Hur många av oss kan utan att tveka peka ut Montenegro på kartan? Detta lilla land, inklämt mellan turistjätten Kroatien och det fattiga Albanien, är en av de snabbast växande turistekonomierna i världen, enligt uppgifter från World Travel and Tourism Council. Men ännu finns det inte många direktflyg hit, och inte heller någon reseguide på svenska till landet (både Lonely Planet och Rough Guides publicerar sina första böcker om Montenegro i år).
En resa hit känns därför lite som en upptäcktsfärd, där äventyr väntar runt hörnet på dem som vill hitta sina egna favoritplatser, restauranger, stränder och sevärdheter.
Kuststräckan tecknar vidunderliga, turkosa kurvor från norr till söder med många små stränder, och i inlandet finns dramatiska bergslandskap och grön, klorofyllstinn natur med ett rikt djurliv. Men för oss, en småbarnsfamilj på tre personer, fanns det ett mer prosaiskt skäl till att välja Montenegro: vi ville ha en fantastisk upplevelse i ekonomiklass. Montenegro är nämligen än så länge betydligt billigare än andra länder som gränsar till Adriatiska havet (med undantag, möjligtvis, för Albanien).
Ett enkelt sätt att ta sig till Montenegro är att köpa en billig flygbiljett till Dubrovnik i Kroatien och sedan fortsätta söderut över gränsen med bil. Vårt mål var Kotor, en liten medeltida stad som fått världsarvsstatus av Unesco och som är slående lik en norsk fjord, omringad på alla håll av tysta grå berg som speglar sig i det silverklara vattnet.
Staden är omringad av en försvarsmur som klättrar högt upp på berget bakom, och Kotor känns fortfarande genuint trots enstaka klungor av japanska turister som inspekterar stadens sevärdheter. Det finns flera små torg här, och en utmärkt matmarknad utanför stadsmurarna.
Eftersom Montenegro är litet har vi under dagarnas lopp tid att utforska hela kusten ända ner till den albanska gränsen. Kustvägen är tyvärr hårt trafikerad, och man kan räkna med att bli fast bakom en pruttande traktor eller seg långtradare. Perast, som ligger en halvtimme ifrån Kotor, var under mer än 350 år en venetiansk republik och är känd som en av buktens vackraste byar. De silvergrå husen pryds av slingrande bougainvillea och utsikten mot sundet Verige är fantastisk. Trots att byn är så liten är den något av en favorit inom kändisvärlden. Catherine Zeta-Jones och Michael Douglas har nyligen köpt ett hus här.
Ett intressant badalternativ lite längre bort från Kotor är halvön Lustica, en vild lustgård av granatäppleträd, rosmarin och urgamla olivlundar, vars stenstränder ligger en knapp timmes bilfärd därifrån. Först ett besök i den pittoreska hamnen Rose, sedan fortsätter vi i tjugo minuter längs skumpiga, dåligt skyltade vägar och kommer till slut fram till Zanjic, en oklanderligt ren stenstrand där vattnet skimrar i nyanser från påfågelsblått till ljusgrönt.
En annan dag gör vi ett kort besök i det uppbyggda turistparadiset Budva. Staden förstördes helt i en jordbävning på 1970-talet men den gamla delen, omgiven av en mur, har blivit omsorgsfullt rekonstruerad.
Längst i söder ligger Ulcinj. Här bor ett stort antal albaner och många av skyltarna i centrum och menyerna på restaurangerna står också på albanska. En ansenlig del av befolkningen är muslimer och horisonten domineras av två tre minareter med tillhörande moskéer, vilket gör att atmosfären här skiljer sig väsentligt från andra städer vi hittills besökt.
Stadens 15 kilometer långa sandstrand Velika Plaža är den längsta i Montenegro, och ligger nästan öde när vi kommer dit. Sanden är finkornig och gyllene, och havet är långgrunt och alldeles genomskinligt. Från stranden skymtar vi ett disigt Albanien inte långt därifrån.
I Kotorbukten finns än så länge inte ett Holiday Inn eller ett McDonald’s så långt ögat kan nå, knappast ens några höghus. Montenegro kommer troligen att förändras när världen får upp ögonen för dess enorma turistpotential. Men än så länge finns paradiset här.