Kryddad resa. På spisen puttrar redan auberginer med lök och tomat.
Saffran och gratinerad fårost låter sig anas, och nu inser vi att vi är hungriga.
Med en dramatisk gest öppnar Mascarella Antonino ugnsluckan, och märkliga ting börjar hända i hans kök.
Ur ugnen strömmar ljuvliga dofter: knaperstekt lamm, rosmarin, vitlök, vin och kryddor vi glömt namnet på. På spisen puttrar redan auberginer med lök och tomat. Saffran och gratinerad fårost låter sig anas, och nu inser vi att vi är hungriga.
Det är lunchdags i Villa Dafne, ett lantbrukshotell mitt på den sicilianska högslätten. Ett 50-tal charterresenärer på mat- och kulturresa till Sicilien gör sig redo att bänka sig vid borden.
Till förväntningarna bidrar det faktum att vi med lite god vilja kan intala oss att vi själva har lagat maten.
Medeltida städer och ödsligt gapande borgruiner kantar vår väg från vårt hotell i Cefalú på norra Sicilien till Villa Dafne mitt på ön. På Italiens största ö är historien ständigt närvarande. Vi möter den i form av antika tempel och medeltida kyrkor, och här, i Mascarella Antoninos kök i Villa Dafne, möter vi den i den mat vi lagar.
– Det liknar ingenting jag har upplevt tidigare, säger en av deltagarna.
Här ligger sannolikt svaret på frågan om varför Sicilien så ofta blir mål för de temaresor med mat i centrum som kommit att ingå i de svenska resebyråernas standardutbud.
Vi har under resan ätit focaccia, bröd med fyllning av kalvmjälte och ost – en rätt som anses ha rötter i det antika grekiska köket.
Vi har ätit involtini – kalvrullader som i sin sicilianska tappning fylls med bland annat kanel och ströbröd. Här hittar vi arvet från de arabiska kolonisatörer som även i övrigt satte sin så tydliga prägel på ön.
Sardinrullader i apelsinsaft. Panerade risbullar med tomat- och ostfyllning, så kallade arancine. Potatisgratäng med ost, lök och salami – allt detta är rätter med sitt ursprung i de otaliga kulturer som kommit att växa samman i dagens Sicilien.
– Intressant, berömmer vi den mat vi varit med om att laga under denna lunch på Villa Dafne.
Kring det omdömet är det lätt att enas.
”Italienskt” kök har nått världsrykte för sin raffinerade enkelhet, där varje råvara är självklart urskiljbar. Men då talar man i första hand om det norditalienska köket.
Sicilianskt kök är väsensskilt från sin norditalienska motsvarighet.
I Mascarella Antoninos kök blandas smaker och råvaror med närmast frenetisk energi. Margareta Krantz från Stockholm vevar ned bechamelsås i det ris som redan smaksatts med ost, lök, tomat och basilika. Ruta Suksis och Birgitta Eriksson, även de från Stockholm, smaksätter en aubergineröra med selleri och kapris.
Någon rör varsamt i vanilj och choklad i den ricottaost som ska bilda fyllning i den klassiska sicilianska desserten ”cannoli”, och på något sätt lyckas Mascarella Antonino få alla i gruppen att bli delaktiga i matlagningen.
Sedan sitter vi i matsalen, stolta och rödkindade, och njuter av resultatet.
Det är jättegott.
Man kan hävda att norditaliensk mat generellt är mera elegant och på många sätt godare än Siciliens. Men siciliansk mat är roligare att prata om, med sina exotiska, ofta svårdefinierade ingredienser.
Helt säkert är siciliansk mat roligare att laga, för den som inte aspirerar på stjärnkocksstatus.
Vi lämnar Villa Dafne på väg mot nya kulinariska äventyr, glada över att ha fått vara med.