Det är svårt att tänka sig ett bättre läge för ett hotell som vill locka med något mer än bara övernattning. Med Stockholms hamninlopp framför fötterna och utsikt över Djurgården, Fjäderholmarna och Lidingölandet har det tämligen nybyggda Hotel J vid Nacka Strand redan där vunnit många pluspoäng.

Inte blir det sämre av en rofylld omgivning med majestätiska ekar, åldrad tallskog och öppet urberg som mäktigt reser sig bakom den funkisinspirerade rödbruna huskroppen, diskret och elegant ihopbyggd med den tegelvilla som funnits på platsen i snart hundra år.

Men det är inte enbart den yttre miljön som motiverar ett helg­besök. Få hotell som Hotellpatrullen bebott genom åren har varit så konsekvent och genomtänkt inredda som Hotel J. Stilen är inspirerad av den speciella design med marina associationer som utvecklats i New England. Och vare sig man gillar det eller inte är kopplingen till en atmosfär av sportig, lite avslappnad amerikansk överklassmiljö omedelbar redan i receptionen, tillika en del av loungen, tillika bar och frukostrum.

Det känns som att kliva rakt in i vardagsrummet i ett burget hus i Newport – bekvämt utan den vanliga amerikanska vulgolyxen, i en sober ljus färgskala, svartbetsat trägolv och gedigna träslag. Vid ena kortväggen sprakar elden i den öppna spisen och övriga väggar pryds av nautiska motiv, flera föreställande de smäckra J-båtarna som tävlade i America’s Cup på 1930-talet. Här finns alltså förklaringen till varför Hotel J (och systerhotellet vid Gåshaga) heter som det gör – och anknytningen till de mondäna seglarmetropolerna på andra sidan Atlanten.

Denna hösthelg är emellertid det marina inslaget i Stockholms Newport inte särskilt intensivt. Ute på vattnet skymtar bara några enstaka småbåtar och så de stora Finlandsfärjorna, sakta på väg ut mot Östersjöns öppna hav. Medan himlen långsamt färgas röd utanför de takhöga balkongfönstren gör vi oss hemmastadda i vårt sparsmakat formgivna rum där inga dammråttor har en chans att gömma sig. Förutom den breda sängen med sina bäddset i blått och vitt kan vi vräka oss i en skön sittmöbel i samma färgskala, med tydlig adress till en exklusiv heminredningsboutique i Stockholm. Ett ståtligt blickfång utgörs av den trappstegsformade öppna spisen (som man dock bara får elda med värmeljus) och vill man beskåda sig själv tillhandahålls den största – och snyggaste – fullformatsspegel Hotellpatrullen någonsin sett.

Badrummet är lika läckert, spatiöst och kaklat i blått och vitt med rejäla handfat och lyxigt tjock frotté.

När vi betraktar vattenbågen nere vid strandkanten påminns vi om att nu är det dags för kvällens middag på restaurang J, byggd som en stor seglarpaviljong runt en bred bar där man kan se rakt in i köket. Högt i tak och stor volym skapar dock en något surrig bullermatta, men stämningen är trivsam och personalen påpasslig på ett avspänt sätt. Inte undra på att restaurangen är ett populärt tillhåll, inte bara för de boende vid Nacka Strand, denna afton inget undantag.

I helgpaketet ingår fritt val av tre rätter ur den ordinarie menyn, vilket är sympatiskt, men inte bjuder på några större kulinariska överraskningar. Vi ratar majskycklingen, hamburgaren, de två fiskrätterna och salladen och bestämmer oss för att starta med stadshotellsklassikern SOS och en gazpacho. Silltallriken visar sig inte oväntat vara en högst ordinär historia medan gazpachon är klart bättre, beledsagad av två ljumna, fortfarande spänstiga pilgrimsmusslor. Varmrättens lammytterfilé med rosmarinsky och tomatconcasse och en (ynka) halstrad sparris är perfekt kryddad, men köttbiten är lite för seg för att platsa i ett restaurangkök med ambitioner. Den djuprosa kalventrecoten däremot har fått tillräcklig mörning och smakar utmärkt i sin spegel av koncentrerad balsamicovinäger.

De tre ostar som utgör ett mellanstick före den söta finalen visar sig vara en bit av den kryddost som serverades med sillen, en intetsägande brie och en salt grönmögel med sting, som servitrisen på förfrågan inte kan identifiera. Tillsammans med det resterande innehållet i vår vällagrade Pata Negra Gran Reserva (till ett hyfsat pris) blir totalintrycket ändå okej.

Urvalet i dessertlistan ger heller inte anledning att höja på ögonbrynen. Men crème bruléen är krämig, som den ska under sitt knäckiga täcke och att cheesecake per definition är en mäktig och synnerligen fet avslutning, därom råder ingen oenighet även om den denna gång fått spritz av pinacolada.

Morgonens frukost är fräsch men inte grandios, lite småvarmt, ägg, ett sparsamt urval av charkuterier, två sorters juice och två sorters fil/yoghurt och mycket bake off i brödkorgarna. Men kaffet är utmärkt och den som vill kan även få sig en espresso eller en cappuccino till livs.