Först ser vi knappt 70-åriga Ram Dulari bland papayaträd, aubergineplantor och tomater i den lummiga trädgården. Hon har just avlöst sonen Sohan Lal och pumpar vatten så att den klargröna sarin fladdrar. Den här dagen är det chiliplantorna och lökarna som får sig en omgång i den 42-gradiga hettan i byn Bannapur i den indiska delstaten Uttar Pradesh.
Teknologin är den enklast tänkbara. Med snabba fötter trampar Ram Dulari omväxlande ned ändarna på två långa bambustavar. Samma rörelse som i en stegmaskin på gymmet. Ur den röda pumpen strömmar vattnet upp, det sprids ut på åkern genom små fåror i jorden. Muskelkraft är det enda drivmedlet. Inga avgaser eller avfall som lämnar avtryck i naturen.
Ram Dulari är stolt över sin trädgård. Sedan familjen köpte tramppumpen för två år sedan har de ständig tillgång till vatten och kan odla året om. De får tre skördar med både frukter och grönsaker i stället för en majsskörd under sommarens monsunregn.
- Så här bra mat har jag aldrig kunnat laga tidigare. Jag har varit van att bara äta majs eller ris under långa perioder när vi inte har haft pengar att köpa grönsaker på marknaden. Nu går jag bara ut och tar det jag är sugen på. Det smakar gott och vi är piggare och starkare.
Ram Dulari visar de långa gröna bönorna som är familjens favorit.
- Pumpen är den käraste ägodel jag har haft. Allt har blivit bättre. Jag vet att vi har jobb hela året och slipper oroa mig. Jag och min ena dotter säljer grönsaker på marknaden och tjänar pengar. Först reparerade vi huset, nu har vi byggt ut lite. Jag är fortfarande fattig, men skillnaden är ändå stor.
Ram Dulari och maken och deras tre ogifta barn sover, lagar mat och äter i den ena halvan av det drygt 15 kvadratmeter stora huset, sammanlagt sju oxar, getter och kalvar håller till i den andra halvan.
Pumpen är i gång fyra, ibland fem timmar om dagen. Alla hjälper till, men det är 45-årige sonen Sohan Lal som jobbar mest. För att förklara vad pumpen betyder pekar han på grannens nakna åkerplätt. Grannen har ingen pump och jorden är hård som cement och söndersprucken i den skoningslösa värmen. Maj och juni, månaderna före monsunen är årets värsta tid. Det är inte ovanligt med temperaturer på mer än 45 grader.
- Männen i grannfamiljen är i stan och jobbar under stora delar av året. De kommer hem och odlar majs eller vete under monsunen, säger Sohan Lal. Han gjorde samma sak själv innan familjen köpte tramppumpen. Sohan Lal körde cykelriksha i Uttar Pradesh huvudstad Lucknow som ligger nio mil från Bannapur. Som mest var han borta tio månader om året.
- Jag sov på gatan och trots att jag jobbade hårt var det svårt att försörja familjen. Det var inget bra liv, konstaterar Sohan Lal.
Han brukade få ihop motsvarande 100-120 kronor i månaden. Nu får familjen in minst det dubbla på grönsaksförsäljning.
- Ibland när jag tröttnar på att stå på pumpen försöker jag tänka på hur mycket tyngre det var att köra en riksha med tre personer i.
Sohan Lal köpte tramppumpen sedan han sett den hos en granne. Sedan dess har många andra bybor följt efter. Sohan Lal känner inte till någon som är missnöjd.
- Tidigare hyrde de som hade råd dieselpumpar, det kostade 3 000 rupies per skörd (500 kronor) och det blev alltid bråk när alla behövde pumpar samtidigt. Ett år hade jag pengar men fick aldrig tag på någon dieselpump, säger han.
En tramppump kostar 200 kronor komplett med installation och det vattenrör som borras ned i marken. Om det krävs ett extra djupt borrhål, sju till åtta meter, kan totalkostnaden stiga till 250 kronor. De senaste femton åren har organisationen International Development Enterprise, IDE-I, byggt upp en distributionskedja med tillverkare, grossister och närmare två tusen återförsäljare och fem tusen mekaniker som installerar och reparerar pumparna. En verksamhet som numera stöds av Climate Care.
- Nästan alla pumpar säljs på kredit. Bönderna får fyra månaders uppskov för att kunna betala pumpen med överskottet från den första skörden, säger Pawan Singh på IDE-I:s kontor i Lucknow.
Sedan starten 1991 har organisationen installerat 600.000 tramppumpar i delstaterna i västra och norra Indien där grundvattennivån är hög. Pumparna marknadsförs under namnet Krishak Bandhu - Bondens vän. Enligt en undersökning från IDE-I har de familjer som köpt en tramppump i genomsnitt ökat sin årliga inkomst med knappt två tusen kronor. På den indiska landsbygden, där hundratals miljoner människor lever på mindre än sju kronor om dagen, har många mer än fördubblat sin inkomst tack vare tramppumpen.
- På de små jordlotterna ger tramppumparna dessutom ett bättre resultat än dieselpumpar. De är betydligt billigare och garanterat miljövänliga. Dieselpumparna spyr ut avgaser och vibrationerna förstör jorden.
Teknologin används av miljoner fattiga bönder i Afrika och Asien. Först ut var Indiens grannland Bangladesh på 1980-talet.
I Uttar Pradesh, Indiens folkrikaste delstat med 170 miljoner invånare, är Durgesh Singh en av sammanlagt 260 tramppumpförsäljare. I byn Baghauli en mil från Bannapur har han satt upp en pump med grönmålade bambustänger vid vägkanten. Det är bara för eventuella kunder att prova, vattnet börjar rinna efter några sekunder. Den som trampar flitigt kan få upp mellan fem och sex tusen liter i timmen.
Durgesh Singh sålde konstgödsel innan han bytte till tramppumpar för sju år sedan. I början gick det trögt med 20-25 pumpar om året. Förra året sålde han 125.
- Nöjda kunder ger nya kunder. När någon i en by köper en pump vet jag att det snart kommer fler från samma by. När bönderna ser vad pumpen åstadkommer på fälten vill de ha en egen, säger han.
Varje gång det är marknad i Baghauli och byarna runt omkring är han där och demonstrerar pumpen. Han har också flera anställda som åker runt med cykelriksha och berättar om pumparna. En gul banderoll, en mikrofon och en enkel högtalare är allt som behövs.
- Bönderna är först oroliga för betalningen; 120 dagars kredit är tillräckligt för de flesta. Hittills har det inte varit problem att få pengar av någon. Tvärtom är bönderna glada när de kommer hit och betalar. De är stolta över sin skörd, deras liv håller på att förändras, säger Durgesh Singh. Med tiden har hans pumpförsäljning växt till en liten järnhandel som familjen lever gott på.
Pumparna har en livslängd på minst åtta år. De tar fem timmar att installera och behöver enklare service för några kronor efter det första året. Ett filter måste bytas en gång om året, men det klarar bönderna själva.
Mekanikern Lalta Prasad har installerat 40 pumpar det senaste året. Han tjänar mellan fyra och åtta kronor per pump beroende på hur djupt han behöver borra.
- Hela familjen står alltid och tittar när jag jobbar. Alla blir så glada när det första vattnet kommer.
I byn Bannapur har tramppumpen fått en högst oväntad konsekvens för 80-åriga Bhikam Singh. I många år hade han ständig värk i vänster knä. Han blev bara sämre och till slut kunde han knappt gå.
- Vi köpte tramppumpen för tre år sedan. Först gick jag inte i närheten av den, men sedan tänkte jag att jag skulle prova. Jag ville känna hur vattnet kom upp ur marken. Det kändes bra i knät, så jag fortsatte att pumpa lite varje dag. Efter ett tag försvann smärtan helt. Läkaren säger att det är ett mirakel. Först trodde han att jag skämtade när jag berättade att knät var helt bra, säger Bhikam Singh.
Familjens pump används sju timmar per dag. Bhikam Singh trampar en timme på morgonen innan hans son Santosh Kumar tar över. Även barnbarnen Sangeet och Rohit, sju och fem år, hjälper till. Familjen odlar frukt och grönsaker och skördar tre fyra gånger om året. Man håller just på att förbereda ännu en åkerlapp för odling av ockra och gurka. Årsinkomsten har ökat till fem tusen kronor.
- Det första jag gjorde när vi fick mer pengar var att arrangera ett äktenskap åt yngsta dottern. Tidigare hade jag inte haft råd med hemgiften. Jag har också kunnat köpa en cykel och byggt ett tak över husets bakgård, säger Bhikam Singh.
Trettiotvååriga Rani Devi är gift med Santosh Kumar och har fyra barn. Hon håller den åtta månader gamla dottern Devki på armen.
- Det bästa med tramppumpen är att vi kan bo tillsammans hela året. Tidigare var min man i Lucknow och jobbade femton dagar i månaden. Innan vi köpte pumpen pratade vi om att jag och barnen skulle följa med. Jag ville inte, det är viktigt för barnen att de bor på samma ställe så att de kan gå i skolan. Visst måste de hjälpa till ute på fältet, men nu känns det som vi har någonting att erbjuda dem i framtiden. Tramppumpen är det bästa som har hänt oss, säger Rani Devi.