Första skymten av Calgary är nästan overklig. Skyskrapor - mitt ute på den oändliga prärien. Efter flera timmars flygning över ett platt och gräsbevuxet landskap dyker staden upp som en hägring i öknen.
Det tar inte lång tid att förstå att Calgary är en del av det som finns kvar av vilda västern. Andelen pick-up-bilar i stadstrafiken är stor och många bär cowboyhatt. Staden omges av boskapsrancher och jordbruksbygd och det märks.
Calgary är en ung stad med 800 000 invånare. Befolkningen har mer än tredubblats sedan 1960, mycket tack vare utvecklingen inom provinsens Albertas oljeindustri.
Downtown, skyskrapscentrum, innehåller nästan bara kontor och är helt dött på kvällar och helger. Nöjes- och restauranglivet pågår i flera olika ytterområden och kan vara svårt att hitta för nyanlända besökare. 17:e Avenyn är den bästa utgångspunkten för ett krogbesök.
Jättelika biffar - ofta serverade med potatismos - finns på de flesta menyer i denna präriestad. Sedan väntar countryklubbar med konditionskrävande linedancing, åtminstone för folket i rutig skjorta, boots och cowboyhatt. Efter ett par veckor i västra Kanada börjar jag förstå hur stor countrymusiken egentligen är.
Under tio sommardagar varje år genomsyras hela staden av Calgary Stampede, en jättelik vilda västern-happening med daglig rodeo och squaredance. Resten av året är inte Calgary någon stor turiststad ("ska du verkligen stanna i en hel vecka?") och sevärdheterna går snabbt att avverka.
Det finns ett riktigt bra museum, Glenbow, med livet på prärien och mötet mellan nybyggare och indianer som tema, ett utsiktstorn och ett zoo med 1 100 djur som Calgaryborna själva är mycket stolta över.
Hotellen är ganska få och se upp för de billigaste, de ligger ofta i ruggiga kvarter. Utanför vandrarhemmet på 7th Avenue, Calgary Hostel, pågår könshandeln helt öppet på kvällarna.
Det är omgivningarna som gör det värt att resa hit. Calgary är präriens sista utpost i väst. Mindre än en timmes bilkörning därifrån tar Klippiga bergen vid och klara dagar går det att se ett långt band av snöklädda toppar från staden.
Bergen erbjuder friluftsliv i toppklass och det är inte svårt att förstå varför många kanadensare tillbringar all semestertid där.
Kontrasten mellan Klippiga bergen och Albertas prärie är total. Präriens tjusning är det helt platta landskapet. Inte minsta lilla sluttning eller träd som stör. Calgaryborna skämtar om att en bonde kan se en hund på rymmen springa i tre dagar. Vägarna är spikraka mil efter mil och gör bilkörningen något enformig.
Det första som syns av de små samhällena är de höga och katedralslika sädesmagasinen. Dessa präriens skyskrapor finns längs järnvägarna och under seklets första årtionden passerade hela västra Kanadas skörd genom dem. Nu rivs allt fler sädesmagasin och röster höjs för att de äldsta ska k-märkas.