Riga är en av våra närmaste utländska storstäder. Och på tio år har staden genomgått en metamorfos. Husen har rustats, affärsutbudet breddats och allt fler mysiga fik och bra restauranger öppnats. Ett par dagar i den lettiska huvudstaden ger mersmak.
Det tar inte många sekunder att fara upp med hissen mot toppen av det 123 meter höga tornet på S:t Peterskyrkan i Rigas gamla stad. Från marken ser tornet väldigt smalt ut, men utsiktsplattformen har rum för bra många om man trängs lite. Och alla kommer vi för att beskåda staden från ovan. Landskapet är väldigt flackt och kyrkan inte den enda artificiella utsiktspunkten. Det resliga tv-tornet söder om centrum, på andra sidan Daugavafloden, och Hotel Latvija i centrum med skybar 26 våningar upp är också populära just för vyerna.
Runt kyrkan breder den numera fint renoverade gamla stan ut sig med sitt medeltida gatunät, där alla vägar förr eller senare leder till S:t Peterskyrkan eller till den ännu större katedralen ett par hundra meter bort.
Söderut, på andra sidan järnvägsspåren nära Rigas centralstation, ligger marknaden. Fem väldiga crèmefärgade hangarer som byggdes för zeppelinartrafik under mellankrigsåren har gjorts om till matmarknad. Utanför finns dessutom åtskilliga stånd och småaffärer. Med allt från frukt och grönt till piratkopierade dvd-filmer, dataspel, billiga kläder och skor. Cd-skivorna går på fyrtiofem kronor, dvd-filmer på det dubbla, men kolla så att de inte bara är dubbade. I en av de fem saluhallarna säljs enbart fisk. Många rökta varianter, där den färskrökta laxen är ett fynd för nittio kronor kilot. Det får man inte många gram för i Östermalmshallen.
Gamla stan har Daugava på ena sidan och en slingrig kanal, som en gång varit vallgrav, på de tre andra. Längs vallgraven finns ett brett grönt bälte av mycket välskötta parker.
Reser man 45 mil fågelvägen från Stockholm kan man hamna i exempelvis Göteborg eller Östersund. Eller i Riga på andra sidan Östersjön. När Estlands huvudstad Tallinn lyckats få ett rykte om att vara liten och gullig har Riga, med drygt 750 000 invånare mest förekommit i artiklar om korruption och i romaner om brott.
Men här har vi numera en av Europas allra trevligaste storstäder. Två personer som tar färjan kan komma undan med ett par tusen kronor tur och retur och ibland kan man flyga lika billigt.
Som besökare faller man direkt för stadens charm. Mycket har hänt sedan självständigheten 1991. De fantastiska jugendkvarteren norr om genomfartsgatan Valdemara har till stor del renoverats och en del av dem ser ut som rena drömmen för den som tycker att en våning i stan är det bästa som finns. Allra läckrast är det överdådiga huset på Albertagatan nummer 13 - missa inte det.
Det slår oss när vi flanerar i området som kallas för Centra att det är omöjligt att hitta något som minner om sovjettiden - vare sig arkitektur, gatunamn eller monumentala skulpturer. Det som funnits har städats bort. Riga känns snarare som någon klassisk stad i Centraleuropa. Att den härjades svårt under tyskarnas tillbakadragande 1945 är svårt att ana. Men bilder i S:t Peterskyrkan och på Ockupationsmuseet, något kvarter därifrån, visar förödelsen som rådde.
Ockupationsmuseet har gratis inträde - letterna vill verkligen visa världen vad de utsattes för. Först under Stalin, sen under nazisterna och därefter under Stalin igen. Massdeportationer, avrättningar, judeutrotning och förstörelse skildras i detalj.
Man försöker inte dölja den glädje många letter visade när tyskarna erövrade Lettland från ryssarna 1941, inte heller att många letter aktivt deltog i förföljelsen och utrotningen av i stort sett varenda jude i landet. Men det senare tonas ändå ner och man målar hellre upp alla letter som offer för två av världshistoriens värsta diktatorer. Museet är en nyttig dos historia. Men det känns skönt att komma ut i friska luften igen efter en stund där inne.
Betydligt trevligare är det då att titta i de många salustånden på Skarnugatan. Där säljs det blommor, fina, billiga, hemstickade vantar och sockor, silversmycken, mössor, ryska lackdosor och dockor och så förstås bärnsten. Den finns det gott om i alla de tre baltstaterna. Här säljs både vackra gyllengula smycken och en stor dos med den värsta sortens kitsch, som hötorgstavlor där trädens blad ersatts med krossad bärnsten.
På kullerstensgatorna, förbi sevärdheter som svenskporten, "huset med katter", "de tre bröderna" och det återuppbyggda "de svarta huvudenas hus", trippar var och varannan kvinnlig Rigabo på decimeterhöga klackar. Obekvämt, men här är elegans och flärd väldigt viktigt, även om en del tar ett steg för långt för de flesta svenskars smak och mest blir vulgära i urringat med leopardmönster och superkort minikjol.
Lettisk mat är ofta rejäl med stora portioner. Ett bra ställe att testa första gången är Lido - en lettisk institution med filial på bland annat Elizabetesgatan. Här är det självbetjäning som gäller. Utbudet av rätter är stort och priserna låga - en värdig konkurrent till McDonald´s som givetvis också etablerat sig.
Flygplatsen ligger bara en knapp mil väster om Riga, halvvägs till badorten Jurmala. Men det är mer intressant att anlöpa (eller lämna) staden med Sverigefärjan. Efter att ha korsat Rigabukten går fartyget upp för Daugavafloden, förbi väldiga kolupplag och flishögar, skogar av hamnkranar och rostiga lastbåtar för att så småningom lägga till bara några hundra meter från gamla stan, vars tinnar och torn bildar en lockande silhuett.
M/S "Baltic Kristina" har gått på traden Stockholm-Riga i ett par år nu, men fartyget har en lång historia. Det sjösattes 1973 som Silja lines "Bore 1" och gick under tio år mellan Sverige och Finland. Sen har hon hunnit byta ägare ett halvdussin gånger och förfalla alltmer på ryska och karibiska rutter. År 1995, när hon seglade under namnet "Ilich", belades hon med kvarstad i Sverige.
År 1997 tog Estline och ett par år senare Tallink över. Hon helrenoverades 1998 och nu far hon på 17,5 timmar mellan Stockholm och Riga - jämna datum från Stockholm, ojämna åt andra hållet.
Det här gör att en kryssning utan övernattning i Lettland bara ger en eftermiddag i land. Alldeles för lite för att göra Riga rättvisa. Alternativet är att stanna minst två nätter eller att - som vi gjorde - flyga ena vägen och ta båten den andra.
M/S "Baltic Kristina" gör inte som Estlandsfärjorna och tar omvägen över Åland. Därmed finns ingen taxfreeförsäljning ombord och utbudet är tämligen magert.
Den som vill köpa sprit, öl eller godis gör en bättre affär och har tio gånger så mycket att välja på i land. Inköpsställen är inget problem att hitta.
Laima heter Lettlands största chokladtillverkare med mycket gott renommé. LB vodka är billigt och bra och Rigas mousserande vin är helt okej. Roligast i alkoholväg är dock Rigas Balsam, en kolsvart örtbitter i vackra lerkrus. Smakar ungefär som italiensk Fernet Branca och är säkert lika nyttig för magen ... Ännu nyttigare för magen är det svarta brödet, laci, som håller sig i veckor och som går utmärkt att frysa in. Har man förvaringsmöjligheter lönar det sig att släpa hem några matkassar över Östersjön. Alla former av hygienartiklar är också mycket billigare än hemma och självklart ska man tanka bilen i Lettland och spara 3-4 kronor litern.
På en så pass lång båttripp vill man förstås också äta. M/S "Baltic Kristinas" smörgåsbord à 200 kronor är fräscht med många små serveringsfat som bytes ofta. Likaså frukostbuffén för 85 kronor. I à la carte-restaurangen, med långsam service, sitter enbart svenskar. Den är alldeles för dyr för de flesta ombord.
Men vår favorit är den enkla grillen på akterdäck, där man sitter skönt i lä och små barn kan leka i bollrummet intill. Besättningsmän sköter en rad hederliga kolgrillar ute på däck där de fixar goda spett à 75 kronor, som sedan serveras i tortillabröd med ett rejäl dos färskt grönt till. Sköljs med fördel ned med en fatöl. Lettiska Cesu är en i raden av bra inhemska sorter.
När mörkret lägrar sig spelar orkestern upp till dans, men få bjuder upp den kvällen vi är ombord. Som mellanspel blir det frågesport och en del löjliga lekar, som bara deltagarna verkar uppskatta.
M/S "Baltic Kristina" är lite som båtresor förr - innan skeppen blev flytande shoppinggator och nöjesfält - och en nöjsam weekendtur räcker det gott.