Man vandrar runt i en stad, som på många sätt är intakt bevarad. Här finns bageriet med brödet som bagaren aldrig hann ta ur ugnen den ödesdigra morgonen. Här finns värdshus - "taberna" (taverna) - med vackra marmordiskar, där människor kopplade av och roade sig efter en dags arbete med ett glas vitt vin med honung i "mulsum" och därtill en rad smårätter, många smaksatta med den skarpa fisksåsen "garum".
Antikens kokböcker har överlevt. Vi vet exakt vad människorna i Pompeji åt och drack. Vinet som i dag kommer från de bördiga lavajordarna kring den antika staden framställs på druvsorterna piedirosso och sciascinoso, som växte här redan för 2000 år sedan.
Många av freskerna som hittats vittnar om andra nöjen. De erotiska freskerna i stadens bordell Lupanare hör till det som ingen turist brukar missa. Det rör sig egentligen om en ren varudeklaration, bilderna visar vad de prostituerade stod till tjänst med och det är lätt att föreställa sig en intilliggande prislista. Klotter från nöjda kunder finns kvar på väggarna.
Överhuvudtaget var avbildningar av manliga könsorgan i överdrivet format ett tecken på ekonomiskt välstånd. Så avbildas fruktbarhetsguden Priapos i färd med att väga sitt attribut på en våg i familjen Vettiis hus, där man alltid finner ett antal pryda turister som fnissar och undrar om det de ser verkligen kan vara riktigt.
Om dörrarna fanns kvar skulle man vilja knacka på dem innan man går in i pompejanernas hus. De är inte hemma när vi kommer på besök, men man har inte heller någon känsla av att de är döda.
Möjligen har de gått ett ärende ute på stan eller också står de och pratar uppe i vid forum. Kanske har de gått och tagit sig ett bad med avslappnande massage vid termerna precis utanför stadsporten. Om fem minuter kommer de hem till sitt vardagsliv igen. Det är vi turister som är främlingar i den här antika världen.
Sedan Pompeji återupptäcktes på 1700-talet har 44 hektar av den antika staden grävts ut. En tredjedel återstår att gräva ut, men någon brådska finns inte hos arkeologerna. Man har redan mer konst och hus att restaurera och ta hand om än man klarar av. Guideböckerna föreslår olika rundturer mellan två och sex timmar och man gör klokt i att inte åka hit under sommaren när solen gassar som mest.
I den tragiske poetens hus finns den berömda mosaiken med varning för hunden "Cave canem". Ett besök i Mysterievillan (Villa dei Misteri) med sina magnifika röda fresker är ett måste.
Villan har fått sitt namn av utsmyckningarna i den stora festsalen, där det inte alls är klart vad motivet egentligen föreställer. Möjligen en initiationsrit av en ung kvinna, kanske en brud eller i förtäckta bilder en backanal; en fest till guden Bacchus ära, vilket ofta inte var något annat än en regelrätt orgie. Backanalerna förbjöds därför på ett tidigt stadium av den romerska senaten.
Fram kommer bilden av en välmående och lycklig stad. En kliché kanske och den gäller naturligtvis inte för alla fattiga, slavar och stadens gladiatorer. Men en av Pompejis huvudgator kallas talande nog för Via dell´Abbondanza (Överflödets gata), eftersom man här funnit en marmorfris med lyckans gudinna Fortuna som håller upp ett ymnighetshorn.
Men varför försökte inte dessa människor fly lavaströmmen? Jo, de försökte, men alltför sent. Människorna i Pompeji hade ingen anledning att frukta Vesuvius som var ett stort grönskande berg. Det senaste utbrottet låg 1.600 år tillbaka i tiden och i Pompeji måste man ha varit ovetande om att berget var en vulkan. Tills den ödesdigra morgonen.
Järtecken hade inte saknats. Vittnen talar om hur det tjöt och mullrade i marken veckorna före och stadens djur var oroliga. En svår jordbävning drabbade staden redan år 62, vars följder man fortfarande höll på att reparera när utbrottet kom.
"Ett moln reste sig som till utseende och form allra bäst skulle kunna liknas vid en pinje. Det sköt nämligen i höjden liksom en väldig stam och bredde sedan ut sig i ett flertal grenar", skriver Plinius d y i ett brev till Tacitus i vilket han beskriver hur hans morbror Plinius d ä omkom då han med en hel flotta försökte undsätta Pompeji och Herculaneum.
I Pompeji började det omedelbart regna småsten och falla ner ett lager av aska och pimpsten. De som flydde omedelbart hade en chans att sätta sig i säkerhet. Men de skräckslagna människorna sökte i stället skydd inomhus kanske i tron att utbrottet snart skulle vara över. Efter fyra-fem timmar började tak och hus att rasa samman och flertalet av invånarna kvävdes till döds. Vulkanexperterna har räknat ut att Vesuvius under den 24 och 25 augusti år 79 totalt spydde ut tre kubikkilometer material. Det motsvarar ungefär 400.000 kubikmeter i sekunden.
Den mindre hamnstaden Herculaneum med 5.000 invånare klarade sig från början bättre. Härifrån försökte många fly sjövägen, vilket skulle visa sig omöjligt. Vesuvius utbrott hade piskat upp även havet. Plinius räddningsflotta kunde aldrig lägga till.
Vid utgrävningar som gjordes så sent som för 20 år sedan fann man 300 skelett i isolerade båthus nere vid havet. Där trodde de flyende människorna att de skulle vara säkra. Men under natten till den 25 augusti, då vulkanens aktivitet lugnade sig tillfälligt rasade delar av den kilometerhöga rök- och askpelaren samman och följdes av heta gasmoln. Allt liv upphörde på ett ögonblick i Herculaneum, när det 500 grader heta gasmolnet svepte in i staden med en hastighet av 70 kilometer i timmen.
Herculaneum är annorlunda än Pompeji. Staden täcktes slutligen av ett nära 20 meter högt lager av lava och slam som blandades med vatten och förvandlades till hård tuffsten. Den hårda stenen har gjort det mycket mödosamt att gräva ut staden, men den har också gjort att arkeologerna har hittat andra material och föremål som inte bevarats i Pompeji.
Här finns trä, textilier och livsmedel bevarade. I en klädbutik finns en intakt mangel i trä och i livsmedelsaffären ligger krukorna (amfororna) kvar på sina hyllor. De innehöll olivolja, honung, säd och vin.
Den vackra Villa dei Papiri, som måste ha haft en unik havsutsikt, har nyligen öppnats för allmänheten. Möjligen tillhörde det lyxiga huset Caesars svärfar Lucius Calpurnius Piso. Här har arkeologerna funnit nära 1.000 bevarade papyrusrullar på grekiska och latin. En unik antik skriftsamling, som ännu inte är helt utforskad och som i dag finns på Nationalbiblioteket i Neapel.
Bara en bråkdel av Herculaneum är utgrävd. Hela den norra delen av staden, inklusive stadens forum, är kvar. Och så lär det nog förbli. Att gräva bort den stenhårda vulkaniska tuffstenen är svårt och dyrt. Dessutom ligger de antika lämningarna numera rakt under den stora moderna staden Ercolano.
Text & foto:
Peter Loewe