I Bari bor tomten – tro det eller ej. Eller i varje fall tomtens urfader San Nicola som längre norrut blir Sankt Klaus och så småningom vår tomte.

Vid La festa di San Nicola, i början på maj, bärs det gulklädda helgonet från sin basilika genom staden och förs sedan ut till ett skepp vid hamninloppet dit fiskare, troende och turister vallfärdar för att betyga honom sin vördnad.

Huvudgatan och hamnområdet kokar av människomassor. I karnevalsyran blandas äkta munkar med utklädda, kättjefullt dansande nunnor, gycklare med enorma boaormar lindade runt kroppen, falkenerare med jaktfalkar och ugglor, kolsvarta frieserhästar i gula och röda schabrak, eldslukare, jonglörer och musikanter.

Hela hamnområdet är kantat med stånd där man kan köpa allt­ifrån fiskeredskap och italienska tantkläder till korvar, nougat och oliver stora som plommon. I Centro storico, ”Gamla stan”, är torg, kyrkor och basilikor klädda i ljus, och glada männi­skor trängs i gränderna där tvätten ännu fladdrar från balkongerna.

Det mest spektakulära är en katedral av ljus, byggd på den stora, öppna platsen framför hallarna. När mörkret faller tänds den med tusen sinom tusen kulörta lampor. Samtidigt bärs den jättelika San Nicola-statyn tillbaka från havet i procession. Fyrverkerier lyser upp natthimlen, det smäller och dundrar, och när San Nicola når utomhuskatedralen firas en mässa till hans ära.

Men även utan festligheter är Bari och trakten där omkring väl värda ett besök. Om man till äventyrs skulle tröttna på palats, kyrkor och teatrar kan man ta tåget till den närbelägna lilla sagostaden Alberobello med sina egendomliga ”trulli” – runda, vita hus med koniska tak av kalksten i koncentriska cirklar. Traditionen att bygga trulli går tillbaka till 1600-talet då bönderna i trakten inte fick använda murbruk. Husen skulle snabbt kunna rivas vid en kunglig inspektion. I dag står de där som en av Syd­italiens största turist­attraktioner.