Huvudstaden i British Columbia på Kanadas västkust, hamnade bland världens mest omtyckta städer i en omröstning nyligen. Det är lätt att förstå: brittisk småstadsidyll i behagligt regnfattigt klimat. Sömniga gator, dubbeldäckade bussar och eftermiddagste med alla tillbehör på de viktorianska hotellen. Ett stenkast från hamnen vältrar sig sälar och sjölejon behagfullt med Stilla havet och skärgård på bekvämt simavstånd. Det är Victoria i koncentrat. Kommer man från tempot och hetsen i USA:s storstäder är det närmast overkligt.
Victoria ligger på sydspetsen av Vancouverön, vid Juan de Fuca-sundet som mynnar i Stilla havet. Med katamaranfärja tar det bara två timmar i 45 knop från Seattle. Färja finns också från Vancouver, liksom flyg.
Om man en kall höstdag i Seattle tar båten till Victoria tror man det är läge för några tröjor i bagaget. Men det är tvärtom. Victoria ligger i en tempererad zon med betydligt varmare och torrare väder än inne på fastlandet. När färjan lagt till i inre hamnen känns det som att byta svensk senhöst mot ljummen försommar.
Victoria grundades på 1840-talet och är en av de äldsta städerna på Nordamerikas västkust. Först var det en av Hudson Bay-bolagets utposter, en timmerhamn där det också handlades med pälsverk och fisk. Senare blev det brittisk kronkoloni med flottbas.
Inre hamnen är Victorias hjärtpunkt med livlig trafik av både nytto- ochfritidsbåtar. En stor gästhamn ligger alldeles nedanför parlamentshuset från 1880-talet.
Promenadstråket runt hamnen är den självklara mötesplatsen i stan. I vinkel mot parlamentet ligger förnäma Empress hotell, ett nyrestaurerat viktorianskt förstaklasshotell från 1908 där traditionen med afternoon tea hålls i helgd. Från hotellet utgår dubbeldäckade turistbussar av Londonmodell.
Det är en märklig känsla att promenera i kvarteren längs med hamnen. Allt är tyst, sekelskifteshusen nyrenoverade, atmosfären av brittisk småstad påtaglig. Victoria vårdar sina brittiska traditioner, här finns ett myller av pubar, tebutiker och antikvitetsaffärer. Allt från gatubelysning med blomsterkorgar till skyltar och fasader går i sekelskiftesstil.
En av de märkligaste byggnaderna är Craigdarroch Castle från 1890. Uppfört av Robert Dunsmuir, en fattig skotsk gruvarbetare som blev British Columbias rikaste man. Nu är huset med alla sina tinnar och torn museum.
Victoria kallas "trädgårdsstaden". Det soliga klimatet är som gjort förträdgårdsfantaster. Den sevärdhet som lockar flest besökare är utan tvekan The Butchart Gardens, några mil norr om Victoria. Vid sekelskiftet började cementfabrikören Robert Pim Butchart att bryta kalksten vid Tod Inlet. Han skapade sig snabbt en ansenlig förmögenhet.
Kalkbrytningen orsakade fula dagbrott. 1912 började Butchards hustru Jennie att förvandla en av de enorma groparna till en prunkande parkanläggning. Senare byggdes "den sjunkna trädgården" ut med rosengård, japansk och italiensk trädgård samt sjöar och dammar med fiskar och växter. I dag är trädgårdarna ett stort turistmål öppet året runt.
Kalkstensgrunden och det skyddade läget gör blomsterprakten närmast tropisk. För att se hela trädgården med tusentals olika örter, blommor, buskar och träd går det åt minst ett par timmars promenerande. Blotta tanken på allt ogräsrensande här får det att värka i ryggslutet. Då är det trevligt att återvända till centrala Victoria och i stället botanisera bland näringsställena längs med hamnpromenaden.
Behöver det sägas att de brittiska traditionerna även avspeglas i pubarnas ölutbud och att närheten till Stilla havet ger ett välsmakande utbud på fisk- och skaldjurskrogarnas menyer?