Emilien i norra Italien är som ett koncentrat av mänsklig njutning. Följ med kandidaten till EU-parlamentet, Anna Maria Corazza Bildt, till hennes barndomstrakter. Och till släktens medeltida slott.
Tittut! säger Anna Maria Corazza Bildt och sticker upp ur det gamla fina marmorkaret. Bara huvudet syns där hon ligger nersänkt i det bruna vattnet rikt på bromium och jod.
Vi är i Salsomaggiore mitt i Emilien, regionen som mer än någon annan i Italien förefaller vara ett koncentrat av mänsklighetens alla primärbehov och njutningar; den goda gräddiga maten från äggpasta över hemlagade tortellini, parmesanost och Parmaskinka till en myriad av korvar och unika charkprodukter som salami felino, capocollo och culatello.
Men det finns också plats för att gå på ett anrikt spa i jugendstil från början av förra seklet. Terme Berzieri är en praktanläggning, uppkallad efter läkaren Lorenzo Berzieri som redan på 1800-talet upptäckte de terapeutiska effekterna av det varma vattnet.
Anläggningen som stod klar 1923 liknar mest ett fantastiskt oriental-iskt tempel med den guldskimrande mosaiken med texten Thermae över entrén.
- Salsomaggiore är en av Italiens finaste kurorter med ett vatten som är bra för att behandla inflammerade leder och hudbesvär, berättar Anna Maria Corazza Bildt.
Ortens namn betyder "Det stora saltet" eftersom trakten här är full av saltgruvor. Salsomaggiore är med sina anrika hotell, barer och termer en plats där tiden förefaller ha stannat upp och som minner om la belle époque.
Det är här som Anna Maria har sina rötter. På fyra kilometers avstånd ligger byn Tabiano, som helt domineras av familjens Corazzas mäktiga slott. En byggnad med starka försvarsmurar som vittnar om medeltidens bittra militära konflikter i Italien mellan påven och kejsaren. I trakten löpte den viktiga pilgrimsvägen Via Francigena, där handel och resenärer på väg till Rom var i behov av beskydd.
Här tillbringade Anna Maria en stor del av sin barndom. Hon är i full fart i slottets restaurangkök när DN kommer. Tillsammans med kocken Oscar Basini och hans fru Erica är de i färd med att göra både potatisgnocchi och en paj med körsbärssylt. Anna Maria skär strimlor av degen och garnerar pajen.
- När vi lagar mat tillsammans här är det som om min barndom kommer tillbaka till mig, säger hon och nämner Annunciata, som på italienska hade titeln "tata", vilket innebär att hon var mer än en kokerska och barnflicka. Hon levde med familjen till sin död och personifierade tryggheten och var en fast punkt i tillvaron för Anna Maria och hennes bror Carlo.
I dag har mycket ändrats i Tabiano. Utöver slottet med familjens privatvåningar finns 27 lanthus. Här bodde tidigare 50 personer som arbetade för greven Corazza. I dag är bönderna borta och mjölkproduktionen med tillverkningen av egen parmesan ett minne blott. I stället för kor ser vi två vita påfåglar på gårdsplanen utanför receptionen.
För några år sedan bestämde Anna Maria Corazza Bildt tillsammans med sin bror att göra om samtliga gårdshus till ett personligt Relais de Charme, för att klart markera att det inte rör sig om ett anonymt lyxhotell. Hennes pappa Giacomo var först inte glad och var rädd att detta skulle bli en alltför stor investering.
- Tabiano har blivit viktigare för mig efter det att jag flyttat till Sverige. Det är ett konkret band med mitt gamla hemland. Samtidigt är Tabiano något som jag har velat förmedla till svenskarna, inte minst vår unika matkultur.
Carl Bildt är inte ofta på Tabiano. Tiden räcker inte till. Men han har stöttat och "gav mig modet att kasta mig in i detta äventyr", säger hon.
Som en kontrast till Tabiano, tar Anna Maria oss med till Parma. Staden som är synonym med den goda smaken: parmaskinka, parmesan och Bodoni; mannen med de mjuka perfekt runda typerna. Ett museum vittnar om Gustav III:s besök, då kungen beställde ett antal praktverk helt tryckta med typsnittet Bodoni.
Musikälskarna vallfärdar hit för att njuta av Verdi på Teatro Regio. Parma är en av Italiens mest välmående städer med eleganta butiker som sig bör i en stad som en gång var huvudstad i det storhertigdöme som på 1800-talet styrdes av Napoleons hustru, Marie Louise av Österrike.
En titt i skyltfönstren till Parmas matbutiker får snålvattnet att forsa. Det är för tidigt för middag. I stället sätter vi oss och tar en aperitivo på ett av utomhuskaféerna. Anna Maria är entusiastisk.
- Jag har rest så mycket de senaste åren att jag inte har haft tid att njuta av Parma på det här viset. Det är en underbar stad. Det hade jag nästan glömt bort.