Efter flera timmars vandring längs en slingrande stig genom den frodiga grönskan når vi till slut åsens krön och stannar till för att pusta ut lite.
När vi blickar ut över den gröna dal som vi just kommit upp ur och sedan över bukten nedanför, känns det som om vi snubblat in i en okänd, förtrollad värld. Att världsstaden Hongkongs enorma skyskrapor och täta folkmyller endast ligger någon mil bort känns för tillfället nästan omöjligt att föreställa sig.
Området vi befinner oss i, Plover Cove Country Park, fick status som nationalpark 1978 och är även känt för sin reservoar, vars damm var en av världens största när den byggdes 1967. Att ta sig hit från centrala Hongkong tar ungefär en timme med buss, tåg eller taxi.
Nu står vi där vägen tar slut och naturen tar vid. Ett hundratal meter bort ligger en liten by som på håll ser övergiven ut men som, när vi kommer närmare, är bebodd. Här bor de av Hakkafolket kvar som inte flyttade eller förflyttades till staden Hongkong när dammen byggdes. Här har deras förfäder levt och verkat i hundratals år. I dag livnär de sig på jordbruk och fiske.
Stigen viker snart bort från byn, in bland träden. Vi går längs tätvuxna rader av bambuträd invid en porlande bäck den första biten innan stigen gradvis börjar klättra uppåt. Efter en stund stöter vi på en grupp kamouflageklädda män med hagelgevär bredvid ett stort tygbylte på marken. Inuti ligger ett vildsvin som de just har skjutit. Det finns vilda djur här - förutom vildsvin även sibetkatter, piggsvin och hjortar, men de är i regel skygga för människor och syns sällan till.
Vi fortsätter längs stigen uppför åsens sida och alltmer av dalen öppnar sig för oss ju högre upp vi kommer. Höga, grönt beklädda åsryggar reser sig även i nordost, på andra sidan dalen, och i sydost kan vi nu se reservoarens vatten glittra i solskenet. Vi fortsätter uppe på åsen ett tag, tagna av utsikten, och följer sedan stigen nedåt igen.
Efter en stund kommer vi fram till en liten restaurang, Fook Lee Tea House, som ligger ett litet stycke från vattnet längst in i reservoaren.
Ägaren, som inte talar mycket engelska, tar oss med ett glatt leende ut till serveringen. På väg genom köket ser vi hinkar fyllda med bläckfiskar som fångats av traktens fiskare, som även förser restaurangen med fisk och annat smått och gott från havet.
Vi sätter oss ute i solskenet bredvid ett sällskap av muntert samspråkande kineser och beställer in en billig men god måltid med stekt ris, strimlad biff och ångkokta grönsaker. Efter att ha rundat av maten med kaffe och te beger vi oss tillbaka igen.
Vi tar en något kortare stig utmed åsarna i nordost den här gången, och är tillbaka vid utgångsplatsen ungefär sex timmar efter att vi började. Kvällen kommer vi att tillbringa i vimlet och pulsen på Hongkongs myllrande gator.
Nästa dag beger vi oss på en ny utflykt, ut i Hong Kongs skärgård den här gången. Efter ungefär en timmes båttur når vi ön Po Toi, cirka tre kilometer söder om Hongkong.
Det första vi ser när vi närmar oss ön är ett vackert tempel som ligger ensamt längst ut på den udde som vi rundar på väg in mot öns enda hamn.
Liksom i går har vi även denna gång med endast en kort resa förflyttats mellan två världar.
Uråldriga hällristningar på ön vittnar om dess flertusenåriga historia, och än i dag bor ett litet antal människor fortfarande kvar här och försörjer sig som tidigare generationer på fiske och på att tillverka mediciner och mattor av torkat sjögräs.
Flera vandringsleder av varierande längd och svårighet går över ön, och längs dessa kan man förutom hällristningarna även se fantasifulla klippformationer samt besöka öns tempel (som är tillägnat den taoistiska havsgudinnan Tin Hau) och ett gammalt hemsökt hus.
Vi väljer en led som tar ungefär fyrtio minuter att gå. Till en början kantas den av tätvuxna rader av gröna, låga träd som byts ut mot kala klippor när vi närmar oss klippkrönet, något hundratal meter ovanför hamnen.
Utsikten härifrån är fantastisk. I norr ligger Hongkong och de övriga tre öarna i Po Tois ögrupp, och söderut breder havet ut sig så långt ögat når, blått och glittrande i det klara solskenet. Ett stort containerfartyg glider förbi ett stycke utanför viken vi kom in i, på väg mot Hongkongs hamn.
Vid hamnen avslutar vi dagen med en god lunch på restaurangen Ming Kee. Det är öns enda restaurang, men priserna är ändå låga och maten väldigt god. Med utsikt över viken och havet plockar vi fritt från det halvdussin rätter med färsk fisk och skaldjur som ställs fram på bordet innan vi mätta och belåtna tar båten tillbaka till Hongkong.