavisk konstnärskoloni i byn Civita vid förra sekelskiftet. Men det är också Abruzzos excentriske författare Gabriele D’Annunzio, den tyske konstnären Joseph Beuys och landsmannen Karl Heinrich Ulrichs, som kallats den homosexuella ideologins fader.

Ulrichs gav ut tidskriften ”Lärkorna” från 1889 till sin död i L’Aquila 1895 och för dagens hbtq-aktivister har hans grav blivit en kultplats.

Till ärkebiskopssätet L’Aquila har katoliker vallfärdat i många hundra år men staden har sedan grundandet på 1200-talet drabbats hårt av tre jordbävningar. När vi åker dit har avspärrningarna precis hävts, men flera medeltida kyrkor renoveras fortfarande.

Det gäller även Medicirikets uråldriga befästningstorn, som rasat i närliggande bergsbyar. I trakten har man tidigare spelat in filmer som ”The american”, Ladyhawke”, ”Kung David” och åtskilliga spagettiwestern. Vår häftigaste upplevelse är Rocca Calascio som började byggas på 900-talet. Det är Apenninernas högst belägna fästning på närmare 1500 meters höjd – spelplats för ”Rosens namn”.

Några kilometer därifrån ligger Santo Stefano di Sessanio, med en helt annan hjältehistoria. Byn var näst intill öde när den räddades undan förfall av den svenskättade mångmiljonären Daniele Kihlgren. Nu finns varsamt renoverade uthyrningsrum spridda runt om i gränderna men så diskret att vi inte ser en enda skylt till detta Albergo Diffuso. I ett ”hål i väggen” överraskas vi i stället av en helvegetarisk lunch med sju (!) rätter, däribland traktens mustiga linssoppa.

Foto: Ted Bolin

De sista dagarna gör vi kortare utflykter till närbelägna vingårdar som Zaccanini och prisbelönta Terzini, som även satsar på högklassig olivolja. Vår specerihandlare i byn, Elisabetta, låter oss också vara med om en olivskörd, med handkratta och nät på marken. Med en dunk nypressad olivolja, saffran och pecorinoost tar vi hem en doft av Abruzzo.

Domineras av bergsmassiv

Abruzzo är en region i mellersta Italien, på Roms breddgrad, ungefär lika stort som Skåne. Den centrala delen domineras av Apenninerna, med bergsmassiven Gran Sasso och Majella på uppåt 2 700–2 900 m ö h. Både Gran Sasso och Majella är naturreservat och Abruzzo är omtalat för sin naturvård, med ett vilt bestånd av vargar, björnar, stengetter m m.

 


Att göra

Här finns åtskilliga skidorter och vandringsleder, liksom möjligheter att köra mountainbike, paddla kanot, klättra i berg och grottor. Längs kusten ligger klassiska italienska badorter som Silvi Marina, Pineto, Montesilvano, Marina di San Vito, Vasto med flera.

För den kulturintresserade finns en outsinlig mängd medeltida religiösa byggnader och befästningar, liksom en rad monument och museer.

Vinproduktionen har gått från stor kvantitet till mer fokus på kvalité och ekologiska. viner, som nu även nått svenska Systembolaget. Vingårdarna är ännu ovana vid turister men tar emot förbeställda besök.

Flera större jordbävningar har drabbat Abruzzos bergstrakter med några hundra års mellanrum, senast den 6 april 2009, då provinshuvudstaden L’Aquila drabbades hårt.


Resa hit

Flyg från Stockholm eller Kastrup till Rom kostar cirka 2 500 kronor t/r, men går att hitta billigare. Det går flygbuss från Fiumicino till Pescara och hyra bil på flygplatsen kostar cirka 2 000 kronor/vecka. Från Kastrup kan man flyga billigt till Pescara för cirka 1 500 kronor, men då med mellanlandning i Rom.

 


Bo

Boende i Abruzzo finns i alla prisklasser, se engelskspråkig hemsida visitabruzzo.co.uk

Spahotel Villa Medici vid havet mellan Ortona och Vasto, 40-100 euro/natt . Övernattning på genuina Albergo Diffuso i Santo Stefano di Sessanio från 100-380 euro inkl frukost. Casa Porta da’ Piedi i byn Castiglione a Casauria kostar som b&b 1000 kr/natt för 2 eller 12000 kr för hela huset/vecka med 8 bäddar, självhushåll och pool. 


Äta

I den lilla fiskebyn San Vito Chietino marina finns allt från L’Angolino da Filippo med en stjärna i Guide Michelin och meny för 25–40 euro, till trottoarserveringar med friterad fisk för några tior.

Helvegetarisk lunchmeny med sju rätter på L’Elisir del poeta i San Stefano kostar 15 euro.

Marlon i Tocco da Casauria serverar Arrosticini, Chitarra och andra traditionella abruzziska rätter för under hundralappen.


Läsa mer

Guideboken ”Abruzzo” av Luciano Di Gregorio, Bradt Travel guides UK. Johan Werkmäster ”Lärkorna i L’Aquila. Abruzzo, Italiens hjärta” (Carlssons).