Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kenya

Mäktiga Masai Mara

Kenyas välskötta nationalparker bjuder på fantastiska scenerier för dem som drömmer om en klassisk safari. Djurskådandet går utmärkt att kombinera med en lyxig badsemester i Indiska oceanen.

Utanför bilen breder savannen ut sig ändlöst, ­fåtaliga akaciaträd och buskar bryter horisonten. Snart ser vi ­horder av ­bufflar ­ nedanför oss, det är stilla och­ magiskt.

Långsamt börjar­ hjorden på ett hundratal bufflar­ att röra sig mot oss med sänkta ­huvuden. ­Spänningen blir påtaglig.

A lla i vår lilla grupp bär på samma dröm. Vi inser det när vi landar på den lilla landningsbanan, mitt i viltreservatet Masai Mara i sydvästra Kenya. Alla hoppas vi få se ”The big five” – lejon, leopard, elefant, noshörning och afrikansk buffel.

Uttrycket myntades av storviltsjägare, vilket förklarar att till exempel flodhästen inte finns med. Den var inte så spännande att jaga.

Det ska snart visa sig att vissa av de fem är lättare att få syn på än andra.

För fyra år sedan var Kenya det nya stora resmålet för charterbolagen. Här kunde man åka på spännande safari i de stora nationalparkerna för att sedan förflytta sig till tropiska stränder längs kusten mot Indiska oceanen för bad och vattensporter.

Det hann bli en säsong.Alla charterresor till Kenya ställdes in efter valet i december 2007 som resulterade i upplopp och våld mellan etniska grupper. Över tusen personer beräknas ha dödats och närmare en halv miljon människor fördrevs från sina hem.

Men inbördeskriget uteblev, och nu är situationen i huvudsak lugn igen.

Det gäller visserligen inte i den nordöstra delen av landet, nära gränsen till Somalia. Den svenska ambassaden i Kenya manar till stor försiktighet om man reser närmare Somalias gräns än tre svenska mil. Dessutom har den terrorstämplade somaliska organisationen al-Shabaab hotat Kenya med terrordåd. I norra Kenya är svältkatastrofen ett faktum bland de många somalier som samlas i redan överfulla flyktingläger.

Det är dock långt från landets södra delar i detta stora land, där turismen är en av de viktiga inkomstkällorna.Nu satsar de tre stora svenska charterbolagen åter på Kenya.

Det är lätt att förstå varför. De välskötta nationalparkerna erbjuder fantastiska scenerier, vädret är behagligt, människorna varma och välkomnande.

Dessutom låter sig djurskådande på savannen väl kombineras med en rejäl badsemester. Norr och söder om Mombasa, Kenyas andra stad, breder de vita stränderna ut sig och Indiska oceanens turkosa vatten inbjuder till såväl bad som snorkling och lata dagar vid poolen.

Safari ägnar man sig med fördel åt som en start på Kenyasemestern. Vår resa börjar med en flygtur till naturreservatet Masai Mara i sydvästra delen av landet.

På landningsbanan möts vi av massajer som ska vara våra guider under besöket. De kan ge svar på nästan alla frågor.

Redan på vägen från landningsbanan till vår camp ser vi elefanter, giraffer, zebror, antiloper och lejon. En smutsig hyena ligger mitt på vägen. Den reser sig sävligt ur sin lergrop och lommar i väg med en sned blick på vår bil. Den ser precis så grym ut – i ordets gamla bemärkelse – som jag föreställt mig.

Två av de fem stora – lejon och elefanter – är sålunda avbockade inom en timme från landningen.

I Masai Mara finns omkring 400 lejon. Tre honor ligger och sover under ett träd. En har sina tassar lojt uppsträckta mot stammen och ingen av dem bryr sig om oss.

Det finns ett skäl. Parken öppnade 1961 och all jakt på djur här förbjöds 1967. Att bilar skulle innebära ett hot går helt enkelt inte upp för lejonen som ser ut att smälta maten efter en god jakt.

Ont om mat har de inte. Masai Mara härbärgerar åtta olika sorters antiloper och tre olika sorters gaseller. De strövar i stora hjordar, liksom zebrorna, och jag får ett nytt perspektiv på det här med rovdjur och offer. I det stora ekologiska spelet är det försvinnande få djur som blir uppätna. Färre i verkliga livet än i de flesta dokumentärer om vilda djur vi kan se på tv och som naturligt nog koncentrerar sig på de få tillfällen då rovdjuren går till attack. Vardagen för dem är mest att ligga och sova.

Utanför bilen breder savannen ut sig ändlöst, fåtaliga akaciaträd och buskar bryter horisonten.

Plötsligt saktar vår guide ned och pekar rakt fram. Utan honom hade vi inte sett dem, men nu står vi bara några meter från tre geparder. En av dem lyfter slött på huvudet för att titta på vår bil, men reagerar annars inte.

De tre är bröder, säger vår guide.

Hur vet han det? Förklaringen är enkel: När gepardens ungar växer upp går honorna var och en åt sitt håll, men bröderna lever tillsammans resten av livet. Så ser man tre geparder tillsammans så vet man att de är bröder.

Geparden är världens snabbaste däggdjur. Den lever och jagar på marken och äter snabbt upp sitt byte. Orsaken är att de måste äta upp innan konkurrenter om bytet upptäcker dem. Hyenorna kommer i flock, och dem klarar inte geparderna av. Leoparderna har det lättare; de plockar upp bytet i träden, dit varken hyenor eller lejon kan ta sig.

Vad skulle hända om vi gick ur bilen nu? frågar jag.

– De skulle springa härifrån, svarar Sami.

Och om vi gick ur bredvid lejonen?

– De skulle inte springa ...

Sami Kaleku har varit guide i två år. Det är något han drömt om att bli sedan han var barn, och hans kunskaper imponerar.

På långt håll ser vi ett stort dammoln som rör sig framåt över savannen: den afrikanska buffeln.

Vi kör ditåt, och efter en kort stund står vi några tiotal meter framför den stora hjorden – savannens farligaste djur

– De dödar människor utan annan anledning än att man är där, säger Sami Kaleku. Hellre möter jag ett lejon.

Bufflarna sluter sig samman, stirrar på oss. De verkar inte ha samma avslappnade inställning till bilar som lejonen och geparderna – och alla andra djur på savannen. Långsamt börjar hjorden på kanske ett hundratal djur att röra sig mot oss med sänkta huvuden. Spänningen blir påtaglig och vår guide finner det lämpligt att långsamt köra därifrån.

Vi kan bocka av nummer tre på listan över de fem stora. Två kvar.

Vi är inte de enda turisterna som far omkring på savannen med massajguide, det står klart när vi närmar oss en storfamilj med ett tiotal lejon vid en träddunge. Runt honorna kliver ungarna omkring och diar den hona som är närmast – om det är den egna mamman eller inte är ointressant för både dem och honorna. Det är en makalös syn, man kan inte se sig mätt.

Men snart går exklusiviteten förlorad. Ytterligare en bil ansluter. Sedan en tredje, och en fjärde ... Till slut är vi åtta bilar som omringat lejonen, med turister som hänger ut med klickande kameror.

Vi störs nog mer av denna massturism än lejonen, som obekymrat leker och sover vidare i sitt kollektiv av mammor och ungar.

Vår camp drivs av massajer som hälsar välkomna med traditionell sång och dans, inklusive de karaktäristiska höga hoppen.

Massajerna utgör endast 2 procent av Kenyas befolkning, men har ändå blivit en symbol för landet, sannolikt på grund av deras levande gamla traditioner och särpräglade klädsel, för det mesta i rött.

På kvällen, i nattsvart mörker endast upplyst av skenet från elden, dansar och sjunger gruppen på campen igen, och bjuder upp en eller annan gäst att dansa med.

Därefter vecklar de upp sina dukar och säljer souvenirer och konsthantverk. Då är det svårt att inte köpa.

På natten hör jag djur utanför som skäller och ylar. De låter som vildhundar eller vargar, men nästa morgon förklarar Sami lugnande: det är bara zebrorna.

Vi kliver upp redan vid femtiden. Efter frukost åker vi en timme genom den kolsvarta natten. Nu ska vi se savannen från luften. Jag sviker mitt eget löfte till mitt höjdrädda jag: att aldrig åka luftballong. Ska det ske någon gång så måste det bli här och nu.

Snart ser vi horder av bufflar nedanför oss, och girafferna som lugnt betar på trädkronorna. Det är stilla och magiskt, och efter en timmes luftfärd landar vi mjukt strax intill våra följebilar, som tar oss till en uppdukad frukost under några träd på savannen. Just där och då känner man sig som en blandning av lyxresenär och kolonialist.

Masai Mara är ett av Kenyas många viltreservat eller nationalparker. Bland övriga som svenska reseföretag nu flyger charter till finns Tsavo – East respektive West – och Amboseli, där man kan bo vid foten av Kilimanjaro.

Amboseli har välordnade grusvägar som bilarna inte får avvika från. Lika nära djuren som i Masai Mara kommer man i allmänhet inte här.

De många palmerna antyder att också klimatet är annorlunda, och landskapet är kryddat med svarta, vulkaniska lavastenar från Kilimanjaros senaste utbrott – för 360 000 år sedan.

Hit kommer man inte minst för de många elefanternas skull. Det är inte ovanligt att se ett 30-tal av dem skrida fram över savannen, anförda av sin ledare – matriarken, den äldsta honan.

En och annan gnu står och betar på savannen, kvarlämnad av flocken som dragit sig tillbaka till Serengeti på den tanzaniska sidan.

En thomsongasell ligger död bredvid vägen.

– Om några timmar är han borta, säger guiden. Uppäten av gamar, schakaler eller hyenor.

Något senare ser vi en död hyena, och jag frågar:

– Kommer den att ätas upp av andra hyenor?

– Nej, svarar guiden. Inte av schakaler eller gamar heller. Inget djur äter en död hyena.

Man lär sig så mycket när man åker på safari. Som att girafferna försvarar sig med bra syn och bra sparkar. Det gäller för dem att aldrig slappna av helt; giraffer sover bara i snitt 20 minuter per dygn. Giraffens främsta fiende är människan, som jagar den för köttets skull. Det lär vara gott.

Så hur gick det med ”The big five”?

Noshörningarna har blivit färre på grund av jakten på deras horn. Närmare dem kom vi inte än till de noshörningshuvuden i järn som pryder grindarna in till en av nationalparkerna.

Också leoparderna höll sig undan. De är skygga, lever i träden och jagar på nätterna.

Som tröst köper jag en i trä. Den får duga.

När jag stolt visar den för guiden ler han och säger:

– Det är nog en gepard.

Sol och bad

Safariresan låter sig med fördel kombineras med sol och bad längs Mombasakusten. Där är vatten­temperaturen konstant ca 26 grader.
För den som bokar själv går det att hitta hotell för från 500 kronor per dygn och uppåt.
Visum: Ja. Kan ordnas via Kenyas ambassad i Stockholm eller köpas vid ankomsten.
Bästa tid att åka: Från december till mars.
Vaccinationer: Grundskydd. Vaccin mot hepatit A rekommenderas, liksom malariaprofylax.
Största irritationsmomentet: ”Beach boys” – strandförsäljare som kan vara alltför påträngande. Eftersom alla stränder i Kenya är allmänna, kan hotellen inte stänga ute dem.

Resa dit
  • De tre stora researrangörerna Ving, Fritidsresor och Apollo ordnar alla såväl safari- som badresor till Kenya.
  • Cirkapriser: Från 10 000 kronor per person för en vecka. Från 13 000 kronor per person för två veckor.
  • Flera mindre arrangörer finns som ordnar mer exklusiva resor till högre priser, till exempel Jambo Tours, JK Safaris, Tour Africa, Kenzan Tours samt Nygren och Lind.
  • Flera mindre arrangörer finns som ordnar mer exklusiva resor till högre priser, till exempel Jambo Tours, JK Safaris, Tour Africa, Kenzan Tours, Albatros samt Nygren och Lind.
  • Också Rosa bussarna har resor till Kenya.
  • Allt fler väljer dessutom att själva arrangera sina resor, ­berättar ­Karl-Johan von Heland, svensk som är med och driver safaricampen ­Entumoto i Masai Mara. Där tar man inte emot de stora chartergrupperna utan ­koncentrerar sig på mindre grupper och ensamresenärer.
  • Flyg Stockholm – Nairobi-tur och ­retur går att hitta från 6 000 kronor. Därefter tillkommer flyg från ­inrikesflygplatsen Wilson Airport till någon av nationalparkerna.
  • I Nairobi finns ett antal så ­kallade ­ground handlers av skiftande­ ­kvalitet som erbjuder hjälp med ­praktiska arrangemang, som transfer mellan flygplatser och andra detaljer.
  • Utöver ensamresarna menar Karl-Johan von Heland att det finns tre kategorier av Kenyaresenärer.
    1. Charterturisterna som åker i grupper med de stora arrangörerna.
    2. De som vill betala lite mer för att åka i mindre grupp och bo på lite mer exklusiva camper.
    3. De som vill betala mest och bo lyxigt. Då kan resan kosta uppemot 100 000 kronor per person.
Kenya

Antal invånare: 38 miljoner.
Huvudstad: Nairobi (3 miljoner inv).
Yta: 580 000 kvadratkilometer (Sverige 450 000).
Språk: Alla kenyaner talar engelska, swahili, och ett av de 55 lokala språken.
Religion: Ca 70 procent kristna, cirka 10 procent muslimer, minoriteter av bahai, hinduer och sikher.