Esther dök på nytt upp på gågatan i Yangshuo, den del av södra Kina där grönklädda "sockertoppsberg" reser sig vid sidan av Lifloden. Till Yangshuo kommer turister från hela världen för att cykla mellan risfälten, åka bambuflotte och utforska grottor.

Esther raggade kunder. Jag visste att det var Esther, men för säkerhets skull frågade jag:

- Jag känner igen dig, vad heter du?

- Esther, sa Esther.

Det räckte.

Nästa dag började med vad som i ovana öron kunde ha låtit som ett gräl mellan Esther och en kvinna som hyrde ut cyklar, men de tjafsade bara vänskapligt om priset.

Vi lämnade kvinnorna och cyklade först till Yulongfloden och den ljudlösa färden på bambuflotte. Cyklarna låg bakpå. Det är tystnaden som är grejen, att se landskapet utan motorljud i öronen och utan pladder från en guide som vill få en att se fantasifigurer i de spetsiga bergens konturer.

Bergen gör sig fint bara som berg.

Efter flotten cyklade vi förbi byar och risfält till ett över tusen år gammalt träd. Där hade det hänt saker sedan förra gången jag var där. Den moderna turistnäringen är på snabb frammarsch i Kina. En kamel hade släpats in på området dit man nu måste lösa inträde.

Och två svarta korpar satt fastkedjade på en pinne i väntan på att husse skulle få betalt av turister för att få dem att flaxa framför kameror.

Annars lever Yangshuo ännu gott på sina naturliga attraktioner. Men Esther - som egentligen heter Zeng Shiyan och tagit Esther som sitt engelska namn bara för att utlänningar lättare ska minnas det - har problem med konkurrensen och de nya tiderna.

Hon växte upp under kulturrevolutionen och har hittills anpassat sig till varje ny fas i Kinas snabba utveckling. Hon är 50 år och har ett smittande leende. Engelskan är hemsnickrad, lärd i samspråk med turister under många år vid det märkliga håliga Månberget där hon sålde dricka.

Hon blev föräldralös som liten flicka. Föräldrarna försvann under kulturrevolutionen. När hon var 13 år tog hon tåget till Guilin utan pengar på fickan. Sedan lärde hon sig att laga mat åt folk, hon tvättade deras kläder och gifte sig med en 23 år äldre man och fick tre döttrar.

- Yangshuo har förändrats, det har kommit så många andra guider hit, säger hon nu.

Nästa morgon fixar en av hennes moderna och större konkurrenter, som har både kontor och dator, en båttur utefter Lifloden. Vi kliver ombord just där bergen finns som är avbildade på baksidan av den kinesiska 20-yuansedeln.

Vi åker på floden mellan bergen till en stenstrand där vi stannar och köper frukost bestående av ägg kokta i soja­sås, kaka på flodräka och hela småkrabbor från floden trädda på spett och friterade med skal.

Sedan smakar det krabba i munnen långt efter sista tuggan.

Yangshuo har Månberget inom bekvämt cykelavstånd. Det är ett berg med ett hål i, som nås efter över tusen trappsteg. Var och en som börjar klättringen följs av lokala drickaförsäljare, vare sig de vill eller inte. Det är meningslöst att försöka springa ifrån dem. De har skaffat hästkondition genom sitt dagliga arbete, och skulle de bli avhängda kommer de i kapp när du står och beundrar utsikten.

Av grottorna i området är vattengrottan den populäraste. Där kan man bada gyttjebad, men om solen är stark torkar gyttjan till ett pansar under den kvart man måste gå från utgången på baksidan till duscharna vid entrén.

Xi Jie, också känd som "Utlänningsgatan", i Yangshuo kantas av butiker och restauranger i västerländsk stil. De tidiga ryggsäcksturisternas spår syns på menyerna, det är bananpannkaka och pizza, rätter med rötter överallt ifrån.

Men Yangshuo är känt för sina exotiska kulinariska specialiteter. Berusad anka. Stekt ekorre. Stekt torkad råtta med chili och vitlök. Bläddra vidare och leta efter ormsoppa eller grisfötter.

Ett annat kvällsnöje är ljusshowen, som skapats av Kinas mest kända filmregissör Zhang Yimou. Tolv spetsiga berg bildar bakgrund till scenen som är två kilometer lång. Ljussättningen av bergen skapar magi. Det är storslaget och lockar tusentals besökare varje kväll.

Jag ångrar att jag inte köpte ljusshowsbiljett av Esther i stället, så att hon hade fått in några yuan i provision. Det gick lättare att fixa saken på den stora resebyrån.

Men om du ser en kort dam med ett brett smil på gågatan i Yangshuo så är det Esther. Ser du henne inte så kan du fråga efter henne på Jimmys kafé och sedan kan du låta henne visa vägen ut på risfälten.