De som säger att Holland och Sverige påminner om varandra har rätt i några viktiga avseenden: de är små, högt industrialiserade länder med god utbildning och nu för tiden fria från stormaktsambitioner. De har en öppen, liberal inställning till livet och dess problem, vilka ofta löses man och man emellan, utan att snegla uppåt. De har tungomål, som ingen annan begriper och talar därför ivrigt och utan prestigekrav främmande språk.
Där slutar likheterna. Holland är Europas mest europeiska land,en av EU:s grundare. Sverige, i periferin, är EU:s sextonde medlem. Holland har starka band till grannarna. Med England hade man tidigt kungahus och internationella ekonomiska intressen gemensamt. Holland ligger mellan Nordsjön och Tyskland, och är viktigt för Tysklands kommunikationer. Ja, tyskarna kallar ibland Holland för "den 17:e delstaten", vilket gör holländarna mindre glada. Fast de inser att det ligger något i detta, anser de att de kulturellt sett vänder sig mot väster.
Som ett koncentrat av holländskt kynne, kultur, arkitektur ligger Amsterdam, nästan mitt i landet. Det har allt som gör en stad värd att besöka: Närhet till de flesta européer, bra infrastruktur, sympatisk, avspänd atmosfär, intagande stadsbild, fina museer, spännande mat.
- Här skulle man ju kunna bo, sade våra barn spontant när de första gången såg sig kring i Amsterdam.
Den gången trampade vi fram på kanalerna i cykelbåt under en värmebölja, med Amstel respektive läsk i handen och sade oss:
- Kan man färdas på Amsterdams kanaler borde man också kunna bo på dem.
Ty det finns 2 500 husbåtar i Amsterdam, och några av dem går det att hyra in sig på. Men de är sällan av den trevliga rundmagade typen kanalskuta med pelargoner i styrhytten, utan snarare fyrkantiga lådor på pontoner. Atmosfären ombord är det dock inget fel på. Det är befriande att blicka ut genom fönstret och i ögonhöjd se en liten segelbåt slå med fladdrande fock, eller förnimma ett avmätt gungande i skrovet, följt av ett kluckande när en båt passerar.
Marint logi är dock inte det billigaste som bjuds; dubbelrum kostar mellan 800 och 1 200 kronor. Men ett sätt att få förhöjd Amsterdamkänsla är det onekligen, särskilt som så mycket i staden kretsar kring kanalerna.
Utan kanaler skulle Amsterdam inte vara den stad den är, och de pengar som lades ut på kanalgrävning i början av 1600-talet är den bästa investering i turism som staden någonsin gjort. Det är de som drar de flesta av de 2,5 miljoner turister som söker sig dit varje år.
Herengracht, Keizersgracht och Prinsengracht ligger som ringar runt centrum. Det var där de förnäma och de rika byggde sina palats med pengar från ostindie- handeln. Har man undrat hur det ser ut bakom de vackra fasaderna, kan man i varje fall komma in i ett av husen - det som tillhörtfamiljen Willett-Holthuysen, på Herengracht 605. Där kan man få en aning om hur köpmän och borgmästare
bott i sekler i lugn bekvämlighet och smakfull men måttfull prakt.
Det är över dessa kanaler som turistmassorna böljar, från Rokin i gamla centrum längs Leidse Straat till magneten Leidseplein. Följer man någon av kanalerna västerut, kommer man till "tvärkanalen" Reguliersgracht, och från broarna längs den har man ett par av de bästa amsterdamsvyerna.
Turistträngsel kommer man inte ifrån någonstans i Amsterdam - man är ju själv en del av den - men möjligen är det mindre trångt där de tre stora kanalerna böjt av mot norr, i före detta arbetarstadsdelen Jordaan. Den är nu renoverad och yuppifierad, och där finns både affärer och restauranger som är gemytliga nog att gå på men inte avskräckande dyra. I den före detta snickarverkstaden De Zägerij åt jag till exempel "Het mokkende mossel", Den knotande musslan, som var musslor frästa med vitlök och skinkbitar och lagom läckra för anständiga tio floriner.
(Vill man bort från trängsel och upphissade priser kan man hoppa på en spårvagn ut mot förstäderna - vid någon stor rondell kan man hitta krogar från ett halvdussin olika kök: vietnamesiska, japanska, franska, italienska, indiska, där man inte behöver känna sig enbart som en vandrande plånbok.)
Annars är det för min del rijstafel, den rätt som hemvändande kolonia-lister tog med sig från Indonesien, som gäller i Amsterdam. Aldrig smakar den förstås mera så himmelskt som första gången man fick in mängden av små kryddiga rätter med tonvikt på det söta, men minnet är starkt nog för att man ska fortsätta jaga den perfekta rijfstafeln. Kända stället Sama Sebo var en besvikelse, men det finns ju mängder av andra.
Rijksmuseum är museernas museum. Redan i entrén pekar en stor pil mot "Nattvakten", men fråga efter vägen till rum 221A. Där hänger fyra små tavlor av Jan Vermeer van Delft, främst bland dem "Mjölkpigan". Den går utöver det mästerliga och in i det förklarade, och berättar genom 350 år exakt hur det såg ut och kändes när denna bondska men ändå lätt sensuella jungfru vid mjukt infallande ljus hällde upp mjölk i ett brunt stenkrus.Det är svårt att bli ensam med pigan, och när någon viker in genom dörren med videon i högsta hugg och ropar"Here she is" så får man ta det.
Underhållning gratis eller till lågt pris får man under sommaren på Holland Festival, eller på någon av teatrarna som håller sommaröppet för balett och annat som inte kräver kunskaper i holländska, eller vid konserter i Vondelpark eller i Prinsengracht den 23 augusti.
På Leidseplein försiggår kvällarna igenom varieté- och gatuteteater utan programblad: sångare, musiker, akrobater, jonglörer avlöser varandra på en sorts avancerad frilufts- och artistskola. Entrén är vad man vill låta klirra ner i hatten. Runt Leidseplein ligger stora kaféer, bland annat ett av de så kallade "bruna kaféerna", Hoopman. Liknande scener utspelar sig också vid Rembrandtsplein.
Bland de mänskliga passioner man kan stilla i Amsterdam är ävenden att gå på loppmarknader. Här är några av de bästa och största: Albert Cuypstraat är varje dag utom söndag en många kvarter lång basar, besökt av inhemska såväl som av turister, med kläder, gardiner, fisk, frukt, parfymer, kött, ägg, cyklar, solglasög- on och halsband, jeans från 40 kronor, i denna ordning.
På Lindengracht i Jordaan finns på lördagar en liknande, något trevligare marknad. Där finns en stor kryddbod som doftar Fjärran Östern, samt cd-skivor, ostar och blommor. Strax intill, på Noordermarkt, säljs lördagar biodynamiskt odlade jorbruksprodukter, till exempel bröd, åtföljt av gatuteater, uppenbarligen om lyckliga potatisar. Lämpligt placerade kaféer gör det extra müsligt.
Längs Singel finns sju dar i veckan blomstermarknad, med bland annat tulpanlökar, tre påsar för 25 floriner. Spui, ett trevligt oregelbundet torg, har en bokmarknad på fredagar, är man intresserad av mynt och frimärken finns en seriös marknad för sådant på N.Z. Voorburgwal på lördag eftermiddag (en tiocentare från 1828 kostade dock 165 floriner), på Thorbeckeplein hålls konstmarknad på söndagförmiddagar, på Waterlooplein en daglig jätteloppis, synbarligen med få fynd.