Gothia Towers är två höga torn som med jämna mellanrum fylls och töms på sitt innehåll av deltagare på mässor och kongresser. På gatan skramlar spårvagnarna förbi Liseberg. På Korsvägens hållplats stannar flygbussen till Landvetter. Bättre kan ett hotell inte ligga.
Få hotell har också lyckats utnyttja sitt läge så väl som Gothia Towers.
Lobbyn är en dröm för den som är svag för vimmel och mingel. Och den har bara blivit livligare sedan Hotellpatrullens förra besök för fem år sedan. Gäster kommer, gäster går, gäster träffas, tar en drink, står och pratar, sitter med datorer och telefoner. Diskret jäktande människor samtalar med receptionens kolugna personal som verkar kunna expediera hur många som helst utan att det uppstår kö, trängsel eller irritation.
Inte heller vid hissarna är det någon kö.
Baren på 23:e våningen är som gjord för solnedgångar.
Lyxkrogen på samma plan har en lika magnifik utsikt över Örgryte. Likaså över Liseberg och bilarna på E6 och väg 40 som försvinner i skogen åt Borås. Det är som att sitta och titta ner på en modelltågsanläggning med omgivande landskap. Säkert den bästa hotellutsikten i Sverige.
Köket serverade kantarellrisotto med saltig konsistens av rimmad kalvlägg samt pocherat ägg och Gotlandstryffelspån med beurre noisette. Hälleflundran med vit sparris, kryddfläsk och kycklingsky med smak av kronärtskockor var en delikatess i sin litenhet.
Men först fick man fyra sorters aperitifbröd plus två sorters hemgjord ost och smör med havssalt på. Samt en liten bit rökt röding och en skål med sparrissoppa. Till detta kan man dricka bra viner om man har några pengar kvar sedan barnen ryckt en på åkkort på Liseberg vars lampor och blinkande attraktioner glimmar när natten faller på.
På västkustmaner erbjuds också ostroncocktail. Populärast är räkor med mörkt dillbröd.
Restaurangen är toppmodern förstås men får ändå en varm stämning av herrgård genom valet av några tavlor i pastellfärger på de ljusa väggarna.
Frukosten serveras på tre ställen, bland annat i nya Estrad-matsalen som går helt i stil med hotellet i övrigt. Den är stor som en fotbollsplan men kan avgränsas med hänsyn till antalet gäster. Trots trycket blir det inte heller här någon egentlig kö vid de dignande borden som innnehåller allt man kan begära av en superfräsch svensk frukost men just ingenting däröver, framför allt inte tomatjuice.
Om rummen finns inte mer att säga än att allt fungerar så smidigt, smakfullt och bra att man knappt lägger märke till att man sovit där.