Pépé Abed visar stolt bilderna på Charles de Gaulle, Birgitte Bardot och andra kändisar som genom åren besökt hans restaurang. På 60-talet samlades världens kungligheter och filmstjärnor i den lilla hamnstaden Byblos, knappt fyra mil norr om Beirut, för att äta gott på Byblos Fishing Club. Nu hänger de som minnen från fornstora dar på väggen ute på terrassen.

Vissa gäster minns Pépé särskilt väl:
- Anita Ekberg, hon gillade att dansa när hon drack! skrockar han och pekar på fotografiet på den ståtliga svenskan.

Restaurangen är vackert belägen med utsikt över den lilla fenisiska hamnen. Huset ska ha byggts av en italiensk korsfarare för 1.200 år sedan. Här har Pépé sedan 1962 serverat meze, vin och havets frukter.

Jag beställer taboulle, hommos, aubergineröra och grillad fisk. Långt där borta över vattnet skymtar konturen av den libanesiska huvudstaden.

Den svala vinden friskar i och ett plötsligt skyfall smattrar mot tygtaket över terrassen. Vädret är lynnigt så här mitt i vintern, även på östra Medelhavets strand.

Vi går in och sätter oss under de lätt flagnande röda valven. En brasa sprakar i den uråldriga eldstaden. Vid ett bord sitter Gerard Figuié och Rika Sayegh. Gerard är pensionär, men arbetade tidigare på franska ambassaden i Beirut. Han är stamgäst och en av Pépés bästa vänner sedan 20 år.

- Jag kommer hit och äter varje gång jag besöker Libanon, säger han.

Pépé fortsätter att berätta om sina prominenta gäster:

- Marlon Brando var en trevlig typ, enkel och lyhörd. Han brukade sova på den där bänken där du sitter. Han förstod inte att jag inte gjorde den här vackra lokalen till min bostad i stället. "Hade jag inte haft restaurangen hade inte du kommit hit", svarade jag.

Pépé har yviga grå polisonger och ögonbryn, bär drag av Picasso och utstrålar en återhållen vitalitet. Han är 89 år, men simmar fortfarande sina dagliga 500 meter och promenerar minst en kilometer var dag, i ur och skur. I arbetsrummet står en träningscykel. Trots ett helt liv i restaurangbranschen har han själv aldrig rökt eller druckit alkohol.

Pépé föddes i Beirut, med mexikansk mor och libanesisk far. Han växte upp till en äventyrare och gav sig ut i världen. Under många år bodde han i Mexiko.
- Jag hade sex restauranger där, men ville hem till Libanon igen.

I Libanon kunde han under glansåren på femtio- och sextiotalen bygga upp ett litet krogimperium med flera restauranger i Beirut och Byblos. Söder om Beirut hade Pépé en privat strand - Acapulco - med restaurang och bungalowby för överklassen.

Det mesta raserades under det femton år långa inbördeskriget. Själv förlorade Pépé värden för femton miljoner dollar under kriget. Men till Byblos Fishing Club nådde inte striderna.

- Min restaurang var den enda i hela Libanon som var öppen under hela kriget, säger Pépé. Många ambassadörer och journalister kom hit från Beirut för att koppla av ett par dagar.

Själv hade Pépé en personlig livvakt under dessa år.

När kriget kommer på tal blir denne annars så skämtsamme äldre herre mycket allvarlig och eftertänksam:

- Jag har vänner över hela världen och det finns inget folk som älskar utlänningar så mycket som vi libaneser. Tyvärr har vi svårt att älska varandra.

Pépé är en riktig mångsysslare. Han visar ett rum fullt av vackra smycken som han tillverkat själv. Men de är inte till salu.
- Om jag sålde en enda diamant skulle jag bli mångmiljonär, men jag gör dem inte för att tjäna pengar, säger Pépé.

Han är också turistminister för Mexiko i hela Mellanöstern. Men framförallt är han amatörarkeolog. Och med detta intresse har han verkligen hamnat på rätt plats på jorden. Byblos anses med sina 7.000 år vara en av världens äldsta fortfarande bebodda städer.

Genom årtusendena har staden influerats och dominerats av egyptier, fenicier, greker, romare, assyrier, perser, araber, korsfarare och turkar. Och alla har de satt sina spår i olika marklager.

En promenad i stadens arkeologiska område blir en vandring genom årtusendena. Nya kulturer har byggt vidare på tidigare. Högst upp tronar korsfararnas slott, där romerska pelare använts som byggnadsmaterial. Romarna i sin tur hade byggt vidare på ett på ett tempel från 2700 f kr. De äldsta lämningarna är från de första nepolitiska bosättningarna 4000-5000 f kr.

Men mycket av de historiska lämningarna har försvunnit under de senaste tjugo åren.
- Under inbördeskriget stals mängder av föremål, berättar guiden som visar mig runt.
- Det mesta såldes förmodligen utomlands.

I turistshopparna i medeltidskvarteren intill säljs helt öppet hundra miljoner år gamla fossiler som souvenirer. Libanon fortsätter att tömmas på sina historiska rikedomar.

Pépé har ett eget arkeologiskt museum. Enligt egen uppgift är han den enda privatperson som lyder under Unescos beskydd. Här finns bland annat 1.500 år gamla ankare. Pépés föremål är inte stöldgods från utgrävningarna. Inbördeskrigets förödande konsekvenser för det historiska arvet gör honom upprörd på djupet.
- Hela Libanon är ett museum, men vi har förstört det.

Själv har han gjort sina fynd på havsbotten under decennier av egna dykningar.
Pépés personliga favoritföremål i den egna samlingen är en grov sten från Byblos grekiska period. Stenen har en inristad fjäril - livet som flyger i väg.

- Jag är mot slutet av mitt liv. Fjärilen symboliserar döden.