Den nätta slottsbyggnaden är som ett vitt utropstecken på sin kulle, inramad av månghundraåriga lövträd. Välkrattade grusgångar, långsamt guppande näckrosvatten inpå knutarna och en susande sörmländsk skog utgör fonden.

Miljön och läget är utan tvekan Yxtaholms verkliga dragplåster. Man riktigt känner hur stressen rinner bort under en promenad runt ägorna, även om trafikbruset längs den närbelägna landsvägen då och då tränger sig emellan fågelkvirr och klappret av en ensam häst med sin ryttare på väg in i skogen i sakta skritt.

Även innanför de drygt tvåhundrafemtio år gamla slottsväggarna härskar en atmosfär av behaglig ro. Matsalen under kristallkronorna andas klass och stil. Den vackra Malmstens-salongen en trappa upp utgör en stillsam träffpunkt för hotellgästerna, där man också kan beundra slottets unika samling av årgångscalvados. Och ytterligare en trappa upp väntar det ombonade biblioteket för ett lågmält samtal i sköna fåtöljer.

Vill man uppleva samma diskreta lyx i själva boendet får man dock boka in sig i någon av slottets fina sviter. Yxtaholm är i grunden ett typiskt konferenshotell med många små rum, utplacerade i framför allt det gamla pampiga stallet. Förvisso charmigt inredda, men med en lätt bedagad badrumsstandard. Rummen i slottsflyglarna är något spatiösare, fräscha och bekväma, men även här skvallrar badrummen om att åren gått.

När det gäller maten har man dock inte sparat på ambitionerna. Kökets unga garde och den väl pålästa servicen gör i varje fall denna weekend sitt bästa för att förhöja vistelsen på Yxtaholm. Nybakat gott bröd, en välkomnande amuse och ett smart uttänkt vinpaket ramar förträffligt in kvällens fyrarättersmiddag.

Förrättens terrin på kalvlägg motsvarar inte riktigt menyns aptitretande beskrivning. Men huvudrättens mjälla rödtunga med fyllning av lax och havskräfta bjuder på perfekt avvägda smaker, och det generösa urvalet av ostar från främst sörmländska Jurss gör en ostälskare riktigt lycklig.

Frukostbuffén är prydlig, har en viss ekologisk prägel och samma goda bröd som till middagen. Men bortsett från pannkakor (i stället för småvarmt) är den varken bättre eller sämre än de flesta hotellfrukostar. De få jordgubbarna på fruktfatet tar slut sekundsnabbt. Och den riktiga plumpen (med tanke på föregående kväll) är den färdigskivade smaklösa osten, som tack och lov ändå fått sällskap av en riktig cheddar.