Till livläkarens plikter hörde att varje morgon gå ned på stranden, sticka fingret i Östersjön och avgöra om vattnet var varmt nog att bada i.
Vi kan tänka oss att han nickade åt de kolleger som var ute i samma ärende. Han gick med resultatet av sin undersökning över den gulvita sanden, genom den smala tallskog som ännu skiljer stranden från bebyggelsen, till den vackert utsirade trävilla där hans arbetsgivare bodde.
Nu kunde herrskapet avgöra hur de ville låta dagen förlöpa.
Jurmala i slutet av 1800-talet: en kurort och lekplats för överklassen inte bara från det närbelägna Riga. Här förlustade sig den ryska adeln tillsammans med fint folk från hela Nordeuropa, och hit reste den ryske tsaren med sin familj för att vila upp sig.
Staden har förändrats sedan dess. Inte minst Sovjeterans futuristiska betongkonstruktioner har satt sin prägel.
Ändå kvarstår andan av sorglös förnämitet över den stad som en gång sågs som Östersjöns pärla.
Klockan klämtar för lunch, och Jurmalas moderna gågata Jomas iela fylls av stadsbor och turister. Lettlands ekonomiska kris har slagit hårt mot lyxkrogarna. Men kaféerna serverar fat med piroger eller köttfyllda pastaknyten – pelmenis – för några få kronor, och då får man på köpet uppleva den lettiska kafékultur som ingen besökare bör missa.
Insprängda bland stadens moderna byggnader hittar man det som gör Jurmala unikt bland Östersjöns klassiska badorter – dess konstfärdigt utsmyckade trävillor i jugendstil som byggdes kring det förra sekelskiftet.
– Dem måste man se! insisterar den unga kvinnan i turistbyrån.
Och så är det nog.
Vi promenerar genom staden försedda med den broschyr som kostnadsfritt delas ut på turistbyrån och som beskriver villornas läge och historia. Snickarglädjen står i full blom, med torn och tinnar, intrikata fönsterinfattningar och minutiöst detaljerade träsniderier.
En dryg mil österut flödar samma skaparglädje i Rigas jugendkvarter, fast i sten. Riga och Jurmala är Östersjöländernas i särklass främsta exempel på jugendarkitektur, och vi måste bege oss mer än 100 år tillbaka i historien för att förstå varför.
Rysslands industrirevolution kom i jämförelse med övriga Europa ganska sent. Men när den kom slog den till med full kraft.
Under slutet av 1800-talet växte industriproduktionen i rekordfart. Landet behövde hamnar för sin import och export. Riga låg perfekt placerat, och den ekonomiska boomen förändrade staden i grunden.
På tolv år ökade Rigas befolkning från 250.000 till en halv miljon invånare. De inflyttade behövde bostäder. Byggnader skapades i den under dessa år förhärskande jugendstilen, och talangfulla arkitekter tilläts låta inspirationen flöda.
Jurmala fyllde nyrika letters behov av rekreation. Stadens trävillor blev till ekon av Rigas stenpalats.
– Historien har varit snäll mot Jurmala, säger kyparen på det kafé där vi äter lunch, och i ett land som historien på det stora hela har behandlat ganska hänsynslöst kan vi förstå vad han menar.
Den kulturella och ekonomiska nedgång som drabbade Lettland under andra världskriget och den sovjetiska ockupationen blev mindre märkbar i Jurmala än på andra håll i Lettland. Staden behöll sin ställning som de privilegierades semesterparadis, även om de privilegierade i stor utsträckning var kommunistiska makthavare från Riga och Moskva.
Stadens elegans har påfallande väl stått emot det gångna seklets katastrofer. Jurmalas trävillor finns kvar.
Nu står de där, en smula kantstötta, ibland lätt förfallna, men ändå magnifika monument över ett ärorikt förflutet.