På söndag är det 100 år sedan det flertusenåriga kejsarstyret avslutades i Kina och republiken föddes. Den 12 februari 1912 abdikerade Pu Yi, pojken som kallas ”Den siste kejsaren”. DN Resor har vandrat i hans fotspår.
Pu Yi kröntes när han bara var tre år så någon reell makt hade han aldrig – det fanns andra som styrde i bakgrunden. I ett av hans uppdrag som kejsare ingick att be för goda skördar i Himlens tempel, en tradition sedan templet stod färdigt 1420. Den huvudbyggnad som står där i dag är av senare datum, originalet brann ned 1889.
Himlens tempel hör till den kinesiska huvudstadens främsta sevärdheter och självklart har det en plats på Unescos världsarvslista, där det togs upp 1998. Men ändå syns här betydligt färre turister än bland ceremonihallarna i Den förbjudna staden.
Det centrala tempelområdet omges av stora parkytor och området är faktiskt över tre gånger så stort som den förbjudna staden. Peking kan vara rejält kallt i februari, så det sitter fint att pausa med en het kopp te eller något varmt att äta under promenaden genom parken, där delar av vägen pryds av tusentals röda lyktor. Här är det behagligt bilfritt och på morgnarna ser man hundratals Pekingbor som gör mjuka qigongövningar.
Kejsaren brukade anlända till templet i en gul bärstol längs en närmare fem kilometer lång processionsväg täckt av ljusgul sand. Vill man kan man följa samma väg i dag, även om de höghus som kantar vägen nu inte ens gick att föreställa sig för hundra år sedan. Kejsaren brukade alltid anlända genom den västra porten. Till parken är i dag inträdet 15 yuan, men för att komma in till templet måste man betala 20 till.
Allt i templet har djupt symbolisk innebörd. Huvudbyggnaden, Qiniandian, är byggd i trä sammanfogat utan en enda spik. Den runda formen symboliserar himlen och den fyrkantiga trappstegsformade basen i vit marmor symboliserar jorden. Tillsammans bildar de en förening mellan himmel och jord.
Ceremonihallen där kejsaren bad för goda skördar bärs upp av fyra inre-, tolv mellan- och tolv ytterpelare – symboliserande de fyra årstiderna, de tolv månaderna och de tolv tidsenheterna i ett traditionellt kinesiskt dygn. Och så där håller det på. Inget gjordes enbart för att vara vackert.
Pu Yi dök upp på scenen igen som kinesisk marionett på 30-talet då japanerna ockuperade stora delar av Kina. Hans återvunna kejsartitel förkunnades just i Himlens tempel. Men japanerna förlorade kriget, Pu Yi sopades åter bort och det efterföljande inbördeskriget vanns 1949 av kommunisterna ledda av Mao Zedong. Sedan dess har templet enbart varit en sevärdhet – en mycket praktfull sådan.