Med tio dollar på fickan lämnade Enan Galaly sitt hemland Egypten i slutet på sextiotalet för att börja ett nytt liv. Han hamnade så småningom i Danmark där hans första jobb var som diskare på en restaurang. I dag, snart fyrtio år senare, äger han ett tiotal hotell i Danmark, Marocko, Egypten - och numera också ett i Sverige.
För en okänd summa pengar inlemmades Carl Milles gräddbakelse från 1893, anrika Grand Hotel Saltsjöbaden i Helnan International Hotels årsskiftet 2002/2003. För Enan Galaly, med blick för hotell med kulturhistoria, var köpet noga genomtänkt. Redan tre år tidigare, då hotellet också var till salu, fanns han med bland budgivarna men fick se sig förbisprungen av en annan intressent.
Nu var det en visserligen vacker men kanske lätt bedagad dam han fick ta över. Det kunde Hotellpatrullen konstatera vid sitt första besök på Grand Hotel, bara några månader före ägarskiftet. När vi nu återvänder har ladyn genomgått en rejäl ansiktslyftning. Hotellet har bland annat fått en helt nytt kök, en ny restaurangtillbyggnad, ny relaxavdelning, samtliga rum har renoverats och dessutom utökats genom att några av de mest spatiösa gemaken delats. Men de mest genomgripande förändringarna sitter osynliga i väggar och tak. El, rör, belysningar, sprinklers, allt är utbytt med varsam hand och respekt för den unika arkitekturen.
Nu är det väl knappast det vi och övriga gäster i första hand gläds åt denna soliga hösthelg. Den vitrappade slottsbyggnaden med sina torn och sitt oöverträffade läge invid vattnet och båthamnen är en anslående syn och lika imponerad blir man av den grandiosa lobbyn med sin väldiga eldstad under det välvda taket.
Vårt anvisade rum går heller inte av för hackor. Den nya inredningen går i smakfull klassisk stil i mörkt trä och blågrönmönstrade tjocka textilier i gardiner, sängkappa och kuddar. På det nylagda golvet värmer en orientmatta och den som gillar segelbåtar har ett antal tavelmotiv att vila ögonen på. Självklart finns en minibar under teven - men vilka priser! 250 kronor för en piccoloflaska skumpa, äkta visserligen. Vi avstår denna lyx och tar i stället en promenad längs sjön och en titt in i Renee Voltaires stationskafé där man kan köpa med sig nybakat dinkelbröd eller diverse ekologiska råvaror.
Kvällens middag serveras inte som vi hoppats i den pampiga franska matsalen utan i den betydligt modernare nya restaurangdelen med öppet kök och inredd i brasseristil. .
Den relativt korta menyn vittnar också om mat i samma anda, inte tillkrånglad och med väl beprövade recept. Även vinlistan bjuder på klassiska godingar från främst den gamla världen. Efter ett kittlande glas spumante inleds den färdigkomponerade weekendmiddagen med en het, gräddig och i all sin enkelhet välsmakande kantarelltoast till en ljus lager. Den påföljande ungsbakade laxen skulle heller inte platsa i det uppblåsta haute cuisine-köket, men det är inget fel på vare sig smak eller textur. Och inte blir rätten sämre av en knastrig petite chablis, som i likhet med flera andra viner kan avnjutas på glas.
Efterrätten går i samma chosefria anda med en varm plommonkompott i kopp, beledsagad av en glasskula. På förslag av personalen får vi våra glas fyllda med ett sött dessertvin, som dessvärre förblir oidentifierbart - det var något som blev över när vinagenten senast ordnade vinprovning.
Morgonen därpå bjuder utsikten från restaurangen på strålande sol. Det är nästan så att man har lust att sätta sig ute på trädäcket som ligger precis i sjökanten. Men solen bedrar, det är kylig höstvind som bestämmer plats för frukost. På den långa bardisken mot köket kan vi välja mellan olika sorters charkuterier, utmärkt variation på brödet, hyvelost i stället för smaklös färdigskivad och det småvarma utökat med pannkakor. Allt prydligt upplagt och kontinuerligt övervakat av tjänstgörande morgonpersonal, precis som det ska vara på ett stjärnhotell.
Så nog har det hänt en del på Grand Hotel sen sist - grattis.