För två år sedan var det Peking och OS. Nu är det Shanghai och världsutställningen, och staden har satsat ofattbara summor på att modernisera och bygga ut för att ta emot turister.
Sjuttio miljoner besökare väntas fram till den 31 oktober då utställningen stänger. Över 90 procent av dem kommer att vara kineser.
Sjömannen Erik Mathiesen, boende i Stockholm, men lika ofta ute på haven på Walleniusrederiets biltransportfartyg, åkte till Shanghai, en av världens största hamnstäder, för att gå på världsutställningen.
Nedan följer motorman Mathiesens bästa tips för att få ut så mycket som möjligt av nästan fyra dagar i staden. Han har varit till sjöss i snart 30 år och har under tiden hunnit besöka samtliga världsdelar och varit i land i ett otal hamnar.
Till Shanghai kom han första gången för fyra år sedan, och han vet att där är det lättare att ta sig fram än i andra kinesiska städer eftersom fler talar engelska.
Uppbackningen för att få utländska besökare att trivas är också enorm nu när staden har tänkt sig att få tillbaka den internationella glansen från den gamla tiden. Frivilliga rycker ut för att bistå med svar på allt mellan himmel och jord, om hur man köper biljetter och var närmaste toalett finns.
– Mitt första råd är att läsa på så mycket som möjligt i förväg om världsutställningen. De har en bra hemsida. Läs och bestäm dig för vad du vill försöka hinna se, säger Erik Mathiesen.
Att hinna se allt är omöjligt. Det krävs planering, uthållighet och skor som inte skaver.
– Området är verkligen stort. Det känns som att vandra omkring i en mindre stad. Till de populäraste paviljongerna är köerna flera timmar lång och är man inte vip så måste man köa, säger han.
Ett undantag finns, och det är om man är i sällskap med någon som är över 70 år. Då får man som medföljande raskt gå förbi kön. Vilket är något som vissa tycks ha tagit fasta på. Men legitimationskontrollen är hård.
Erik Mathiesen köpte en tredagarsbiljett till världsutställningen på ett bankkontor i Shanghai. Den kostade 400 yuan (cirka 450 kronor). Men biljetten går även att köpa i 7-eleven-butiker och liknande, och vid ingångarna till utställningsområdet. Dit kan man ta sig med tunnelbana, buss, taxi och båt. Naturligtvis tog sjömannen färjan.
– Jag hade bestämt mig för att jag ville se Kinas paviljong, men det är också den svåraste att komma in i. Jag fick rådet att komma tillbaka nästa dag.
Kvart över sex på morgonen stod han och väntade utanför grindarna. När de öppnade nästan tre timmar senare följde en rusning fram till värdarna som delade ut specialbiljetterna till den kinesiska paviljongen – cirka 50 000 stycken varje dag.
– Man trängs med många andra och det gäller att hålla sin plats.
Men det var mödan värt, anser Erik Mathiesen. Han sätter den kinesiska paviljongen, tillsammans med den engelska, högst på listan.
Han hann även med att se några paviljonger som associerade till hela utställningens tema ”Better city – Better life”. Samt den svenska, den norska, nyzeeländska och några till. Men fler än drygt tio blev det inte under tre dagar. Och då tillbringade han ändå långa dagar på området.
För att komma in på några av lunchrestaurangerna måste man spendera minst 200 yuan. Erik åt kyckling med chili och drack en öl på South Beauty. Han slog sig i slang med en australier och blev fotograferad av kinesiska besökare som tyckte han såg exotisk ut.
– Jag gillade utställningen, men trodde att jag skulle hinna se mer. Jag önskar att jag hade kunnat vara där i en vecka, konstaterar han.
Rekordet hittills är 503 000 besökare under en dag.
På The Bund – den renoverade strandpromenaden i staden – träffade han några engelska turister i trängseln en kväll.
– Här är vi inte ensamma, sa vi till varandra och skrattade. Och det är man ju aldrig i Kina.
Erik Mathiesen fick tips på en bra restaurang. Och dit gick han en kväll för att njuta av utsikten mot tv-tornet och en mojito. Därefter gav han sig på en portion grodlår.
Är det verkligen mat för en sjöman?
– Självklart, säger han, jag äter allt. Jag hittade några bra pubar också och ett ställe som serverade ett öl jag aldrig hade smakat tidigare.