Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Las Galeras – paradiset vid vägens ände

Billigare än grannöarna men med minst lika fantastiska stränder och vyer har Dominikanska republiken blivit ett populärt turistmål med lyxhotell och typiska charterorter.

Men på halvön Samaná, i landets nordöstra del, finns det fortfarande orörda, kritvita stränder kvar.

Välkommen till paradiset Las Galeras.

Att anlända till Las Galeras är som att komma till världens ände – bokstavligen. Här tar vägen faktiskt slut och med en enda korsning i hela byn är det lätt att lära sig hitta och känna sig hemma.

Det lilla kaféet som ligger till vänster i korsningen heter just det: ”End of the road”, vägens ände. Utanför ligger hunden Lucy som har en ägare, men ändå väljer att vara gatuhund, åtminstone under turistsäsongen.

”Man kan se hur många turister som är här på hur tjock Lucy är”, säger lokalbefolkningen.

Just nu är hon ganska slank, men när jag åker hem en månad senare vaggar hon fram. Las Galeras mest kända hund.

Nedanför busstationen – ja, det finns faktiskt en sådan – ligger stranden och de typiska dominikanska strandbarerna som serverar drinkar med lokal rom, öl, färsk fisk och det man fått tag på för dagen. Priserna är låga, musiken skränar.

På den enda gatan varvas restauranger med små affärer och kontor som säljer utflykter och hyr ut bilar, motorcyklar och fyrhjulingar.

Stranden här räknas som en av de sämre i området och det är sällan mer än ett par badande turister på plats, men den skulle ändå platsa som bakgrundsbild på vilken dator eller mobiltelefon som helst.

Det var en ren slump att jag hittade hit för första gången för tre år sedan. Jag behövde värme, hade inte så mycket pengar och hittade en billig flygbiljett. Sedan dess har det blivit totalt sex resor och dubbelt så många veckor på den lilla halvön.

Allra enklast att ta sig hit är med hyrbil, en ny motorväg från huvudstaden Santo Domingo till Samanáhalvöns största stad Samaná byggdes för bara några år sedan.

Men – eftersom jag kan vägen och dessutom vill spara pengar har jag valt att åka buss. Efter att ha anlänt med flyg till Santo Domingo tar jag en taxi till busstationen bara någon kilometer bort. Det blir den dyraste etappen på resan, motsvarande cirka 100 kronor.

Den tre timmar långa bussfärden till staden Samaná, där jag åker bekvämt med AC och gratis, tidvis fungerande, wifi kostar ungefär hälften av den summan.

Från Samaná till Las Galeras är det bara cirka tre mil, men vägen är dålig och med det lokala färdmedlet gua gua tar det över en timme. I Dominikanska Republiken är det ingen som har bråttom.

Solnedgången i Dominikanska Republiken är något alldeles extra och den första kvällen i Las Galeras besöker jag mitt favoritställe för att beskåda den: El Cabito.

40 minuters promenad utanför byn ligger denna restaurang, som även erbjuder boende. Grusvägen hit är som så många andra på Samanáhalvön gropig och tidvis väldigt brant. Förstagångsbesökaren rekommenderas fråga om vägen en extra gång för att hitta rätt. Men det är värt besväret.

El Cabitos restaurangdel är byggd på 13 meter höga klippor och med fri sikt ut över Atlanten är det den överlägset bästa platsen för att titta på solnedgången.

Bredvid mig sitter en tysk fembarnsfamilj som tagit in på El Cabito samma dag och precis avslutat sin middag. De berättar att de rest runt på nästan alla orter i landet, men fastnat för just Las Galeras. ”Det känns väldigt genuint här och barnen trivs”, säger mamma Carol.

Klockan är nio på morgonen. Jag har tagit det billigaste färdsättet, en motorcykeltaxi, motoconcho, till La Hacienda Hostel. Här bor Karin, en belgisk kvinna som flyttade till landet för snart 20 år sedan, ett tiotal hästar och katter och två hundar.

Det märks att Karin brinner för sina djur och de är alla räddade från vanvård, ett tyvärr inte ovanligt förekommande problem på Dominikanska republiken.

Jag låter bli att planera för mycket, utan lyssnar i stället på lokalbefolkningen som gärna ger tips om sevärdheter och aktiviteter. De är glada över turisterna som kommer hit, för bara tio år sedan fanns det knappt elektricitet i byn.

Hunden Poppy lider av sviterna efter att ha blivit påkörd och glömmer då och då bort hur hon ska använda sina bakben, men ligger just nu nöjt och snarkar i skuggan.

Liknande historier har alla hennes djur, någon kattunge hittades i en plastpåse på vägen, en häst hittades avmagrad i djungeln.

Guiden William har redan gjort i ordning hästarna vid portarna utanför La Hacienda Hostel och i dag är det jag och ett danskt par som ska följa med ut på ridturen. William talar nästan ingen engelska och vi andra ingen spanska, men det går bra ändå, han pekar och gestikulerar och lyckas få oss att förstå. Innan vi ger oss i väg drar Karin några riktlinjer:

– Följ efter William, han kan vägen. Särskilt när det blir brant, då vill jag att ni tar exakt samma väg som William.

Den danska flickan blir lite orolig, frågar om det är farligt, men Karin försäkrar henne att hästarna gjort det här tusen gånger och kan djungeln utan och innan.

Och visst har hon rätt.

Trots att vi tidvis färdas längs snåriga stigar och branta sluttningar – som skulle ha tvingat de flesta människor att vända om – går allting lugnt och fint. Det märks att hästarna är vana vid den här miljön.

Framme vid den första destinationen, utkikstornet Punto, som ligger mitt i nationalparken, hoppar vi av hästarna och får hjälp att binda fast dem vid några palmer i skuggan.

Från tornet kan vi se över hela Samaná-bukten, ända till fastlandet på andra sidan. Tittar vi åt andra hållet sträcker sig Atlanten till synes oändligt. I tornet arbetar två yngre män som på samma spanska och kroppsspråk som William berättar att de vaktar nationalparken, dag som natt.

Plötsligt pekar en av dem mot en virvel i vattnet och ropar ”ballena” – det spanska ordet för val. Han tar fram en kikare, ställer in den åt oss och visst: nog ser vi skymten av en knölval, där nere i vattnet.

Nästa destination för dagens ridtur är Playa Madama. Hit ner tar sig inte ens våra tappra hästar, de binds fast ovanför klippavsatsen och sedan får vi klättra ner, försiktigt, steg för steg.

Stranden är förvisso fylld av sandkrabbor och vi låter bli att bada, men det är spännande att befinna sig så avlägset att det enda sättet att ta sig hit är till fots eller med båt. William bjuder på nyplockade kokosnötter och visar oss en vackert formad grotta fylld med fladdermöss. Senare får jag reda på att både den argentinska och colombianska versionen av ”Expedition Robinson” spelats in på just denna strand. Jag förstår varför.

Nästa dag är det dags för en tur till Playa Rincón, som ofta är med på topplistorna över de bästa stränderna i Karibien. Jag har tidigare besökt stranden, då till häst, och väljer därför att hyra en fyrhjuling denna gång. På ungefär en timme – jag kör långsamt – är jag framme vid den cirka tre kilometer långa strandremsan. Trots ovan nämnda utnämning är här oftast lugnt, endast ett par turister trots högsäsong och några strandrestauranger, inget mer.

Mitt sällskap för dagen är en amerikansk tjej vid namn Hannah som reser runt Samanáhalvön på motsvarande 400 kronor om dagen. ”Det går, men kräver lite planering”, säger hon.

På den västra delen av Playa Rincón ligger en färskvattenflod som går att simma uppför. Vegetationen täcker floden och det är tidvis svårt att se himlen. Vattnet är svalkande. Närmare ett orört paradis än så här är svårt att komma.

Så här fortsätter det. En ny dag, en ny strand.

Playa Frontón, som ligger på den allra östligaste änden av halvön, nås bäst med båt medan den lite mindre och mer välbesökta stranden Playita (som betyder just ”liten strand”) ligger bara tjugo minuters promenad från Las Galeras. Jag låter bli att planera för mycket, utan lyssnar i stället på lokalbefolkningen som gärna ger tips om sevärdheter och aktiviteter. De är glada över turisterna som kommer hit, för bara tio år sedan fanns det knappt elektricitet i byn.

På kvällarna passar det bra att ta en Presidente, den lokala ölen, eller en cuba libre hos det belgiska paret Lea och Ivan på El Pequeño Refugio. Sittplatserna fylls av både turister och lokalbefolkning och på väggarna hänger tavlor som Ivan själv har målat.

I baren sitter engelsmannen Kevin, som tagit sin militärpension och flyttat hit.

– I England skulle jag knappt ha råd med en lägenhet, här har jag ett fint hus och en hund, säger han.

Jag frågar om han inte är rädd för att byn, som många andra i landet, ska fyllas av lyxhotell och turister.

– Visst har saker förändrats, vi har internet nu, säger Mel och fortsätter:

– Men det är alldeles för långt bort för att de ska orka bygga här på riktigt. Vi är ju faktiskt vid världens ände.

Shoppa rom, vackra smycken och cigarrer

SE & GÖRA

Playa Rincón

Prisad som en av Karibiens bästa stränder. Missa inte att ta ett dopp i färskvattenfloden, Caño Frio, på strandens västra utkant. Och svalka dig med en Coco Loco och ett kokosnötsbröd på någon av alla strandrestauranger.

Rid i djungeln

Organiserade ridturer går att hitta överallt – det är bara att leta efter skyltarna. Allra bäst är Karins utflykter som utgår från La Hacienda Hostel strax utanför Las Galeras. Hennes hästar är till skillnad från många andra väl omhändertagna. Bäst är turerna till Playa Madama och till vakttornet Punto, där det bjuds på en fantastisk 360-gradersvy. Från 500 kronor för en halvdagstur.

www.lahaciendahostel.com

Valsafari

Besöker du Samanáhalvön mellan januari och mars är valsafari ett måste. Du kan hitta en lokal guide och båt på i stort sett varje strand för runt 200 kronor och uppåt. Ett lyxigare alternativ är att ge sig ut med Whale Samana. Turen utgår från hamnen i Samaná och här arbetar bara certifierade marinbiologer som tar stor hänsyn till djuren. Inget för den sjösjuke.

www.whalesamana.com

ÄTA & DRICKA

El Cabito

Ett avlägset och lite dyrare boende och restaurang som lockar besökare tack vare sin makalösa utsikt. Ta ett glas vin eller njut av den spanskinspirerade maten lagom till solnedgången från restaurangdelen som ligger på en 13 meter hög klippavsats.

www.elcabito.net

Restaurant Playita

Precis vid parkeringen till stranden Playita strax utanför Las Galeras ligger denna tvåvåningsbyggnad, som både uppskattas av turister och hos lokalbefolkningen. Beställ in den lokala delikatessen lambi eller lyxa till det med hummer för en bråkdel av priset hemma. Pris från 50 kronor och uppåt.

SHOPPING

Las Terrenas

Ta en dagsutflykt till den livligaste staden på halvön, som erbjuder allt ifrån stora supermarkets till små marknadsstånd. Missa inte att köpa med dig en lokal flaska rom, vackra smycken och cigarrer.

BO BRA

21 palms

Ett romantiskt och avskilt bed & breakfast. Här finns totalt sex rum, jacuzzi, vackra himmelsängar och strand bara minuters promenad bort. De italienska ägarna serverar dessutom riktigt bra italiensk cappuccino. Pris från cirka 450 kronor/natt för dubbelrum inklusive frukost.

www.21palms-bbsamana.com

El Pequeño Refugio

Mysigt litet bed & breakfast i Las Galeras som drivs av två riktiga eldsjälar, det belgiska paret Lea och Ivan. Rummen är mysigt inredda, men förvänta dig ingen lyx.

Frukosten är en favorit och görs på beställning. Från cirka 300 kronor/natt för dubbelrum inklusive frukost.

www.refugiodesamana.com/

Villa Serena

Eleganta rum, havsutsikt, dagliga yogaklasser, egen strand och pool. Bara minuters promenad från centrala Las Galeras ligger detta lyxiga, undangömda boende som passar såväl par som barnfamiljer. Från cirka 1.000 kronor/natt inklusive frukost. Barn under 4 bor gratis.

Resfakta

Resa hit: Flyg till Santo Domingo går från både Stockholm och Göteborg. Hyrbil eller buss till Samanáhalvön. Flyg från cirka 8.000 kronor med mellanlandning. Samanás egen flygplats Samana El Catay trafikeras ett par gånger i veckan, totalpris från cirka 10.000 kronor och minst två mellanlandningar.

Håll koll på charterbolagen, ibland rear de ut direktflyg.

Bästa tiden: Högsäsong från jul till påsk men behagliga temperaturer från november till början av juni.

Restid: Från 16 timmar.

Tidsskillnad: Sex timmar.

Språk: Spanska.

Valuta: Dominikanska pesos.

Prisnivå: En bra middag från runt 60 kronor, boende på enklare hotell från cirka 400 kronor per natt för dubbelrum.

Ta dig runt: De lyxigare bussarna Caribe tours (www.caribetours.com.do) trafikerar hela ön. Hyrbilar går att hitta i de flesta byarna. Allra billigast är de lokala bussarna gua gua, men räkna med att det tar längre tid.

Bra att veta: Få ställen tar kreditkort och bankomaterna har oftast en lågt satt uttagsgräns, så se till att ha kontanter. På bankkontor kan du ta ut obegränsat med pengar så länge du visar upp ditt pass. Se till att ha en spansk ordbok i behändigt format.