Det tog Hotellpatrullen tre år och ett halvt år att komma tillbaka till Aspa Herrgård för att utröna om något hänt sedan sist. Håller köket samma höga nivå, har de Laura Ashleyinredda hotellrummen klarat tidens tand, är det ännu värt mödan och pengarna att bege sig till denna lilla insomnade närkingska bruksort invid Vätterns nordspets?

Sen sist har Aspa tilldelats fyra stolta stjärnor enligt den nyligen införda kvalitetsbedömningen av svenska hotell. Det bådar ju gott inför denna reprishelg. Inte blir vi heller direkt nedstämda av beskedet att vi inkvarterats i den närmsta herrgårdsflygeln - vi slipper böket med ytterkläder till och från huvudbyggnaden som de gäster som bor mer utspritt tvingas till.

Den berömda brittiska textildesignern Laura Ashleys inredningsstil matchar definitivt det sena sjuttonhundratal då herrgården blev till. Sänghimmel, dekorativt utslängda kuddar på fotbädden och en orädd blandning av mönster och färger i tapeter, bordsdukar och stolsitsar gör rummen på Aspa till en icke oväsentlig del av trivseln.

På gott humör äntrar vi således de lågtakade intima salongerna för eftermiddagens efterlängtade "afternoon tea". Det uppstår snabbt en lätt trängsel kring buffébordet och inte undra på: Här vankas två sorters ljumna scones, marängtårta, äppelkaka, sandwichar med varierande fyllningar, smördegsflarn med äpplen och söta mjuka kakor. Medan vi försöker att inte alltför girigt gripa oss an de många läckerheterna presenteras kvällens meny med tillhörande vinrekommendation av hovmästaren.

Klockan slår halv åtta och det är dags för källarmästare Björn Häll, nyligen prisad för landets bästa konferensmat, att bevisa vad köket går för. Ett förväntansfullt sorl hörs genom de fyra små matsalarna, stilfullt och klassiskt inredda med guldinramade speglar, kristallkronor, levande ljus i silverstakar och oklanderligt manglade linnedukar.

Som sig bör på en finkrog inleds middagen med nybakade småbröd och en munroare, "amuse mouche". Denna kväll en innovativ liten skapelse på lös polenta med spansk torkad skinka och flarn av parmesan. Till vinpaketets (à 400 kr) inledande Pinot Grigio bjuds sedan en japanskinpirerad minimalistisk komposition på mörkrosa mjälla bitar av tonfisk, dillkokt hummer och pankofriterade små bollar av kalvbräss med tillhörande sojasås. Det är bara att kapitulera och invänta anklevern med fikon och rostade valnötter, i perfekt kombination med ett glas halvtorr riesling.

För att orka vidare i menyn har köket lagt in en paus med en matsmältande granité, gjord på gin och florsocker - lite för besk men möjligen effektiv. Den möra hjortinnerfilén, garnerad med kokt rödbeta och några smålökar passerar i alla fall utan problem tillsammans med det fylliga chilenska syrahvinet.

En svensk kvibillemousse med rostade kavringkrutonger och en doft av kokt fänkål smakar sedan himmelskt. Och det tioåriga portvinet klarar galant övergången till "le grand final" med kakaoglass i kaffesirap med en muskovadosötad kaka och syrlig passionsfrukt.

Med denna strålande gastronomiska upplevelse i minne känns påföljande morgons frukost tämligen frugal. Det finns apelsiner för färskpressning, tre sorters nybakt bröd och småvarmt. Men var är omsorgen om resten av buffébordet - färdigskivad ost, slarvigt uppskuren skinka, fantasilös korv?

Detta till trots: Aspa herrgård får två extra poäng i Hotellpatrullens omtest, för de vackra gemensamma utrymmena och en något lägre prisnivå än för tre år sedan.