Först blir besökarna tysta. Förundrade. Sedan kan de inte få nog av Peking. Slutligen, när huvudet är fullt av intryck från tempel, bakgator och trafik - och när de redan handlat tre gånger så mycket som de räknade med och när de sovit på en koleldad stensäng nära Kinesiska muren - frågar de om vi inte ska åka tillbaka och handla mer på marknaden.
Peking är en förvånansvärt modern och till ytan stor stad med kanske 15 miljoner invånare, kanske 19 miljoner. Inflyttade arbetare från landsbygden räknas inte i den kinesiska statistiken.
Här finnas 60.000 restauranger, många hål i väggen, många snygga ställen med utmärkt mat från hela Kina, Asien, Mellanöstern och en stor del av Europa.
Bakom höghusen i glas ligger en del av det gamla Peking kvar, trots den snabba och hårdhänta moderniseringen inför OS - som matmarknaden Sanyuanli, där vi köper fisk, kött, frukt och grönsaker.
Längre söderut i staden finns köksmarknaden Dongjiao, där man kan handla gigantiska pannkaksjärn, bruksporslin och köksknivar. Eller skyltar på kinesiska med lustiga engelska översättningar. Där står man i det gamla Pekings östra förorter och på andra sidan floden ligger den nya staden.
Utsikten från Dongjiaomarknaden är inte slående som från toppen av Capital Mansion i Peking. Panoramat kommer inte i närheten av den storslagna vyn från Kinesiska muren. Utsikten från denna dammiga köksmarknad skulle göra de flesta turister besvikna. Men själv gillar jag att stå här och skymta det nya Peking bortom det gamla, och undra hur det ska gå för staden.
Inom fem år är säkert köksmarknaden borta och ersatt av tjusiga butiker och bostadskomplex. Det är ingen vågad gissning i en stad där unga invånare kallar tidpunkten tre fyra år tillbaka för den "gamla tiden".
Det går undan i Peking. Men på Himmelska fridens torg tränger sig historien på. Under helger och ledigheter kommer kinesiska landsortsbor hit under sin första resa till Peking. De ber fnittrigt eller artigt att få fotografera sig bredvid västerländska barn (och vuxna). Studenter frågar om du vill se en konstutställning i närheten. Försäljare vill att du ska köpa "Maos lilla röda" och väckarklockor med hans bild.
Vill du bli kompis med en äldre kinesisk man ska du intressera dig för hans teknik att flyga drake på torget. Eller utmana honom i bordtennis vid något av utomhusborden i parkerna.
På sommaren är Houhai (norr om Förbjudna staden) ett folkhav av kineser och turister som promenerar runt den stora dammen och in i någon av Pekings klassiska gränder (hutong).
Bäst är att bara gå in själv i någon gränd. Det finns även cykeltaxi med guider som ibland talar engelska.
Många blir sittande på restauranger och barer i Houhai, som är ett område som det är lätt att gilla.
På vintern när isen lagt sig kan man hyra en stol med medar som man sedan stakar fram på isen med stavar, i ett kaotiskt virrvarr med alla andra som kommit på samma idé.
Förbjudna staden är ett måste för besökare, men Lamatemplet är mer levande med verksamma buddistiska munkar. Himmelska templet är vackert. Sommarpalatset är perfekt en varm sommardag. Då svalkar det därute.
Ska jag välja ett ställe för ett halvdagsbesök vid Kinesiska muren så väljer jag Mutianyu. Där är turisterna färre än vid Badaling. Det är ganska brant, men det går också att åka linbana upp. För nedfarten finns en rodelbana i en ränna av plåt, som är en given succé bland barn från tio år och uppåt. Efteråt är det möjligt att fiska sin egen lunch ur dammen vid någon av restaurangerna i närheten.
För den som orkar är övernattning vid muren i den kinesiska landsbygdens klassiska huo kang med koleldning under sängen ett primitivt men roligt alternativ. Vid den genuina delen av muren i Huanghua finns restauranger som har bäddplatser.
Efter middag och obekväm sömn påbörjas klättringen i mörkret tidigt på morgonen för att se soluppgången från muren. Hittills har det alltid varit molnigt och frukosten är inte anpassad till västerlänningar, men denna övernattning fastnar tydligt i minnet.