Kuba

Klockan klämtar för Kuba

Kuba står inför stora förändringar. Minnet av revolutionen bleknar hos nya generationer, samtidigt som relationen med USA blivit mycket bättre. DN Resor tog tillfället i akt och reste till Castros, Hemingways och de cigarrrökande kvinnornas ö.

Den gamla mannen har sökt skydd från solen i en liten skuggad alkov på ett 1500-talshus på F H Echerrí-gatan i den charmerande världsarvsstaden Trinidad på den kubanska sydkusten.

Han sitter där på en liten hopfällbar pall, iförd vit skjorta, randig slips, hatt och en sliten fiskbensmönstrad kavaj som ser alldeles för varm ut i 28 graders värme. Bredvid sig har han ställt upp sina kryckor, nödvändiga för att kunna ta sig hit, och i munnen syns en fet cigarr som förblir otänd. Den finns bara där mitt i käften i hopp om att turisterna ska vilja ta en bild på en i deras tycke genuin kuban.

Det här upplägget är han verkligen inte ensam om. I Havanna dominerar uppklädda kvinnor den professionen, men i Trinidad är det mest äldre män som förtjänar sitt levebröd som gatans fotomodeller – ibland med en tydlig skylt som talar om hur mycket de vill ha för att bli fotade. Och när taxan för dagen är en tiondel av en månadslön i konvertibel valuta, så är det lätt att förstå att konkurrensen om turisternas pengar är hård.

Mannen i alkoven gör egentligen inget alls för att få en slant efter att jag fotat honom. Men jag sträcker över ett mynt och han ler vänligt som tack.

Trinidad grundades av spanjorerna 1514 och härifrån seglade Cortés fem år senare i väg på den expedition som slutade med att han erövrade Mexiko.

Foto: Johan Öberg

Runt samma tid började Kubas vita guld – sockret – odlas i trakten. Det gör det än i dag, även om vi också ser vackra dalgångar där jorden ligger i träda. I dag svarar turismen för över hälften av Kubas inkomster från utlandet och sockret inte ens en fjärdedel.

– Här nere i dalen växte det bara sockerrör fram till Sovjetunionens kollaps, berättar vår guide Nini.

– Då var odlingen mekaniserad och utan sovjetstödet slutade snart maskinerna att fungera. Vill man odla socker nu får man gå tillbaks till äldre metoder där allt görs för hand. Men vem vill bli sockerrörsarbetare när man kan tjäna långt mer och slita mindre om man får jobb som bartender, hotellstädare eller något annat turistyrke?

Foto: Johan ÖbergVill man få det bättre ekonomiskt på Kuba finns i huvudsak två vägar att gå:

Antingen får man ekonomiskt stöd av släktingar i exil – ofta i Florida – och här har de summor som får överföras höjts kraftigt sedan USA och Kuba slöt avtal om att delvis normalisera sina relationer i december 2014. Eller så satsar man på ett jobb inom turismen – där även de allra enklaste jobben med chans till dricks ger högre månadsinkomst än vad Kubas många skickliga läkare får.

– Att öppna en casa particular – ett litet pensionat – är ett säkert sätt att få privatinkomster på en turistort. Här i Trinidad finns i dag hela 800 stycken, många med bara ett eller två rum, säger Nini.

Där betalar gästerna med konvertibla pesos – pengar som kan användas i de affärer med gott om varor som inte tar de lokala pesos som vanliga kubaner får sin lön i. I de statligt ägda butikerna där de får handla gapar hyllorna oftast tomma – hälften av det normala kaloribehovet täcks av ransoneringskuponger som för en struntsumma ger bland annat ris, bönor och färskt bröd.

Ett bättre utbud – framför allt lokalt odlad frukt och grönsaker – hittar man på privata marknader, som accepterar lokala pesos:

– Men när de som äger pensionaten här i Trinidad handlar sånt som lokalt odlad ananas till gästernas frukost för motsvarande en konvertibel peso styck så har inga vanliga inkomsttagare råd med frukten, suckar Nini, som inte är optimistisk vad gäller ekonomisk utjämning på Kuba.

Hur ojämlikheten ökar dramatiskt på Kuba kan vara bra att ha i bakhuvudet när man som turist går runt och njuter i Trinidads bilfria och underbart välbevarade gamla stadskärna. Det är inte så konstigt att så många vill tjäna en slant på besökarna från utlandet. Jineteros, de unga män som hela tiden erbjuder cigarrer (ofta är falska om priset är riktigt ”bra” – annars ofta stulna) är dock inte så påfrestande som förr – myndigheterna har dragit åt tumskruvarna då turisterna klagat.

De flesta husen i Trinidad är upprustade och bjuder på en palett av varma starka färger där solgult dominerar. Och överallt hörs musik – från små torg, barer och matställen. Det rycker garanterat i benen om man lyssnar. I kyrkan är det däremot lugnt denna dag. Ändå går allt fler kubaner i kyrkan, något som var otänkbart för bara 25 år sen, då regimen inte såg med blida ögon på framför allt katoliker.

– Vi visste inte ens vad jul var när det blev okej att fira den igen efter att påven besökt Kuba 1998.

Foto: Johan Öberg

Åtta mil västerut ligger en annan sevärd kuststad – Cienfuegos. Även här har en del kvarter rustats upp fint, men det går fortare att upptäcka förfallet som pågått sen revolutionen 1959. Då organiserades boendet i något som liknar bostadsrättsföreningar. Hyrorna sattes extremt lågt och därmed fanns aldrig några pengar till kostsamma renoveringar. Det underhåll som förekommer betalar de boende själva – många har det fint inne i lägenheterna, medan annat förfaller.

Cienfuegos grundades 1819 av franska plantageägare med slavar som arbetskraft, som kom till Kuba från Haiti efter att slavarna där gjort uppror. I centrum syns fransk nyklassicism i arkitekturen medan andra historiska städer som Trinidad domineras av spansk barockstil.

En annan byggnadsstil som utmärker sig i Cienfuegos, men också i den mysiga stadsdelen Vedado i Havanna där många stora turisthotell ligger, är art deco, en stil som var mäkta populär från 20- till 40-talet då det amerikanska inflytandet på Kuba var stort.

Strax utanför Cienfuegos ligger stranden Playa de Rancho Luna och även här ser vi fina exempel på art deco i de välskötta fritidshus som numera hyrs ut privat till turister. Hit kommer också charterturister – mest kanadensare, som har Kuba som semesterfavorit i Karibien.

Vi ser flera manliga turister med jineteras – det kubanska namnet på de ofta mycket unga kvinnor som tjänar sina pengar på tillfälliga relationer med utländska män (men som inte nödvändigtvis ses som prostituerade här), men också många barnfamiljer, par och tjejkompisar på solsemester.

Sexturismen finns men är inte lika utbredd som i exempelvis Thailand. Att de kubanska myndigheterna ser mellan fingrarna kanske kan förklaras med de machoideal som ännu råder. De har inte på något sätt ändrats sen de skäggiga gerillasoldaterna ledda av Fidel Castro tog över landet 1959 och lyfte den fattigaste delen av befolkningen med alfabetiseringskampanjer, fri utbildning, god sjukvård med mera. Revolutionärernas Kuba var under decennier fattigt och odemokratiskt men också jämlikt. Däremot var det aldrig så värst jämställt mellan könen. I dag är även jämlikheten borta, medan resten ännu består. Det är lätt att känna sig kluven inför Kubas moderna historia.

Men det är också lätt att verkligen trivas här: Det finns en mänsklig värme som är ovanlig på andra håll, musiken som är ständigt närvarande höjer pulsen och med en normal semesterbudget kan man äta utsökt numera, framför allt i Havanna med gott om privatägda matställen. Kuba är inte så dyrt som ryktet säger – frågan är om någon annan karibisk ö är billigare. Dessutom är Kuba frodigt grönt, stränderna fina och havet alltid varmt – precis vad många semesterfirare söker.

Foto: Johan Öberg

Och de flesta som söker strandliv hamnar i Varadero, en flera mil lång sandstrand på en halvö ett par timmars bilresa öster om Havanna. Det finns hotell längs hela stranden, men inget egentligt centrum – här formas semesterintrycket främst av hur nöjd man är med sitt boende och i dag finns flera riktigt bra hotell – ofta med allt inkluderat.

Men däremot saknas helt känslan av Kuba. Vanliga kubaner får inte ens vara här – något man satte stopp för flera år sen då kriminalitet och prostitution blivit ett problem. Det hjälper inte att man kan köpa nyöppnade kokosnötter fyllda med romdrinkar eller fina nyflätade solhattar av samma modell som sockerrösarbetarna använder – Varadero skulle kunna vara en skyddad turistenklav var som helst i tropikerna.

Som tur är väljer många numera kombinationsresor där semestern delas mellan strandlivet och Havanna, om man inte rent av gör en rundresa.

Och allt fler känner numera att det gäller att uppleva Havanna innan allt det som gör staden unik är borta – som de tusentals varsamt renoverade amerikanarna, bilarna som ofta fått lite mer karibisk lack i starkare färger än originalfärgen. Eller mixen av fint renoverat och slitet förfall, den unika musikpulsen och det för Latinamerika tämligen unika att man känner sig trygg nästan överallt (även om både ficktjuvar och rånare förekommer, medan skjutvapen är en raritet).

I gamla stan blandas turister och Havannabor på huvudstråken Mercaderes och Obispo och torg som det pedantiskt upprustade Plaza Vieja, och det livliga Plaza San Francisco. På Hemingwaybarerna La Floridita (för daquiris) och La Bodeguita ded medio (för mojitos) är det alltid fullsatt med turister, trots att drinkarna är dyrare och sämre än på andra barer i staden.

Ett kul sätt att få en introduktion till stadens sevärdheter bortom gamla stans trånga gränder är att hyra en cabriolet – en med svenska mått mätt billig lyx á 250 kronor timmen. Då brukar man passera Capitolium, det urfula revolutionsmonumentet på torget där de flesta av Fidel Castros timslånga tal hållits, strandvägen Malecon, Vedados många fina hotell från första halvan av 1900-talet, det gamla spanska forten som bevakar hamnen än i dag med mera.

Det man sällan får se under en biltur – men lätt upptäcker på egen hand – är det långt gångna förfallet bara ett kvarter från gamla stans turiststråk och ännu mer påtagligt i stadsdelen Central, där folk lever sina liv ute på gatan då de ofta bor extremt trångt.

I skymningen fylls Malecon av kubaner som träffas och trivs längs muren mot havet på de ställen där vågorna inte hela tiden bjuder på vattenkaskader ut på den slitna trottoaren. De flesta är födda decennier efter revolutionsåret 1959 och många drömmer om ett helt annat land än det de har i dag. Kanske är den drömmen snart uppfylld, vi får väl se om de flesta av dem som sippar sin rom och pratar bort kvällen i vänners lag då får det bättre.

Fakta:

Resa hit

Charter med Apollo och Ving, dessutom har flera arrangörer rundresor. Ett skönt, lite annorlunda sätt att upptäcka landet på är det svenska rederiet Star Clippers lyxiga segelkryssningar med stopp på många ställen som vanliga stora kryssningsfartyg (som rätt sällan går på Kubarutter) kan nå. Apollo tar från 9 500 kr för en vecka i Varadero eller Havanna. Reguljärflyg från Sverige kräver byte i Europa och är dyrt. KLM tar från strax över 9 000 kr och har kortast restid, Aeroflot ligger ett par tusenlappar lägre, men tar betydligt längre.

Arrangörer med Kubaresor i urval: apollo.se, ving.se, starclippers.com, solresor.se, temaresor.se, albatros-travel.se, cubatravel.se

Bo

I dag finns gott om bra hotell i Havanna. Att bo på Hotel Saratoga i utkanten av Habana Vieja känns som att vara med i en Hollywoodrulle från 50-talet: Toppklass – inte minst takpoolen med fin vy över stan och dubbelrum går på en bit över 2 000 kr. hotel-saratoga.com.

Nacional är storhotellet i stadsdelen Vedado där alla som var något bodde på 30- och 40-talet. Den moriska stilen har behållits och dubbelrum går att få för runt 1 700 kr. hotelnacionaldecuba.com

Allt fler små privatägda ställen – casas particulares – öppnar i Havanna. Ett härligt exempel är Casa 1932 i stadsdelen Centro, med endast två dubbelrum för 400 kr/natt. casa1932.com

I Cienfuegos finns också allt fler privatägda småhotell. Bland de större rekommenderas charmiga Casa Verde med dubbelrum från 750 kr. hotelcasaverde.com

Trinidad har hur många små privathotell som helst och varje månad öppnat nya, de flesta med bara något enstaka rum. Iberostar Grand Hotel Trinidad är det bästa av de större hotellen inne i stadskärnan och har dubbelrum från 1 500 kronor. thegrand-collection.com

Äta

Möjligheten att driva privata restauranger – paladares – har höjt kvalitetsnivån rejält på matutbudet och lett till att nya ställen hela tiden dyker upp. Men många paladares är små och det kan vara svårt att få bord utan reservation. El Chanchullero i Habana Vieja är ett coolt privat tapasställe, el-chanchullero.com, El Templete, på Avenida del Puerto, är kanske stans bästa statliga restaurang, specialiserad på fisk och skaldjur. Casa Miglis ligger i Centro och är något så udda som ett svenskt-kubanskt ställe med allt från köttbullar till medelhavsmat, casamiglis.com.

Restaurante Son y Sol är ett romantiskt matställe med gott rykte och uppfinningsrik kubansk mat på Calle Simon Bolivar i Trinidad. På Casa de la Trova på Fernando Echerri 29 i samma stad ramas middagen in av levande musik och Restaurante San José på Maceo 382 serverar god genuin kubansk mat (inklusive stapelfödan ris och bönor) och har riktigt bra service.