Nästan allra längst ut på Lidingön, där Stockholms inre vattenleder övergår i skärgård, hittade kassadirektör Laurin den perfekta platsen för sitt sommarhus. Detta hände i början på 1900-talet och märkligt nog känns storstan fortfarande långt borta när man närmar sig Villa Söderås längs en slingrande väg genom det gröna landskapet.

Det avskilda läget bakom en mäktig lövskog med utsikt över sjön är naturligtvis en tillgång för att locka konferensgäster som kan behöva en lugn miljö. Men även weekendbesökare som vill ge sig ut på en kortare utflykt har behållning av de vackra omgivningarna, liksom Lidingöbor som gärna promenerar längs gångarna vid strandkanten, vare sig de försett sig av hotellets afternoon tea-buffé eller inte.

Som betalande övernattare ingår tebuffén som en söt smakstart på helgen och det gäller att hålla igen bland chokladtårtor och scones med marmelader för att ha aptit kvar till middagen. För att bättra på matsmältningen erbjuder hotellet gratis cyklar och gångstavar eller en skön stund i bastun med tillhörande jacuzzi. Massage och andra sköna behandlingar kostar extra(och måste bokas i förväg).

I den ståndsmässiga villan finns de många sällskapsutrymmena och hotellets ljusa restaurang. Bor gör man i en senare byggd länga bakom huset, där bara de yttersta rummen ger en glimt av sjön genom fönstren. Och den som förväntar sig samma ombonade elegans som i huvudbyggnaden blir nog besviken. Rummen, om än utrustade med teve och datauppkoppling, är ganska trånga, murriga och flärdfria, med pappersmuggar i stället för glas, och enkelt inredda badrum. Men sängkomforten är det inget fel på och tjocka gardiner håller morgonljuset effektivt borta.

Förväntningarna på Villa Söderås enligt ryktet utmärkta kök visar sig däremot hålla. Den unge köksmästaren Mattias Larsson har för kvällen komponerat en perfekt avvägd och utsökt skaldjursmeny, som inleds med ett glas torrtorr champagne. Till det välvalda vinpaketet för 375 kronor serveras först en naggande god förrätt på vita bönor, hummerklo och mynta, därefter pyttesmå vongolemusslor i passionsfruktsbuljong med kronärtskocka, före en ljuvligt krämig spagetti med fänkål, spenat och havskräftor. Trots en avslutande getostkaka med vitchoklad och hjortron uppstår ingen däst övermättnad, bara en behaglig nu-kan-vi-sova-gott-känsla.

Morgonens frukost är habil, utan överraskningar. Som ofta, tyvärr, är osten ett lågvattenmärke. Men det är väl förlåtet för denna gång när solen kittlar Östersjöns höstgrå vattenyta utanför de höga glasfönstren. Skärgården är oemotståndligt vacker oavsett årstid.