Änglarnas berg är himlen för dig som gillar äventyr. I en labyrint av alptoppar och grässluttningar erbjuder Engelberg en skön adrenalinkick med en unik sport: via ferrata – klättring för alla.
Den tidiga morgonsolen smeker klippan. Med soluppgången smyger värmen fram och alptopparna växer i ljuset. De sträcker på sig i solen, inbjuder till utforskning och äventyr.
Vi är uppe tidigt och har valt den sida av berget som har förmiddagssol. Skuggorna tonas ut och luften blir allt varmare.
Nedanför oss ligger staden Engelberg, ruvande på vetskapen om sin magnifika utplacering på kartan. De omgivande bergen stoltserar med både klippklättring, vandring och skidåkning. Uppstickaren av aktiviteter är sporten som vem som helst kan ta sig för – via ferrata. Det kan bäst beskrivas som klättring, tillgänglig för alla. Det krävs ingen gedigen klättererfarenhet, du måste inte vara stark som en oxe eller smidig som en akrobat. via ferrata är ett stort äventyr, med små medel.
Efter att ha åkt med både linbana och sittlift, följer vi en stig i några minuter tills vi kommer fram till leden Brunnistöckli. Jag, fotograf en Fredrik Schenholm och klättraren Fredrik Ericsson packar upp våra väskor och tar fram den nödvändiga utrustningen. Det är inte mycket som behövs, vilket gör via ferrata till ett lättillgängligt äventyr. Via ferrata innebär att man följer en kabel som går från foten av berget, hela vägen upp till toppen, likt en klätterstig där svåra passager är utrustade med steg och klamrar.
Jag sätter på mig hjälmen och kliver i min sele. Från midjan hänger en slinga med karbiner på. Det ska säkra mig från början till slut. Via stora sprickor, rep, vajrar och stegar ska vi ta oss upp till bergets topp. Med min slinga säkrar jag mig själv till kabeln och är alltid fastkopplad med en karbinhake. Kabeln är dragen mellan ett stort antal öglor. Ett fall blir aldrig längre än till nästa ögla.
Via ferrata har snabbt blivit en populär aktivitet, i framförallt Europa. De första via ferrata-lederna byggdes i Dolomiterna i Italien, under första världskriget, för att underlätta framfarten för militära trupper i bergen. I dag är sporten en mycket vanlig fritidsaktivitet i Italien och den växer snabbt i popularitet i Schweiz och Frankrike.
Maria Ferretti, anställd vid den Schweiziska turistbyrån i Engelberg, märker en ökad efterfrågan på lättillgängliga äventyrssporter.
– Nu har vi fem via ferrata-leder vilket gör Engelberg till en av de bästa via ferrata-destinationerna i Schweiz. Det är inte bara erfarna klättrare som kommer hit och testar, utan också många barnfamiljer, berättar Maria Ferretti.
Det är dags att börja klättra. Någonstans nedanför oss betar kossor lystet av det gröna gräset. Ljudet av deras klämtande klockor ackompanjerar oss under klättringen.
Leden är lättsam och vyerna runtomkring fångar min uppmärksamhet gång på gång. Brunnistöckli är en av de enklare via ferrata-lederna och en lämplig introduktion till sporten. Vi får många möjligheter att stanna upp, andas in den klara luften och njuta av naturen omkring oss. Toppen ligger på 2 030 höjdmeter, men leden innebär cirka 200 meters klättring. Brunnistöckli kan kombineras med leden Rigidalstock, också den lämplig för nybörjare.
Jag betraktar passagen som ligger framför oss. En smal stålvajer är placerad mellan två olika klippor över ett gap, cirka fem meter brett. Jag tar ett fast tag om kabeln som finns på bägge sidor om stålvajern och tar mitt första steg ut. Det fladdrar till i magen men vajern är stadig. Jag balanserar på vad som liknar en tunn tråd över en djup klyfta och förundras över enkelheten i aktiviteten. I magen kittlar det, adrenalinet rusar, terrängen är dramatisk och exponerad, men sporten är säker. Dessa faktorer gör Via Ferrata till ett unikt äventyr, i ett storslaget alplandskap som också ger en stor naturupplevelse,
Klättringen tar en timme i ett behagligt tempo. Trots att många andra åkte linbanan upp med oss, ser vi inte till en enda människa under morgonen. Det finns mycket att ta sig för i bergen och många stigar att vandra. På toppen stannar vi till, dricker vatten och njuter av utsikten. Nedstigningen är enkel. Vi vandrar på en väl markerad stig som sicksackar sig nedför sluttningen.
Först på nedvägen kan vi ana en silhuett av en annan människa. Utför en vertikal vägg klättrar någon en av de svårare via ferrata-lederna. Han ser liten ut med bakgrundens gräsbeklädda branter och vita bergstoppar i ett sällsamt skådespel av vild natur. Nedanför bergen kurar staden nyvaket, med butiker och kaféer som öppnar sina dörrar för en ny dag i Engelberg. Där är det redan full rulle. Uppe i bergen, där vi befinner oss på cirka 2.000 meters höjd, råder absolut stillhet, med endast ett svagt klämtande som bryter tystnaden.