Det krävs bara några minuters vistelse på Styrsö för att inse att flakmopederna regerar här. De far fram som små retade bålgetingar, ständigt på högvarv och med två säckar potatis eller tre hjälmförsedda barn uppbaxade på flaket.
Privatbilism är förbjuden, men de påhittiga öborna har lyckats tänja på reglerna och man kan i dag se lustigt malplacerade golfbilar krypa fram på vägarna. I stället för golfklubbor står ofta metspön nedstuckna bakom förarsitsen.
Efter en spårvagnsresa från centrala Göteborg till ändhållplatsen Saltholmen tar det bara en halvtimme med färja ut till Styrsö, som faktiskt är en göteborgsk stadsdel, något som är svårt att tro när man blickar ut mot den fria horisonten.
När båten lägger till är det tre hundra meters promenad från bryggan till Pensionat Styrsö Skäret, ett stort gult trähus uppe på en sluttning. Det är lågsäsong och den vänliga personalen har utan att vi särskilt har efterfrågat havsutsikt bokat oss i ett rum där man blickar rakt över vattnet mot fiskebåtarna i Donsö hamn. Sedan väntar kaffe, te och en hembakad, krämig morotskaka som serveras vid den sprakande brasan. Hemtrevnaden smyger sig på.
För sex år sedan gjordes den senaste renoveringen och värdparet Pia och Bo Lindquist har vinnlagt sig om att bevara en gammaldags atmosfär. Som sig bör finns marina inslag, men det tillåts aldrig övergå i ansträngande kitsch. I stället har man utrustat med pietetsfullt valda möbler och inredning.
På eftermiddagen äntrar vi pensionatets lånecyklar och ger oss ut på öns slingrande vägar. Vinden ligger på från havet, men så fort vägen svänger av från kusten infinner sig stiltjen och vi cyklar fram på lummiga vägar mellan fiskelägen och pampiga grosshandlarvillor.
Ända sedan 1800-talets andra hälft, då Styrsö fick regelbunden båtförbindelse med storstaden, har göteborgare gjort helgutflykter hit. Det lilla samhället Bratten var länge en fashionabel badort med fina restauranger. Öns storhetstid är sedan länge över, men sekelskiftescharmen går nästan att ta på. Sommartid tredubblas de knappt 1 500 invånarna till antalet.
En kvinna berättar om rivaliteten mellan Styrsö och grannen Donsö. "På andra sidan bron är det mycket mer religiöst. De har en annan inställning till livet än vi på Styrsö", avslöjar hon nästan viskande.
När höstmörkret har sänkt sig går vi ned i matsalen där levande ljus lyser upp bland borden. Verandan mot vattnet måste onekligen vara ett trumfkort sommartid, men nu har årstiden förpassat oss inomhus.
Att det är glest i restaurangen denna kväll har dock inte fått kocken att spara på krutet. Det bjuds en utmärkt trerätters middag. Som bonus serveras vi halstrad älgkorv med ginmarinerade bönor och linser samt örtsallad. Därefter rostad entrecotecarpaccio med karljohanssvampbrioche och inlagda vinteräpplen, som följs upp av en delikat smörstekt piggvar med rödvinssås smaksatt med rökt sidfläsk samt potatisbakelse med smak av Janssons frestelse. Och till dessert en varm vaniljsoppa med pecannötstarte samt kanel- och kokosglass.
Ypperligt nöjda med tillvaron drar vi oss tillbaka med varsin konjak till sällskapsrummet, sjunker ned i soffan och och förlorar oss i skenet från den öppna spisen. Inte ens ljudet från en avlägsen flakmoped kan rubba våra cirklar nu.