Med vidunderliga vyer över vackra landskap och klarblått hav är Cinque Terre vid rivieran i norra Italien perfekt för vandring. Gå mellan de små byarna eller runt bland vingårdarna.
Mellan de fem små pittoreska byarna Cinque Terre i italienska Ligurien tar man sig bäst fram på två sätt – till fots eller med tåg. Eller kanske ännu hellre med en kombination av de båda. Sträckan mellan den nordligaste byn Monterosso och den sydligaste Riomaggiore är inte mer än en mil, en vandring som sägs klaras på fem timmar av den som är vältränad. Men varför jäkta på det viset när den vackra sträckning mellan berg och hav kan avnjutas i bitar med tid att utforska också de mellanliggande byarna Manarola, Corniglia och Vernazza. Kort sagt ta tåget till en av byarna, vandra till nästa och sedan ta tåget igen.
Bäst är förstås att också bo i någon av byarna för att kunna njuta av stillheten när dagens turistströmmar dragit i väg till La Spezia eller Levanto. Men inkvarteringsmöjligheterna är begränsade och det gäller att vara ute i tid för att hitta sin pärla.
Som hotell Marina Piccola i Manarola där rummen vetter mot havet eller mot den lilla gatstump där fiskebåtar står parkerade i stället för bilar. Den branta kusten erbjuder inga naturliga hamnar och dessutom har det förut så livsnödvändiga fisket kommit att ersättas av inkomster från turism.
Som alla de fem byarna har Manarola bara kunnat byggas på höjden. Från vandringsleden mot Corniglia syns byn som en hög klippa där små fyrkanter till hus i olika jordfärger tycks ha klistrats fast. En vy som sägs ha inspirerat konstnären Paul Klee till kubistiska målningar.
Till grannbyn Riomaggiore är det bara några minuter med tåg. Härifrån utgår den mest kända vandringsleden som fått namnet Via dell’Amore (Kärlekens väg). Den sprängdes ut ur berget på 1920-talet och namnet kommer sig av att ungdomarna i de två isolerade byarna då lättare kunde träffas och hålla liv i sin kärlek. I dag bjuder leden inte bara på vidunderliga vyer över ett intensivt blått hav och en taggig kust. Kärleksgraffiti pryder några betongväggar och på ett ställe är järnräcken fulla med fastsatta lås. Här lovar älskande par varandra evig kärlek och kastar sen nyckeln i havet. Leden är så jämn och lättgången att den klaras även med barnvagn.
Då är det kämpigare för den som försöker sig på en av de många stigar som leder upp från kusten, som från Manarola mot den lilla byn Volastra, en konstant stigning genom ett odlingslandskap med främst vinstockar på smala terrasseringar. Men också olivträd, tomater och aromatiska kryddor. Den som vill göra det lättare för sig kan ta den lilla bussen (jo, det finns sådana möjligheter också) upp till byn för en vandring neråt. Mindre konditionskrävande och med en garanterat vidunderlig utsikt mot by och hav. Och längs stigen möten med vingårdsarbetare.
De fem byarna är klassade som ett av Unescos världsarv sedan 1998. Dessutom är naturen härikring nationalpark. Det är denna som genomkorsas av vandringsleder av olika svårighetsgrad som lär uppgå till närmare tio mil. Att många kommit hit för just vandringar visar alla grova kängor som trampar genom bygatorna på väg mot startpunkten för nästa led. Rödvita målade märken på husväggarna visar vart man ska gå.
I kvällningen känns det välförtjänt att slå sig ner på någon av de många små restaurangerna för att avnjuta en anrättning med pesto – den hållbara smakrika såsen som skapades av liguriska sjömän – havets frukter och det lokala Vermentinovinet från druvor som odlats på terrasserna i det branta landskapet.