Två flyglar och ett tomrum. Det ser onekligen lite lustigt ut med en herrgård från 1700-talet utan huvudbyggnad. Att manbyggnaden försvann från södra Uppland till Norrköping för drygt hundra år sedan har säkert sin förklaring, likaväl som att efterkommande ägare aldrig brytt sig om att uppföra en ny. I stället har den ena flygeln sedan dess fått tjäna som herrskapsbostad.

Men den duger gott och väl för oss weekendgäster på det moderna Thoresta. I dag är herrgården en etablerad konferens- och hotellanläggning, lantligt belägen invid en av Mälarens många vikar och omgiven av täta dungar av bokträd , vida fält, ruvande på sina fornlämningar och ett spännande vildsvinshägn.

Det är här, i de ombonade salongerna, inredda i engelsk stil med sprakande brasa, levande ljus, färska rosor och kallor, tjocka mattor och stoppade länsfåtöljer, som vi inleder vårt besök med en elegant svensk-brittisk variant av afternoon tea. Inga gurksnittar som inledning till det heta teet, men väl små smörstekta canapéer med en smaklig räkröra. Därefter två sorters miniscones, hemlagade marmelader och en underbart syrlig lemon curd samt chokladtårta,vallmokaka och småkakor. Och som läskande avslutning hallonbåtar, juicer, fruktbord med passionsfrukt, ananas, jordgubbar och vindruvor, samt portvin. Att köket på Thoresta begåvats med en av vinnarna i Wilhelminatävlingen, Sveriges bästa kvinnliga kockar, går inte smaklökarna förbi.

Det ska bli fler kulinariska opus av Pia Hansson och kompani till kvällen. Innan dess försöker vi oss på en promenad, som så här års inte bjuder på särskilt mycket omväxling. Vi ger upp i blåsten och bonar in oss i vårt så kallade de luxe-rum på nedre botten i den radhusliknande hotellängan. Inte större än standardrummen men nyrenoverat i blåa toner med tjocka engelska tyger. Badrummet är klätt med grön och grå sjösten och lockar med sin sittjacuzzi. Badrockarna kommer till pass och efter några timmar känner vi oss redo att inta vårt sobert dukade middagsbord.

Vi är ett fåtal gäster, ett större familjesällskap med flera småbarn samt några par som delar den vänligt förekommande personalens uppmärksamhet. Redan tidigare på eftermiddagen har man hört sig för om vi är allergiska eller vill byta ut något i menyn. Vi har inga invändningar mot kvällens gastronomiska komposition som denna gång bjuder på hela sex rätter, men avstår däremot från det rekommenderade vinpaketet. Lika många sorters fluidum per person känns som överkurs. I stället ber vi om öl som inledning, vilket visar sig vara ett sorgligt förbisett kapitel. Ynka två, tämligen ointressanta törstsläckare är allt som erbjuds, medan vinlistan å andra sidan bågnar av intressanta och omsorgsfullt valda drycker.

Men vi glömmer snart vår tunna lager för ostrongranitén med riven pepparrot, en sublim munsbit som åtföljs av en lika ljuvlig tomatterrine med en halstrad pilgrimsmussla, sparris och pesto. Och ännu bättre blir det när den kryddiga grenachen från Rhônedalen tar över vid den lilla knapriga tarteletten med karamelliserad rosa anklever i fluffigt skum av karljohanssvamp och spetskål. Inte heller den efterföljande rådjursfilén i fikonvinägersky i sällskap med friterad jordärtskockskräm lämnar oss oberörda - det är precis lika gott som matsedelns frestande formulering. Några mogna franska ostar banar till slut vägen för den förfinade variationen på åkerbär, i samklang med en lätt champangesorbet, och vi skickar en drös med berömmande tanke-sms till köket.

Efter en vilsam natt på breda sängbottnar väntar en lika strålande frukost i den ljusa matsalen. Över vita manglade linnedukar njuter vi av juicerna, äpplemusten, vildsvinsprinskorvarna och de varma hembakta bröden. Här finns naturligtvis ägg, charkuterier och både färskost och hårdostar, liksom kycklingleverpastej, bacon och äggröra, frukt , hemgjorda marmelader och vitaminpiller. Och köket kan vid behov assistera med både våfflor och gröt.

Om det är maten som anses avgörande för en lyckad helg är Thoresta herrgård, trots den relativt höga prisnivån, definitivt värt ett besök.