Sardinien, säger taxichauffören under en färd ut till hotellet en sen kväll, är en plats där italienarna själva gillar att semestra.
Det kan förklara en del och kanske styrka teorin att det här är en plats italienarna velat behålla för sig själva. För trots att Sardinien är ett på många sätt idealiskt resmål mitt i Medelhavet, som omgärdas av så många överexploaterade turistghetton, känns det mesta genuint och oförstört på denna stora ö.
Inte ens i Alghero, centrum för charterturismen till ön, behöver besökaren få panik av att ständigt omges av andra turister.
Det mest slående av allt är dock att vid den bästa stranden i Alghero finns inte ett enda turisthotell. Längs den flera kilometer långa, perfekta Maria Pia-stranden ligger bara en behaglig park med pinjeträd som erbjuder behaglig skugga.
När vi första gången kom till Alghero, som ligger i nordvästra Sardinien, för några år sedan var dock första intrycket präglat av besvikelse.
Turisthotellen, som ser ut som turisthotell brukar göra, ligger i de allra flesta fall i den nyare stadsdelen Lido. Omgivningen är ganska trist. Några affärer, några restauranger, annars bara till synes livlösa kvarter. Den första promenaden ner till stranden närmast hotellen lyfte inte heller våra sinnen. En livligt trafikerad gata och så en strand belamrad av solstolar för uthyrning.
Men det var innan vi lärt oss att Alghero inte riktigt ser ut som en vanlig charterort.
Från turisthotellen ska man promenera, cykla eller ta bussen till höger, norrut, för att efter en kilometer eller så nå den härliga parken med pinjeskogen och den långa stranden.
Barnen, som nu varit två gånger i Alghero, pratar ofta om stranden på Sardinien. Den är precis vad barnfamiljen önskar sig. Mjuk, vit sand, klart och varmt vatten, och mycket långgrunt.
På kvällen, när man lämnar hotellet, går färden i motsatt riktning, till vänster in mot Algheros gamla stad där restaurangerna, kaféerna och affärerna finns. Alghero, som har omkring 40 000 invånare, har liksom hela ön ett rikt historiskt förflutet. Härskarna har varit många innan Sardinien 1861 blev en del av det nybildade riket Italien.
I Alghero märks bland annat det katalanska inflytandet i arkitekturen. Den som varit i Barcelona kan känna igen sig i Algheros gamla stad, även om allt är i en helt annan skala.
Gamla Alghero är ett myller av trånga gator och gränder. De flesta affärerna ligger längs Via Carlo Alberto. Några av de trevligaste restaurangerna finns nära Bastioni Cristoforo Colombo och i andra änden av gamla stan, nära hamnen och Bastione della Maddalena.
Vår favoritplats är utekaféet i hörnet av det gemytliga torget Piazza Civica. Där är atmosfären av gammal medelhavstad som bäst och cappucinon som godast.
Restaurangerna är förstås turistiska. Men maten är bra och de lokala vinerna goda. Det är dock inte direkt billigt på Sardinien. Priserna på restaurangerna är ofta i nivå med de svenska, vinet undantaget.
I Alghero finns en given turistattraktion ingen bör missa, särskilt inte barnfamiljer. Det är en utflykt till Grotto di Nettuno. Det går båtar från hamnen inne i Alghero ut till den mäktiga klippan som gömmer flera stora grottor med imponerande droppstensformationer.
Båtarna tar besökarna ut till grottans öppning, sedan vandrar man runt bland stalagmiter och stalaktiter. Lika hisnande som att närma sig klippan med båt är att köra bil upp till toppen och sedan vandra ner till grottan längs en trappa som inte är att rekommendera för den som har höjdskräck.
Den som besöker Alghero och har möjlighet bör absolut hyra bil några dagar för att se mer av Sardinien. Här är två förslag till dagsutflykter:
Den första går norrut. Utanför Alghero ligger ett par större vingårdar som är öppna för besökare. Vår färd går i riktning mot hamnstaden Porto Torres. En halvmil innan vi kommer dit svänger vi av i riktning mot Stintino uppe på Sardiniens nordvästra spets. Några kilometer utanför Stintino ligger La Pelosa-stranden, ett stycke sand och vatten så perfekt som det bara brukar se ut på vykort. Stintino och stranden finns med på de flesta turisters utflyktslista, så det kan bli trångt.
På vägen tillbaka till Alghero kör vi några omvägar ut till den klippiga kusten, där havet möter land med all sin kraft. Vi kör också upp på Capo Caccia, där den tidigare nämnda Neptungrottan ligger.
Den andra turen går söderut från Alghero och bjuder på ännu mer hisnande och behagliga vyer. Vi kör längs slingrande bergsvägar till Villanova Monteleone och fortsätter söderut till den stillsamma fiskestaden Bosa. Längs vägen ligger den sardiska landsbygden så vacker som den kan bli.
Efter lunch i Bosa kör vi tillbaka till Alghero längs kustvägen, som sägs vara en av de vackraste på Sardinien.
Budgetvarianten för den som inte vill hyra bil, men ändå vill se något av Sardinien utanför turistorten är att ta det lilla lokaltåget från Alghero upp till provinshuvudstaden Sassari, som har omkring 120 000 invånare och mer av stadsliv än den lilla badorten vid havet.
Har man tid och hyrbil är det värt besväret att köra tvärs över ön till Sardiniens östra kust. Kör i riktning mot hamnstaden Olbia och vik av norrut när ni kommer dit. Efter några mil når ni Costa Smeralda - Smaragdkusten. En blick på vattnet i badvikarna förklarar varför området kallas så.
Det här är miljonärernas och kändisarnas lekplats, en gång skapad av Aga Khan. Hotell och villor är byggda i en märklig blandning av olika stilar som ger området en särprägel. Smaragdkusten är dock inte anpassad efter charterturistens plånbok. Det behöver man bara går ner i hamnen i huvudorten Porto Cervo och titta på lyxbåtarna för att förstå. Men det kan vara kul att se. Och den som har pengar kan njuta av jet set-livet på en Medelhavsområdets mer exklusiva platser.
Från Alghero till Smaragdkusten är det ungefär 17 mils körning. Vägen tillbaka längs Sardiniens norra kust är något längre, men absolut värdomvägen. Det ödsliga landskapet bjuder på mäktiga vyer över havet.
Bästa stället att stanna på är den historiska staden Castelsardo, som klättrar uppför en väldig klippa som kröns av en borg.
Turen över till andra sidan Sardinien går att klara på en dag, men det är bättre att ligga över någonstans på vägen och hinna se mer.
Om man inte väljer att ligga kvar på stranden utanför Alghero.