- Det här ser lovande ut, sade smålänningen som spanade i sätet bredvid.
Malaysias delstat Sabah på norra Borneo satsar hårt på att bygga ut ekoturismen. På den tropiska ön finns några av jordens artrikaste regnskogsområden skyddade och det ljumma havet utanför kusterna lockar snorklare och sportdykare från hela världen.
En populär utflykt är bergklättring på konditionskrävande men inte alltför branta leder upp till 4.101 meters höjd på Mount Kinabalu och i dalgångarna nedför bergskedjan av granit finns fina golfbanor med havsvyer.
Nöjeslivet i Sabah är mycket begränsat och något nattligt håll-i-gång existerar inte.
Muslimerna utgör en klar majoritet av invånarna som består av drygt trettio olika folkgrupper. Mångfalden av folkslag, kulturer och språk är en följd av immigration från andra delar av Asien under hundratals år.
Redan under den första dagen i Kota Kinabalu - en trafiktät stad med salig blandning av äldre kvarter och hypermodern bebyggelse - slogs vi av den stora vänligheten.
Överallt möttes vi av välkomnande leenden. På den myllrande asiatiska marknadsplatsen vid hamnen fanns ingen påträngande försäljning, bara försök till hjälpsamhet. I affärerna med stort inslag av kinesiska ägare talade de flesta lite engelska, vilket förklaras med att Sabah från slutet av 1800-talet fram till 1963 var en engelsk koloni.
I huvudstadens utkanter har på senare år strandnära lyxhotellbyggts, men det finns också många centralt belägna hotell i alla prisklasser. Plantering av regnskogsträd, häckar och blommor pågår längs infarterna.
Turistchefen i Sabah vill ge Kota Kinabalu en prägel av port till djunglerna omkring. Härifrån utgår också de två- och tredagarsutfärder med inrikesflyg och buss/bil som finns med i svenska resebyråernas program.
Upplevelsen av Borneo som ett resmål för havsbadälskare kan man dock få även i huvudstadens omedelbara närhet.
Strax utanför kusten ligger nationalparken Tunku Abdul Rahman med en arkipelag av småöar med vita stränder. Vi for med en av longtailbåtarna som låg på rad i hamnen. Därute väntade lugnet under skuggande träd.
Den som ville kunde äta en fisk- och skaldjursmiddag för omkring fyrtio svenska kronor. Starköl av det lokala märket Tiger beer, mycket god, kostade ungefär lika mycket som maten.
- I morgon blir det tidigt flyg till Tawau på ostkusten och sedan en lång, skumpig jeepfärd in i regnskogen. Glöm inte dricksvatten i handbagaget, var reseledningens kvällsbesked.
Inför resan till Borneo hade jag fått ett tips: inhandla dig ett par orienteringsskor med dobbar. Dojorna kostade drygt 500 kronor men visade sig vara en klok investering. De var perfekta under vandringarna in i de ångande, tropiska djunglerna där underlaget av fuktig jord och fallna löv är halkigt.
Väl framme i Danum Valley - en stor nationalpark tillika ett av världens mest artrika och orörda regnskogsområden - fick vi bekanta oss med en annan utrustningsdetalj som var nödvändig: blodigelsockor.
De är långa utanpåstrumpor av tätt kakityg med ett snörband som dras åt ovanför knät på byxlinningen, ett effektivt sätt att stoppa de obehagliga men ofarliga små blodiglar som annars kan ta sig in på benen via skorna. Svårare var det att undvika iglar som kom innanför skjortan. "Lite blodfläckar på kläderna får man ta om man vill uppleva djungeln", var den erfarne guidens trygga besked.
Det var i Danum Valleys oändliga oceaner av grönska och rikedom på växt- och djurarter som svensken Mattias Klum filmade och fotograferade för några år sedan. Han tillbringade månader högt uppe i jätteträden och lyckades fånga ett djungelliv på bild som man som tillfällig besökare bara kan ana.
För turister finns lättgångna leder framhuggna. Man kan välja kortare eller längre djungelvandringar med lokal guide som går i täten med en stor röjningskniv dinglande i bältet.
Att stå under de största timmerträden med en diameter på över två meter och väldiga kronor 75 meter upp i luften är en nästan andaktig upplevelse.
I flera av regnskogsreservaten på Borneo som gjorts lättillgängliga för turister finns hängbroar 30-40 meter upp i luften, så kallade canopy walk, på vilka man kan vandra alldeles under trädtopparna och speja och lyssna.
Från hängbroarna och utsiktsplatåerna ges störst möjlighet att få ta del av Borneos oslagbara orkidéprakt; det finns drygt 2.500 arter av vilka de flesta har sin livsmiljö uppe i träden för att få tillräckligt med ljus.
De är så kallade epifyter som växer på andra växter, huvudsakligen på träd. Nyligen upptäckte en engelsk biolog en gigantisk orkidé 45 meter ovan mark. Den hade minst femtio rödgulfärgade stänglar på upp till två meters längd som var och en bar mellan femtio och ett hundra blommor.
Världens största blomma - parasiten Rafflesia som bara blommar på rötter och stammar och kan bli nästan en meter i diameter - finns också här.
Många olika sorters apor, ödlor, stora fjärilar och exotiska fåglar, inte minst den majestätiska näshornsfågeln, har man stor chans att få se. Men de flesta invånarna i denna främmande värld kan man bara höra eller se spåren av. Vistelse i riktig djungel är lika mycket en hörsel- som synupplevelse. Gibbonapornas vedmodsfyllda sång, cikadornas och syrsornas konsert, elefanters och hjortars bröl och många fåglars märkliga ljud, enskilda och i kör, bildar en ljudkuliss som aldrig upphör.
I skymningen kan i fantasin en snabb skugga mellan träden bli en malajisk pälsfladdrare som med utbredd flyghud kan glidflyga över hundra meter med obetydlig höjdförlust. Och det kraftiga knakandet borta i bushen, var det elefanten som enligt lokalbefolkningen rörde sig i området ?
En annan kväll då vi förflyttat oss mot kusten till Sukauområdet och färdades långsamt med båt på ett biflöde till Kinabatangfloden hade vi turen att få se den unika näsapan som bara finns på Borneo.
En hel familj satt uppe i grenverket. Namnet har apan fått av hannarnas praktfulla snok. Honorna och ungarna har trubbiga näsor. När ljuset faller på kvällen söker sig näsaporna till träd som hänger ut över floden för att snabbt kunna släppa sig ner i vattnet om de anfalls av en trädleopard eller en kobra.
- Näsaporna är utmärkta simmare och klarar sig oftast. När de blir morgon återvänder de in i regnskogen och är omöjliga att upptäcka, berättade vägvisaren.
Närkontakt med de charmiga orangutangerna fick vi vid besöket i Sepilok. Där finns ett av världens tre rehabiliteringscentrum för orangutanger som ska återanpassas till naturen. Det är öppet för turister.
I en stor inhägnad regnskog med utfodringsplatser byggda i träden finns orangutangungar som mist sina föräldrar, och vuxna apor som skadats och drivits på panikflykt i samband med skogsbränderna som svept över Borneo på senare år. Aporna matas och tränas för att gradvis lära sig klara sig själva.
Den dag de anses kunna överleva som vilda släpps de ut i djungeln igen. Resultaten hittills är goda. Men arealen tropisk regnskog i Sabah har de senaste tjugo åren krympt snabbt på grund av skogsavverkningar, svedjebruk och plantering av oändliga oljepalmsplantager.
Det är en utveckling som det statliga skogsbruket på Sabah nu vill vända genom att i samarbete med svenska forskare från Umeå försöka återskapa regnskog där den ödelagts.
Från staden Sandakan på den nordöstra kusten går båtutfärderna ut till de berömda korallreven, en metropol för sportdykare. Här myllrar vattnet av liv och den biologiska mångfalden i det varma vattnen kan tävla med regnskogens.
Vi som stillsamt snorklade över grunda rev fick se fiskar och växter med otrolig färgprakt. Och en sköldpadda dök plötsligt upp i synfältet under vattnet.
Platsen hette Kapalai: en nybyggd anläggning med bungalows på stolpar mitt ute i ett grunt korallrev. Inom synhåll låg den mera kända ön Sipadan där filippinsk gerilla dök upp och tog turister som gisslan i april. Dramat resulterade i skärpt polisbevakning på ön dit lugnet återvänt.