Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Kläppen – skidort med höga ambitioner

Det var en gång en grusgrop i Gusjöbyn, Dalarna. Ovanför den låg ett skogsklätt litet berg. I dag kallas berget för Kläppen och är en av tre familjedrivna skidorter i Sverige.

DN Resor tar tempen på en skidort med höga ambitioner.

Det börjar riktigt illa. Efter fem timmar i bil från Stockholm, via Västerås, Ludvika, Vansbro, det vill säga stora delar av bitvis läskiga riksväg 66, vill barnen bara en sak: ut i pisterna.

Klockan har hunnit bli 15 och ett par av liftarna är öppna till 18 så det är klart att det ska åkas skidor, känslan av bilbaksäte måste jagas ur kroppen.

Då visar det sig att vår flera år gamla strategi att inför fjällresor alltid packa i Ikeakassar inte längre är optimal.

Antalet blå kassar har med åren ökat i antal och blivit svåra att hålla räkningen på. Just den som innehåller 12-åringens alla skidkläder är inte med. 12-åringen är knäckt och undertecknad mamma arg på sig själv: så klart den vuxna borde ha kollat.

Det blir följaktligen ingen skidåkning vår första eftermiddag i Kläppen, det blir shopping i en av de närliggande outletladorna, svåra att missa mellan Vasaloppsstarten och Sälen.

12-åringen är snart tröstad och mamman vidhåller: vet man bara hur många Ikeakassar man packat i så är ”blåkassepackning” praktiskt och snabbt: en kasse för allas strumpor, handskar och mössor, en till varje persons ytterkläder, en för lakan och handdukar. Två för pjäxor, en för hjälmar. Resten av det man vill ha med sig får plats i var sin ryggsäck. Sedan är det bara att mula in i bilen och köra.

Per Eriksson, 68, rättar till slaget på sin ytterrock. Vi möter honom vid Tranantorget, Kläppens epicentrum, en hyfsat tidig morgon. Han har dock redan hunnit hålla ett frukostföredrag i Rotarys regi uppe på Högfjällshotellet och ursäktar sin något osportiga klädsel med ett menande leende – det är inte lätt att hänga med i svängarna, inte ens när man har livslång erfarenhet av entreprenörskap i en glesbygdsbransch som är både säsongs- och väderberoende.

– Men nu jädrar, nu ligger jag och skär i backarna igen, det har jag inte hunnit med på många år, konstaterar han och tar plats i en av de splitternya gondolerna med eluppvärmda sitsar som ska ta oss upp till toppstugan.

Åtta minuter tar det från bottenstationen, åtta vindstilla minuter med bedårande utsikt över hela dalen längs med Västerdalälven. Från toppen kan man klara dagar skönja toppen på det orörda berget Städjan, i övrigt utgör utsikten det böljande skogslandskapet i Transtrand.

Det var här nere, på riksväg 66, vid det som då var en grusgrop, som Rättvikssonen Per Eriksson i slutet på 70-talet spände på sig snöskorna och började knata i skogarna upp på Horrmundberget.

– Jag förstod ganska snabbt att det fanns en topografi för att göra skidbackar här, så det var egentligen bara att sätta i gång, säger han.

Han kom från Gusjöbyn, som platsen egentligen heter, och hade varit med och dragit i gång exploateringen av skidanläggningen Lindvallen tillsammans med Peabs Mats Paulsson i slutet av 70-talet.

När Ingemar Stenmark var som störst var landslaget här och tränade. Han hade med sig en ny flamma och det vimlade av paparazzi i buskarna.

Han kände dock snart att han ville göra något på egen hand och det blev Kläppen – eller ”brant stup” som är ordets faktiska betydelse.

De tre första backarna öppnade 1982 och nog för att Per Eriksson ville skapa en skidort, men han anade nog ändå inte vad som komma skulle.

– När Ingemar Stenmark var som störst var landslaget här och tränade. Han hade med sig en ny flamma och det vimlade av paparazzi i buskarna. Vi försökte skydda honom så gott det gick. Samtidigt var det förstås oerhört bra reklam, minns Per Eriksson.

I dag är han styrelseordförande i bolaget. Vd är numera hans son Gustav Eriksson, en gång i tiden med i snowboardlandslaget och kanske den som efter Stenmark verkligen satt Kläppen på kartan. Långt innan han tänkt sig att driva anläggningen ville han förstås ha ett alldeles eget hopp han kunde träna i. Det blev starten på Kläppens snowpark – en av Sveriges bästa parker för bräd- och skidåkare, så väl nybörjare som elit.

– Vi skottade inte upp ett hopp och kallade det för park. Vi pistade, skulpterade och tog hand om parken varje dag. På den tiden var det någonting nytt och vi var definitivt först med det, konstaterar Gustav Eriksson som möter oss i toppstugan.

De är båda väl medvetna om att de står inför en gigantisk utmaning. Det är inte varje år ett familjeföretag investerar 90 miljoner i en ny gondol med sätesvärme.

Satsningen ska förhoppningsvis betala sig. Förra årets 300.000 skiddagar (det är så man räknar, antal åkare och åk slås ihop) hoppas man öka med 10 procent. Vilan skidåkarna får i gondolen tror de kommer att omsättas i mer ork att åka skidor. Mer ork skapar mer lust.

– Hemligheten ligger i att vi också vill ge alla skidåkare tillräckligt många kvadratmeter att röra sig på. Aldrig under 150 kvadratmeter per åkare – den formeln vill vi inte tumma på, vi vill ha nöjda skidåkare, fyller vd Gustav i.

I januari 2018 räknar så väl de som övriga skidanläggningar i Sälen, inklusive Trysil, att de första charterplanen landar på sportflygfältet vid Mobergskölen intill Rörbäcksnäs, 9 km från Hundfjället.

Tanken är att de ska vara fyllda med engelsmän, tyskar, balter, nederländare som googlat på ”Scandinavian Mountains”. Det är en samhällsekonomisk satsning på en miljard, och alla i den påhittade regionen ”Scandinavian Mountains” är med på tåget: kommunerna, företagarna, skidanläggningarna.

– Då kommer det att hända grejer!

Det är Per Eriksson som pratar igen. Han pekar bort förbi Horrmundberget, i sydsydvästlig riktning. Här finns planer på ett nytt liftsystem, med ytterligare 35 nedfarter, det vill säga en fördubbling av dagens anläggning – allt för att rymma nordeuropéerna som förväntas hitta hit.

Dagens 4.600 bäddar lär inte räcka, så exploatering pågår. Men, som tidigare nämnts – balansen mellan antalet bäddar och antalet heliga kvadratmeter per skidåkare ska dessutom hållas.

– Jag tror att vår absolut största fördel är att vi är ett familjeföretag, funderar Gustav Eriksson och fortsätter:

–  Sista raden i bokslutet är inte så viktig. Vi har inga aktieägare som flåsar oss i nacken. Vi kan satsa långsiktigt.

Dagarna i Kläppen går och de imponerar, inte minst på den hög med barn i åldrarna 9–15 år som vi släpat med oss. Det lilla berget, som från vägen inte ser ut att vara mer än ett par flacka nedfarter, är lite av en Pandoras ask.

I dag rymmer den 37 nedfarter, en fallhöjd på 315 meter (högre än allt annat i Sälenfjällen, Stöten undantaget), ett par svarta pister, en för offpiståkning röjd, brant nedfart och flera långa, snälla (den längsta tre kilometer) nedfarter som gjorda för barnfamiljer.

– Det känns faktiskt lite som Alperna, säger barnen när de kliver in i den rymliga gondolen som nästan ljudlöst tar oss till toppen av systemet.

Från och med nu kommer ingen som passerar Kläppen att missa att det här är en skidort med ambitioner. Den nya liften, med en kapacitet på 2. 400 människor i timmen, syns väldigt tydligt från vägen.

Effekterna av den har redan blivit tydliga i statistiken sedan öppningen: folk åker mer skidor – helt enkelt för att de orkar mer.

För vårt gäng, som hyrt in oss i en 10-bäddarsstuga i ett område som kallas ”Mitt i Pisten” blir konsekvenserna också uppenbara. Bara efter ett par dagar tävlar kidsen i den sköna konsten att ta den absolut sista gondolen upp före stängning klockan 18 för att de sedan ska kunna glida hem på skidorna. Och den gäller det att inte missa, för då blir det lång väg att knata.

Till backen ligger dock de flesta stugorna på stakavstånd till pisterna. Med tanke på att det finns liftar som är i gång mellan klockan 9 och 18 är det perfekt. Till lunchen åker man hem och kokar sig lite pasta, så får man bättre råd att ta en läsk på after skin vid 16-tiden. När läsken är slut kör man på igen – åtminstone de som fortfarande orkar, det vill säga ligan av kids.

När vår vistelse är slut är det inte längre någon i gänget som säger att ”Kläppen, vad är det? Är det det där stället man åker förbi på väg till Sälen?”

I stället vill alla tillbaka. Men inte bara till gondolen. Utan också till de breda nedfarterna och de naturligt avgränsade områden som ger alla olika typer av åkare möjligheter att trivas.

Morgonåkning två gånger i veckan

Ta sig hit: Absolut enklast med bil. Från Stockholm: 399 kilometer, Göteborg: 449 kilometer, Malmö: 718 kilometer.

Tåg: Till Mora, sedan buss.

Bussresor arrangeras av: Fjällexpressen, Swebus – från Stockholm, Göteborg och Malmö.

Skidåkning: 37 nedfarter, 21 liftar, 5 längdsskidspår (39 kilometer). Gondolen ska vara öppen året om. Högsta fallhöjd: 315 meter, längsta nedfart 3 kilometer. Elbelysta nedfarter: 9.

Boende: 4.600 liftnära stugboende i olika prisklasser, camping med uppställning för husvagnar.

Vandrarhem, bed and breakfast i närheten: Några exempel: Sörnäsgårdens bed & breakfast, Torgåsgårdens hostel, Sälens bed & breakfast.

Aktiviteter: Morgonskidåkning 07.30 två gånger i veckan för den som vill åt nypistade backar. 225 kronor inklusive frukost i toppstugan klockan 9, från 12 år. För barn: skattjakter, trollsafari, parkkurser.

Liftkort, exempel: Gratis för barn under 7 med hjälm. Vecka: Vuxen: 1.750 kronor, ungdom/senior 1.370 kronor. Dagkort: Vuxen: 345 kronor, ungdom/senior 275 kronor. Finns delat föräldrakort och även billigare liftkort enbart för knappliftarna.

Läs mer: www.klappen.se