”Kinesiska soppor med färsk fisk och nudlar”
Bloggen: Eating Asia, eatingasia.typepad.com
Vem: Robyn Eckhardt, amerikansk frilansjournalist bosatt i Kuala Lumpur. Skriver för bland andra Time Out Kuala Lumpur, Wall Street Journal och Lonely Planet. Hennes blogg Eating Asia har utsetts till en av världens bästa matbloggar av brittiska Times.
Restaurangvalet:
SS20 Fish Head Noodle. Enkel lunchservering långt från turistkvarteren. Omaka plaststolar och hopfällbara bord. Litet, stimmigt kök mitt i lokalen och välbläddrade menyer.
Adress: Medan Selera MBPJ Damansara Kim, SS 20/10, Petaling Jaya.

Det första som möter mig på vägen in är ett stort, avhugget fiskhuvud som guppar i en soppskål. Inser att min ciceron, som genast beställer åt oss båda, inte vet att jag ogärna äter saker som tittar på mig. Men jag andas ut när maten kommer in: inget huvud, bara fina bitar av vita fiskfiléer i en skål som är så stor att man kan bada i den. Däri gömmer sig också trådtunna risnudlar, tomat, vårlök och färsk ingefära. Det smakar ljuvligt. Fisken är så mjäll att den faller isär när jag försöker greppa den med pinnarna. Den största smaksensationen kommer emellertid i form av en illgrön limejuice med ett torkat plommon i botten. Det är salt och surt på samma gång och väldigt läskande i värmen.
Notan: Knappt 100 kr för två personer.

”Kantonesisk mat lagad som man gjorde förr”
Bloggen: A Whiff of Lemongrass, www.awhiffoflemongrass.com
Vem: Meena Periasamy, matälskande ekonom vars hobbyblogg blivit en av Malaysias populäraste. Har fått nya vänner efter att ha guidat utländska besökare som läst hennes blogg. Tycker att bloggandet betalade sig när hon fick en citrongräskaka uppkallad efter sig av en lokal konditor.
Restaurangvalet:
Sek Yuen Restaurant. Kinarestaurang som ser ut att ha funnits i evigheter. Slitna, runda bord som gjorda för kinesiska stormiddagar och svartvita fotografier på väggarna.
Adress: 313-1, Jalan Pudu.
”Här lagar man kantonesisk mat som man gjorde förr, över vedeldade grytor som ger maten en speciell smak. Man använder inte riskokare, utan aluminiumskålar som gör riset mycket luftigare och godare”, berättar Meena på vägen in.
Det runda bordet fylls av fat: en ungsbakad fisk täckt av vårlök, soja, chili, ingefära och fläsk.
Friterade fiskfiléer med sötsur sås. Grillade tigerräkor. Kinakål, lila zucchini, glasnudlar, svamp och tofu i jäst bönsås. Små kålar med inlagd grön chili.
Jag möts av smaker jag aldrig tidigare känt och inser att fiskögon kan vara en delikatess. Meena paxade dem snabbt för att vara säker på att få sin portion ögon. Dessutom ger miljön känslan av en tidsresa till ett historiskt Kuala Lumpur.
Notan: Cirka 240 kronor för fem personer.

”Fråga alltid efter restaurangens specialitet”
Bloggen: Fried Chillies, www.friedchillies.com
Vem: Mohd Adly Rizal och Honey Ahmad, grundare till Fried Chillies, en blogg som har utvecklats till ett matnätverk med webb-tv, restaurangguide och en tävling där årets bästa gaturestauranger röstas fram.
Restaurangvalen:
Indian Kitchen. Indier med fräsch om än något opersonlig inredning.
15 Jalan Telawi 3, Bangsar
Chelo’s Sweet Appam. Oansenligt gatustånd med en äldre indisk tant som jonglerar med åtta stekpannor samtidigt.
Adress: Lorong Ara Kiri 3, Bangsar

”Ofta finns inte de bästa rätterna på menyn, så fråga alltid efter restaurangens specialitet”, tipsar Honey Ahmad. Snart får vi in en mindre indisk buffé med minivarianter av det indiska brödet nan, ali gobi (potatis och blomkål), svampcurry, dhal (linsröra). Godast är den panerade indiska osten som serveras med en chilisöt sås. Men bäst är desserten, som serveras vid ett enkelt gatustånd ett par kvarter bort. Det är en pannkaksliknande historia, kallad appam, som serveras med kondenserad kokosmjölk. Det är ångande varmt, frasigt i kanterna, härligt saggigt i mitten och lagom sött. Den kostar drygt 4 kronor och måste vara Kuala Lumpurs bästa kulinariska fynd.
Notan: Cirka 150 kronor för allt.