Mörkret har redan börjat lägga sig när vi tar in på den slingrande grusvägen, kantad av fläderbuskar och gulröda lönnar. Träskylten visar att vi ska svänga, och en hög syrenhäck senare är vi inne på gårdsplanen som är täckt med drivor av asklöv. Det är gott om utrymme på p-platsen. Uppenbarligen är vi bara två sällskap som denna oktobereftermiddag letat oss fram i norra Roslagen för att tillbringa en pensionatshelg i Snesslinge.

Högsäsong eller lågsäsong - det är avkoppling i en vacker lantlig miljö och det lilla familjära formatet som pensionat Roslagsgården kan locka med när exklusiva weekendhotell satsar på spaanläggningar och femrätters gourmetmiddagar. Sommartid bad och fiske, utomhusfika på gårdskaféet och - för den som så vill - ett besök på någon av de närliggade golfbanorna. Höst, på tröskeln till vinter som nu, svampturer, friska promenader och egenjagat vilt på matsedeln. Och så den rogivande tystnaden.

Dörren till den gröna trävillan öppnas. "Välkomna". Vi kliver in i farstun där ägarfamiljens och gästernas ytterkläder samsas under ett par imposanta hjorthorn. En trätrappa upp finns pensionatets tolv sovrum. Vårt har snedtak, söta gula gardiner, blå sängöverkast och en i övrigt avskalad inredning. Men vi saknar inte någon svindyr minibar eller små eleganta ta hem-förpackningar i duschen. I förhållande till priset räcker det gott med teven i taket och de sköna sängbottnarna .

I väntan på kvällens middag synar vi pensionatets tavlor och fårfällar som är till salu, men lockas mer av ett annat erbjudande. Trots att havtornet växer naturligt från Roslagskusten och norrut är det fortfarande ovanligt att se de gula, frisksmakande bären i handeln. Vi köper med oss några förpackningar av pensionatets havtornsjuice, en perfekt smaksättare i en krämig parfait.

Dubbelt glada blir vi när våra värdar meddelar att det är just vad trerättersmiddagen denna kväll kommer att avslutas med. Men först vankas en liten roslagstoast, en rundel smörstekt bröd med en len röra på creme fraiche, avokado och pensionatets egen gravade sikrom. Opretentiöst, underfundigt och gott inför premiären av huvudrättens vildsvin.

Vinvalet blir enkelt - köket erbjuder två röda portugiser till samma pris - en Vinho Regional, lantvin, och en DOC från Douro, det vill säga högsta kvalitetsklass. Smaken är fyllig och rund och visar sig passa utmärkt till den förvånansvärt mildsmakande vildsvinsfilén, beslöjad av en tät buljongsås och serverad med frasiga potatisklyftor.

Medan vi avrundar måltiden med den orangegula havtornsparfaiten berättar värdparet om gården, byggd i slutet av artonhundratalet. Under många år lanthandel med en strategisk placering vid landsvägen till Gävle. Just den slingrande lilla grusväg som stryker förbi den nu kolsvarta gårdsplanen. Vi slår bort tanken på en kvällspromenad och kryper till kojs under mjuka lakan och med öppet fönster mot den tysta natten.

Morgonen därpå sipprar höstsolens strålknippen genom lövskogens gulröda bladverk ned på den fuktiga åkern. Vi intar vår pensionatsfrukost med ägg, fil, kaffe, pålägg, frukt och fläderblomsmarmelad från trakten. Inget överdåd. Men med en svårslagen guldkant i detta bake-offens tidevarv - tre olika sorters nybakt bröd på egen surdeg.