Cherating ligger på Malaysias östkust, på fastlandet och lite i skymundan av mer kända turistorter som på ögrupperna Tioman och Perhentian, som lockar turister från hela världen. Cherating är visserligen vackert, men inte på det där inställsamma vykortsaktiga sättet med palmer som bugar sig över havet, och det är förmodligen därför som massturimen inte nått hit.
Cherating är snarare ett utflyktsmål för dem som bor i närheten och det är en stor del av charmen. Här semestrar man på lokalbefolkningens villkor. När det blir helg så rullar familjerna in i sina bilar, de har åkt från den närmaste större orten Kuantan, från huvudstaden Kuala Lumpur och ibland ända bort ifrån Singapore.
På fredagseftermiddagen blir det plötsligt liv i vår stugby vid stranden. Ett helt fotbollslag flyttar in, och strax därpå kommer en klass högstadieungdomar på skolresa.
Nu ska här firas helg! Kylväskor fullproppade med godsaker lastas ur bilarna, solstolar fälls ut och familjerna byter om till badkläder. För många av flickorna och kvinnorna betyder det bara en lite tunnare hellång klänning och en lite tunnare sjal runt huvudet. Att bada innebär att promenera längs stranden, kanske att gå så långt ut i vattnet att klänningen blir våt ända upp till knäna.
När det blir kväll väntar allsång. En man i fotbollslaget plockar fram gitarren, sätter sig på verandan och kör schlagerlåtar från Malaysias tioitopplista. Alla kan låtarna, alla sjunger med. Samtidigt tänder familjen i stugan mitt emot sin medhavda grill och det doftar snart förföriskt av satéspett.
De som vill ha lite mer liv och rörelse söker sig till kinesen som driver restaurangen Duyong längst bort i byn. Han är en av få i Cherating som serverar öl, så hans ställe fungerar som byns främsta samlingspunkt. Efter ett par dagar så känner man igen de flesta andra som sitter där.
När helgen är över rullar bilarna i väg och det totala lugnet härskar igen.
Man slappar. Först på stranden och sedan med en bok på stugans veranda. Tar kanske en kvällspromenad på stranden, från ena ändan av byn till den andra och så tillbaka igen. Tittar in hos kinesen när det blir dags för middag. Beställer skaldjurssoppa. Njuter av havsutsikten. Sover sedan länge i den lilla stugan alldeles vid havet och det enda som hörs är havets vågor.
Nästa dag: favorit i repris. Och nästa. Och nästa …
Det är ofattbart lugnt. Och just det är poängen med att resa till Cherating. Här finns nämligen inget att göra, bortsett från att hyra en häst och rida längs stranden. Till och med den mest hyperaktiva stressrumpa tvingas koppla av.
Men när det gått en vecka börjar vi känna oss överavkopplade. Dags att ge sig ut på sköldpaddsspaning.
En bit utanför byn ligger ett naturreservat med en strand där havssköldpaddor ibland vandrar upp om nätterna för att lägga ägg.
Man vet aldrig när de dyker upp. Vi ordnar så att vi ska bli uppringda av personalen i naturreservatet om någon sköldpadda är på väg upp ur havet. Natt efter natt väntar vi med spänning. Till slut har vi nästan gett upp när det kommer ett telefonsamtal, strax efter midnatt.
En kvart senare blir vi hämtade med bil, lotsade längs smala stigar i mörkret och så kommer vi äntligen fram till havssköldpaddornas del av stranden.
Den blivande modern är en stor sköldpadda, ungefär en meter på längden och bredden. Hon är i full färd med att göra i ordning den grop där förlossningen ska ske och skvätter sand på oss, medan hon gräver. Vi väntar tysta och andäktiga, vågar nästan inte lysa med våra ficklampor. Så börjar hon lägga sina ägg.
Nu bryts friden. Nu kommer mannen från Singapore med sin kamera, trots att det egentligen är fotoförbud för att sköldpaddorna inte ska störas.
Singaporemannen poserar intill sköldpaddan, ler ett stort omelettleende och ramlar nästan ner i sköldpaddans förlossningsgrop medan han instruerar kompisen som håller i kameran. En oändlig rad kamerablixtar lyser upp den kolsvarta tropiska natten.
Så är förlossningen över. Mamma sköldpadda övergår till att gräva ner sina små ägg i sanden. Hon skvätter ännu mer sand på oss. Så börjar hon sakta och mödosamt sin klumpiga vandring ner mot vattnet. Snart försvinner hon under vattenytan. Vi står kvar på i mörkret på stranden, förundrade.