Resan norrut genom den kanadensiska delen av Klippiga bergen går inte speciellt snabbt. Gång på gång stannar vi, ibland för att släppa fram rådjur eller storhorniga får som vill gå över vägen, ibland för att titta på hjortar som slåss i diket eller älgar som står en bit in i skogen.
Vi spanar ihärdigt efter björnar. Stammarna av både grizzlybjörn och svartbjörn är stora och livskraftiga, men nallarna håller sig undan. Det finns gott om annat att titta på. De spektakulära bergsvyerna längs vägen, the Icefield parkway, är i världsklass.
I den jättelika bergskedjan, stor som halva Norge, finns hundratals mil av vandringsleder och förutsättningarna är perfekta för klättring, forsränning, mountainbiking, paddling och på vintern skidåkning. Friluftsfolket kommer i miljoner varje år, men Kanada har gått försiktigt till väga med exploateringen av Klippiga bergen.
Vildmarken är till största delen orörd. Under sommarmånaderna är det trängsel på campingplatser och vid utsiktspunkter, men man behöver bara lämna allfarvägen med några få kilometer för att få vara helt ostörd.
Det finns ett stort antal välorganiserade turer där bergskedjan kan avnjutas genom fönstret på en luftkonditionerad buss. I minibussen som jag reser med befinner vi oss långt från dessa.
Vi är ett udda sällskap - 14 personer från åtta länder - som har lockats av en sexdagars lågbudgetfärd med Rocky Express i Klippiga bergen. Vi bor på vandrarhem, lagar den mesta maten själva och gör vandringar på dagarna.
Klippiga bergen består till stor del av fyra nationalparker - Banff, Jasper, Yoho och Kootenay som tillsammans finns med på FN:s världsarvslista. Juvelen i kronan är Banff. Det är Kanadas äldsta (den tredje äldsta i världen), mest välbesökta och vackraste nationalpark med 25 bergstoppar över 3.000 meter.
Vi kommer från prärien och Calgary till Banff en tidig höstmorgon. Minibussen är proppfull, allt bagage ordentligt stuvat på taket. Redan vid första stoppet måste vi lyfta ned de flesta väskorna och ryggsäckarna för att gräva fram mössor, vantar och tröjor. I Calgary var det 15 grader varmt, i bergen är det minusgrader. Två av australierna i sällskapet blir överlyckliga, de har aldrig sett snö förut.
Samhället Banff är en pittoresk turistort med gator med djurnamn, flotta restauranger, boutiquer och dyra hotell. Ingenting för oss med andra ord. Målet är istället Lake Louise, samhället och sjön som kanske är den mest kända och vackraste platsen i hela Klippiga bergen.
Höga, branta snöklädda fjäll och en gnistrande glaciär speglar sig i den spegelblanka sjön, så turkos att man inte tror sina ögon. Nästan för perfekt för att vara på riktigt. Det enda som stör är ett hotell med plats för 1 100 gäster alldeles vid stranden.
En milslång vandring med rejäl stigning och tehus på toppen håller oss sysselsatta hela eftermiddagen. Två engelskor får stora skavsår och vägrar att vandra mer under resten av resan.
Nästa morgon startar med ännu en illturkos sjö - Moraine Lake. Det är en väldig aktivitet vid den bästa utsiktsplatsen där flera busslaster med japaner tar bilder av varandra med sjön som bakgrund.
Med den kanadensiske guiden Chris Jones vid ratten fortsätter resan norrut. Vi stannar vid vilda forsar, djupa canyons, oändliga skogsklädda dalar, vattenfall, varma källor och ytterligare en turkosfärgad sjö Peyto Lake. Den overkliga färgen beror på att sjöarna i Klippiga bergen tar emot vatten från glaciärer.
Vädret ändrar sig ofta och oväntat. Strålande sol och tryckande hetta kan hastigt övergå i snöfall och snålblåst. Vi lär oss att aldrig lämna minibussen utan att ha regnställ och extratröjor i beredskap. Lunch äter vi ofta på stående fot längs vägen. Alla rastplatser är välskötta, det finns faktiskt papper på samtliga toaletter.
Vandrarhemmen är trevliga, ett är känt för sitt stora uppvärmda utomhusbadkar, ett annat för sin vedeldade bastu. Ett håller nästan hotellstandard, ett par andra har utedass och saknar rinnande vatten.
På två ställen sover vi alla i samma lilla stuga - den amerikanske pensionären snarkar så att fönsterrutorna skallrar och koreanen pratar i sömnen. De flesta andra gästerna är kanadensare, pratsamma och sympatiska människor som är vana vid friluftsliv.
En kväll delar vi kök med ett gäng vilda pojkscouter i tioårsåldern. Matlagning är helt utesluten, vi kör fem mil till närmsta restaurang istället.
Mitt emellan Banff och Jasper ligger Columbia-isfältet, en enorm iskropp som är 325 kvadratkilometer stor och 900 meter tjock på sina ställen. Isfältet har inte ändrat sig sedan inlandsisen försvann för 11.000 år sedan.
Som en tunga sticker Athabasca-glaciären ut från isfältet och når nästan ända ned till vägen. Månfarkostliknande bussar med meterhöga hjul kör upp turister i skytteltrafik för en liten vandring på den lättillgängliga glaciären.
För att komma in i Jasper nationalpark måste man passera över ett högt bergspass. Här kan snön sätta stopp för turer sent på säsongen, men vi har inga problem att komma fram. Jasper är större och vildare än grannen i söder. Inga stora hotell, färre guidade bussturer, mera avspänt.
Här är grizzly- och svartbjörnarna som flest och på många ställen sitter inplastade skyltar med ordningsregler i björnland. Campare måste hissa upp maten i ett träd eller lägga den i en plåtlåda så att dofterna inte sprider sig.
Huvudorten Jasper är en charmig småstad och wapitihjortarnas favorittillhåll. De har helt intagit centrum och finns överallt - i vägkorsningar, i villaträdgårdar, utanför kyrkan och brandstationen.
Sista dagen åker vi till Maligne Lake som är den största sjön i kanadensiska Klippiga bergen. Hälften av gruppen har vid det här laget tröttnat på att vandra och gör en stilla båttur, vi andra kämpar oss igenom en av de brantaste lederna i bergskedjan.
Rocky Express lågbudgetresa höll vad den lovade - slutsumman blev cirka 2 000 kronor, det är mindre än vad det kostar att bo en natt i ett av de bättre rummen på Banff Springs Hotel, det flottaste hotellet i området.
Jag betalade knappt 1.000 kronor för min plats i minibussen med bensin, guide och nationalparksinträden, mellan 50 och 120 kronor för övernattningarna och 50 kronor till den gemensamma matkassan. Resten av pengarna gick till godis, dryck, restaurangmiddagar och en tur på Athabascaglaciären.
Rocky Express bokas via True North Tours, tel 0091-403 91 04 07.